Hur det verkligen var att vara Åkardräng på femti sextiotalet.

[Murre o2]

Funderade lite när jag skulle skriva rapport, kände att jag ju skulle förutsett problemet med temperaturgränsen. Jag hade ju läst produkt bladen för de ingående materialen och sett att det kunde bli en reaktion. Men samtidigt så visste jag att det var få av rapportens läsare som hade en aning. Så varför då lyfta fram att jag skulle förutsett problemet, hitta en lösning var ju viktigare.

Så rapporten sade inget om min miss utan handlade om hur jag ville gå framåt. Nu lade sig Robinson i det hela, han hade läst rapporten och trodde inte på att skulle gå att få upp produktions hastigheten till den nivå som krävdes för att få en lönsam produkt.
Men jag funderade på lösningar medans ny test planerades in i kön hos PT. Så jag åkte dit med en plan A och B i bagaget

Så tillbaka i FeCamp, jag studerade hamnen med portar mot lågvattnet och bryggor som åkte upp och ned med tidvattnet.

[Murre o2]

Resten av första dagen efter resan till fabriken gick åt till att bestämma hur vi skulle köra nästa dag. Så vi startade upp nästa morgon med hopp om ökad produktions hastighet. Men började inte bra, kylvattnet till mixer skruvs kylningen var blockerad. Så det ringdes efter en rörmokare utifrån och linjen stoppades i väntan på rep. Jag tog en sväng ned till byn medan jag väntade, gick en bäck genom den och det fanns en liten kraftstation på ett ställe som jag tittade på, enligt en skylt var det en av Frankrikes första, mumma för en teknik nörd som mig.

Efter rep kom vi så igång och fick hyfsad fart på linjen men under målsättningen så mer behövdes. Vi kom överens om att gå till sista steget i min plan A och åkte och åt lunch medan linjen stoppade och skiftade uppsättning. Engelsmannen som ägde fabriken hade dykt upp och var med på lunchen och vi pratade lite. Jag sade att jag gillade cidern från Normandiet och skulle köpa med mig ett par flaskor hem. Senar dök han till min förvåning upp och gav mig 4 75cl flaskor sider Visste inte riktigt hur jag skulle få plats med 4 flaskor men fick ju tacka så väldigt mycket. Några bilder till.

[Murre o2]

Omstarten efter lunchen gav plötsligt mer än jag hoppats på. Output högre än målet och 10 grader under den kritiska temperaturen vilket betydde att det var stabil produktions fönster som inte skulle ge problem vid