Hur det verkligen var att vara Åkardräng på femti sextiotalet.

[Murre o2]

Vara skiftförman hade sina fördelar, när allt löpte bra fanns det tid över till hobby arbeten. Skrotbingarna var fyllda med användbart skrot och verkstaden med alla maskiner hade jag ju nycklar till Grabbarna anropade ju på radion om jag behövdes där... Så nattskift och helger kunde man lägga några timmar på eget arbete på den tiden. En sak jag gjorde var en ny kylare till en viss apparat jag som jag berättat tidigare ett tag förvarade under en gran i skogen! Jag bestämde mig för att bygga en ny kylare till den, i rostfritt givetvis med Tig svets. Jag svetsade på inner röret med ett antal kyl flänsar för att förbättra värmeöverföringen, sedan ytterhölje med kylvatten in och ut. Blev ett tjusigt arbete som jag givetvis ville testa.

Så jag drog igång apparaten på ett gasol kök i uthuset där bastun är, tempen steg och det började droppa lite men sedan blev det stopp Temperaturen steg och jag ångrade jag inte satt tryckmätare på apparaten!
Bara en sak att göra, jag tog och lossade kylaren från kolonnen. När jag började lossa for kopplingen isär och det blåste ut spritångor under högt tryck som slog eld på lågorna under , så jag stod där med handskar på och höll vad som verkade vara en eldkastare i näven Jag försökte sikta på något som inte var för brännbart och efter en lång minut sjönk trycket så jag kunde få stopp på det hela. Efter att backspolat kylaren fungerade den som den skulle så det måste vara glödskal från svetsarna som lossat och täppt till i kylaren...

[Murre o2]

Det här med arbetstillstånd fungerade ju så att skiftförman låste ut motorer ställverket medans linje operarören gjorde utrustning trycklös och skyltade alla ventiler efter det och sedan skrev han på att det var klart för att börja jobba. Trycket kl 7 på morgonen var ganska hårt, vällde in underhållspersonal som hojtade om deras arbetstillstånd inte var klara! När jag var ny på linje 102 dök det upp en med med Jugoslaviska rötter och gapade över att jag inte hade arbete tillståndet klart än. Han skulle svetsa på ångsystemet och det tog mig en stund att få 42 bars ångsystemet avblåst och trycklöst. Jag blev sur över hans gapande och rattade lite på hans gasregulatorer så när han skulle svetsa small och fräste det bara Han gick till svetskärran och skruvade för att förbättra men när han vände sig om och tände gasen var jag där och vred tillbaka snabbt. Det small och fräste igen och han svor och slängde grejorna runt sig och gick
Då han gått ställde jag in regulatorerna rätt igen och av vaktade, han dök upp igen efter en halvtimme med ett nytt svetsmunstycke i näven så han trodde tydligen felet låg där och nu fungerade ju det...

Hetarbetstillstånden var ju mer komplicerade, där skrev skiftförmannen ut tillståndet och utsåg en brandvakt samt skrev under om det var ex arbete med vinkel slip. Var det arbete med öppen låga måste dessutom avdelnings chefen skriva under så det blev en tripp till driftkontoret för att få den underskriften också om det var brandfarligt område. Icke brandfarligt område räckte med skiftförman och brandvakt. Där gjorde jag en miss en gång när det skulle svetsas i ett lager, körit på morgonen så jag glömde ringa K-labb som hade brandlarms panelerna för lagerbyggnaderna och meddela att de skulle lägga ur bandlarmet för det lagret. Så när brandlarmet plötsligt gick visste jag precis vad som hänt Normalt ringde alltid K-labb upp när de fick larm från lagren och jag gick och kontrollerade innan det drogs på brandalarm då fåglar som flög in ibland i lagren utlöste falsklarm eller så var det någon disel truck som var orsaken.
Men denna gång drog laboranten givetvis larmet direkt utan att ringa först... Så det var bara att skicka hem brandkåren igen, de tog ju betalt för varje ut ryckning... Och eftersom alla tillstånd blivit ogiltiga efter brandlarmet så var det att börja på ny kula och göra rätt denna gång.

[Murre o2]

Så här långt har det blivit många minnen som jag delat med mig Men det var nära förra sommaren att det tog slut då för mig. Jag har ju en liten gård och några hektar skog som jag inte gör så mycket med, men det blir en del vindfällen att ta hand om. Så förra sommaren tog jag motorsågen och knallade upp i skogen för att ta itu med ett träd som hängde i ett annat träd Jag bestämde mig för att ta den enklaste vägen och fällde stödträdet. Men när de nu två träden föll hängde de upp sig i ett tredje. Så nu hade jag ett träd, som det hängde ett träd på varje sida av kronan på, nu började det bli jobbigt! Skulle jag hämta traktorn och talja var den stora frågan men av naturen lat som jag är bestämde jag mig för att det skulle gå att stå mellan de lutande träden och kapa trädet de hängde i. Stod jag bara stilla skulle träden falla, ett på varje sida av mig. Dåligt beslut som ni säkert anar, de byggde ju på att träden skulle falla rakt ned åt samma håll som allt pekade på att de skulle, men det är inte alltid det går som tänkt när det är så många faktorer inblandade. Så jag klev in emellan träden och började kapa, lite illa till mods. Så kom hela rasket brakande ned och nu hände det snabbt, ena trädet gick i sidled och klippte mig rätt över skallen så jag stöp i backen. Hann tänka att det var game over nu.

Låg där på marken, trädet hade fortsatt i sidled så det hade inte hamnat på mig utan bara klipp mig i skallen i förbifarten, motorsågen låg och puttrade på tomgång bredvid mig. Jag började känna efter och allt verkade helt, blodet rann från ett sår i skallen men det verkade vara det hela ,så det fick vara nog för idag, plockade upp sågen, brytjärnet var försvunnet under röran av tre stora lövträd som nu bredde ut sig.

När jag vaknade nästa morgon hade jag problem, hade svårt att gå för att det kändes om att gå på ett sviktande underlag, hade yrsel som yttrade sig som om underlaget gungade till i längsled och inte i sidled för varje steg jag tog. Väldigt konstig känsla så frugan och jag åkte till sjukhuset för kontroll. Där hade de svårt att bestämma sig för vilken avdelning som skulle ta itu med problemet men de körde en skiktskanning av skallen och hittade inget så efter 10 timmar på sjukhuset ville de lämna över till medicinska avdelningen i stället och eftersom det var sent nu skulle inte mycket hända under natten... Jag hade nu kommit på att om jag fäste blicken långt fram och undvek att titta var jag satte ned fötterna kunde jag gå någorlunda hyfsat så jag skrev ut mig själv och åkte hem och kojade. Tog tre fyra dagar men yrseln gav med sig så småningom, jag tror att slaget fick kristallerna i innerörat att lossna vilket ger yrsel. Men just den gungande känslan var knepig! Kunde gått mycket värre, jag läser då och då om personer som avlidit efter att de fått träd över sig och tänker alltid på att det kunde varit jag.

[igelkottar]

[Stridis2]

Jisses, vad klantigt gjort! Visst är det lätt att säga så i efterhand, när man har facit på vad som hände. Men jag tror att de som aldrig har gjort en sådan dumhet har aldrig gjort speciellt mycket över huvud taget... De flesta här inne har säkert gjort något liknande. Finns till och med (minst) en tråd om sådant:
Incidenter som kunnat bli allvarliga olyckor.

Själv har jag stoppat in armen i et transportband som var igång. Fastnade med armen så den drogs med ett halvt varv runt en 15 cm stålrulle innan min axel tog emot stativet och transportbandet fortsatte dra. "Bara" en enhästarsmotor, men med en utväxling på 1:100 så var den ganska stark. Var en del som gick sönder i mig då...

I vilket fall som, vi är glada att du klarade dig så pass väl som du gjorde så vi får fortsätta läsa om dina eskapader.

[Murre o2]

Klantat sig har väl alla gjort, Minns när min yngste svåger hade ena benet i gips efter en olycka på jobbet och skulle ha sin lite äldre bror att bogsera hem en bil. Svågern P satt i den bogserade bilen när de plötsligt passerade en parkerad polisbil och han som bogserade kom plötsligt på att det gick alldeles för fort för en bogsering och stampade på bromsen. P med sitt gips var inte beredd och hittade inte bromspedalen utan dammade in i bogserande bilen mitt för Poliserna P hade också en liten miss när vi åkte vattenskidor, kom för fort i mot bryggan när han tänkt att landa elegant utan att bli våt och for raklång över träbryggan, gissa om vi fick plocka träflisor

Han kom också på besök med en cross maskin på släpet, en som vunnit en VM tävling en gång i tiden så den var vass. En 400cc tvåtaktare, vi får putta igång den sade han för den vill ge backslag när man kickar. Förra ägaren fick gå med benet i gips 4 veckor efter att försökt! Så vi knuffade igång och jag provkörde, kul men svårt att hålla nere fram hjulet. Så vassa maskiner hade inte vi när jag körde cross på sextiotalet Men när P körde fick han ett motorstopp och tog till kicken Han stöp i backen och det vara bara att lasta cykeln och köra P till akuten, 4 veckor med gips Och han som varnat mig för att försöka kicka... Tro inte att P är en klant, han åker runt jorden för att lösa problem för Volvo och har en Ferrari Testa Rossa i garaget men som sagt om man är i farten så blir det ena och annan miss på vägen...

[Murre o2]

Jobba nattskift hade sina nackdelar, värst var nog att köra hem på morgonen. Det är något sövande med att köra bil, jag försökte stanna och ta en tupplur när ögonen ville falla ihop ,men då blev jag bara klarvaken igen. Ta en lur efter vägen är inte riskfritt heller, en av jobbarna på skiftet som hade långt att åka, gjorde det vid Backamo. Vaknade till av att bilen gungade till när en lastbil passerade och när han tittade ut stod han mitt på stora vägen. Handbromsen hade antingen släppt eller så hade han glömt dra den och bilen hade rullat ut på vägen med honom sovande i den Hade ett par tvillingar på skiftet från Säter, de somnade båda två på väg hem efter ett nattskift och vaknade liggande upp och ned i ett dike. Bilen var skrot men de var som tur vad oskadda!

Vårat skift på reaktorn hade en förmansersättare som gjorde samma sak ute på Tjörn, det hette att han väjt för ett råddjur men sanningen var att han somnat. Tvillingarna hyrde ett rum i Stora Höga för att slippa köra så långt efter nattskiften.

Problemet blev värre efter att det gåtts över till 12 timmars skift på helgerna, redan vid midnatt tyckte man att det gått en evighet och då hade man 6 timmar kvar att jobba. De där 12 timmars passen tog helt bort lusten att jobba skift för mig, helgerna man jobbade var ju helt förstörda. Man bara sov, reste, åt och jobbade, något mer hann man inte med och det tog flera dagar att bli människa efter de nätterna! Så när jag jobbat nästan ett år som drift ingenjör och kom tillbaka till skiftgången insåg jag att det var dags att avsluta det kapitlet även om det betydde gå ned i lön

[Murre o2]

Vårat skiftlag hade rykte om sig att vara ett stabilt och skickligt gäng så därför fick vi ta över ett problem från ett annat skift. En operatör som var känd som agitator och besvärlig i största allmänhet, ledningen hoppades att i ett nytt stabilt gäng skulle han lugna ned sig. R.P. som han hette och heter, träffade han för två år sedan senast men då var han en skugga av sitt forna jag, var en stridbar person som inte tvekade att gå upp till högsta ledningen med sina åsikter. Han hade som alla sina goda sidor men i mina ögon var han också opålitlig och oärlig men det var min personliga åsikt byggd på erfarenheterna jag fick av honom, men en frisk fläkt var han. Skiftet valde honom till skyddsombud vilket han passade bra till med sin förakt för överheten.

Vi gick en skydds rond han och jag på taket en gång och uppmärksammade en trasig glasruta som hände och fladdrade i vinden och RP tog en gummi klubba med tre meters skaft som vi använde för att kolla nivåerna i taktankarna med för att knacka ned glasresterna så det inte skulle falla ned på någon under. Min fråga om att det vore bäst att spärra av området under först möttes av att det är inte en kotte i sikte. Glaset föll ned med en skräll och då öppnades dörren precis under till smältstationen 151 och en man kom ut och skakade en knytnäve åt oss Han skrev också tillbudsraport: Skyddsombud och skiftförman slog ned glasruta över dörr utan att spärra av området

En dag fick jag skriva tillbud på RP sedan han skurit sig där bak i skinkan med en Stanley kniv. Han körde L 104 och där gick det ot ett par pallar svart MB per skift som kom som 25 kg säckar som skars upp och tömdes i en Hopper över en cellmatare och blåstes upp till en MB tank på taket. RP hade kliat sig där bak när han sprättade säck med handen som höll kniven och lyckats skära sig samtidigt!
Inte slut där, en vecka senare när jag stod i kontrollrummet kommer RP in och håller hjälmen framför ansiktet för att samla upp blodet som rinner från pannan ned i hjälmen Skurit sig igen under säcksprättning
Då fick han knivförbud och fick skära säck i fortsättningen med en plast historia med ett inbyggt knivblad som han inte kunde skära sig på!

Det där med säck skärningen blev föresten indirekt orsaken till att han åkte ut från företaget men det är ena annan historia som kommer senare...

[Murre o2]

RP visade sig sakna humor när skiftlaget hade gått in och ändrat hans titel i telefonkatalogen till Extruderförare Han blev tvärilsk! Tog ju ett år tills nästa katalog innanhan kunde ändra på det... Han saknade i alla fall inte självförtroende, när ett jobb som drift ingenjör utannonserades sökte han det trots att hans namn var som ett rött skynke för ledningen. När han skulle intervjuas för jobbet mötte han SL som sade att det var uppgjort i förväg att han, SL, fått jobbet och utannonsera var spel för galleriet så RP kunde lika gärna vända direkt! Något som jag tror var sant, jag sökte inte jobbet för jag räknade med att om de ville ha mig skulle de uppmana mig att söka. Och SL fick ju mycket riktigt jobbet... Men RP blev tvärilska och sin vana troget rörde han upp himmel och hav över riggade jobb annonser! Ökade inte direkt hans goodwill hos företagsledningen.

Så när RP presenterade ett läkarintyg på att han hade en förslitning i höger axel och inte längre kunde sprätta säck så målade han in sig i ett hörn. Ledningen tog chansen med öppna händer och förklarade att de inte hade något jobb för honom när han inte klarade alla arbetsuppgifter som ingick i jobbet. Så innan han visste ordet av stod han utanför grindarna och fick förtids pension Onekligen en färgklick mindre på företaget...

[Murre o2]

På den tiden innan östblocket föll dök det ibland upp chafförer från länder innanför järnridån för att lasta. De kunde för det mesta ingen engelska utan det var tyska som gällde. Min tyska är dålig, läsa rapporter går fint men hänga med när det talas snabbt är värre. Hade en tysk på skiftet som jag hämtade i de lägena, han hade som 17 åring blivit inkallad i kriget och stridigt mot jänkarna. Historie intresserad som jag är talade jag en del med honom om hans upplevelser då. Min far var ju också med i kriget på finska sidan men ville inte tala om det. Enda jag vet är att min mor berättade att han gick vilse bakom ryska linjerna flera veckor och miste tänderna av skörbjugg för den magra kosten.

En av dessa chaufförer blev fast på fabriken flera veckor då lastbilen gick sönder! Underhålls gänget på jobbet tyckte synd om honom och hjälpte till med att reparera lastbilen på tid som de fick över så att han till slut kom sig iväg

Tvillingarna på skiftet började senare på kärnkraftverket i Ringhals för att slippa de långa resvägarna från Sätila och en man som jobbade på skiftet från Brodalen fick jobb på Scanraff istället då de långa resorna till Stenungsund tog knäcken på honom i längde. Över huvud taget var personalomsättningen ganska hög på den tiden, jobb var det gott om! Så jag hade ständigt ny utbildning att jobba med, jag gillade den biten och var bra på det så jag fick snabbt huvudansvar för skiftets utbildning. De var då på 70 talet en kampanj för att få in fler kvinnor på skiften och efter ett misslyckat med att låta G utbilda en av dem fick jag ensamrätt på det jobbet
lt för att

[Murre o2]

Smällen i skallen av trädet är inte enda smällen jag råkat ut för under åren. Är man nyfiken och experiment villig blir det ett och annat misstag genom åren Misstag anser jag vara ok så länge man tar lärdom och inte gör om dem igen! Att göra samma misstag igen är ren dumhet.. Men jag har ärr lite varstans som minne efter misstag.

Ett stort på höger axel fick jag i skolan som 11 åring, klättrade i ett träd på en rast och en gren brast så jag ramlade ned. Inget särskilt med det om det inte varit ett taggtråds stängsel under Blev tripp till sjukhus och sy ett antal stygn.

Värre var ett ärr jag har på bröstet, ett minne från 12 års åldern när jag experimenterade med hemma gjorda smällare. Jag hade laddat en gammal patronhylsa i mässing och jag och en kompis travade lite stenar runt och tände på innan vi tog skydd. Inget hände så efter en stund tröttnade jag på att vänta och gick fram och började plocka bort stenarna. Den smällde inte började jag säga och då small den förstås Jag kände ett slag i bröstet och när vi tittade efter hade jag ett sår där. Berätta för mor vad som hänt var otänkbart så jag satte ett plåster över och livet gick vidare. Men såret ville inte läka och efter en vecka så såg jag kanten på en mässingsbit när jag bytte plåster.
Tog en tång och drog ut biten, rena Rambo Fast det började snurra för mig när jag gjorde det och jag var nära att svimma! Men efter metallbiten kom ut så läkte sig såret och nu har jag bara ett centimeter stort är som påminnelse om vilken tur jag hade då. Men i den åldern är man odödlig

[jonnordvall]

Min mamma har alltid sagt till mig, "man får göra misstag jon, men man behöver inte gör alla själv"
Undrar vad hon menade då......

[BM425]

Nu har "Murre" visat färg o är i samma klass som
(Scrolla fram till 9.15 i filmen)

Efter alla episoder/händelser vi har fått läsa vi har fått ta del av så kunde det bli en film av samma stuk.
Minns själv hur jag tog ollonskott typ till spikpistol o la på skruvstycket......

Anders

[Murre o2]

När vi är inne på explosioner så flög LT 1s våg plan i luften på slutet av sjuttio talet. Dammexlosion https://www.youtube.com/watch?v=k1fwhHySPOE. Hörftrycksreaktorena gav ju från sig plasten som en varm sirap vig 1500 bars tryck, en het flytande massa som pelleterades för att kunna hanteras. En lågtrycks reaktor bildar plasten under lågt tryck och plasten kommer ut som ett pulver, kallad fluff. Fluffen pellerteras senare för bättre hantering. Vi var på studiobesök på den drabbade våningen och det såg verkligen inte vackert ut, alla väggar hade blåsts ut Orsaken var att ett matarfack med fluff gått tomt, en vibbrator startade vid låg nivå för att skaka ned allt pulver och det blev då ett dammoln som antändes. Explosionen då var så stark att den skakade ned damm från balkarna i byggnaden och när de molnet antändes blev det den stora smällen som blåste ut väggarna.

Det fanns en man från TC på plats för att ta ett prov, han rusade in i hissen vid första smällen och skyddades av hissdörrarna vid den stora smällen så han undkom med lättare brännskador på ansiktet och händerna! Han hade tur
Han var föresen senare min närmaste chef när jag var drift ingenjör för pexen så jag talade med honom om den smällen då.
Det blev efter detta fokus på att regelbundet städa på balkar under taket o.s.v. för att minska risken för upprepande och vi gick en utbildning om dammexplosioner där det demonstrerades hur det small i en genomskinlig behållare när det blåstes in lite pulver

[torbjorn_forsman]

Dammexplosioner är nog än idag mindre kända som riskfaktor än de borde vara, och jag tycker det är förvånansvärt sällan det talas om dem nuförtiden.
Teknisk Tidskrift hade en stor artikel om dammexplosioner 1958. http://runeberg.org/tektid/1958/1299.html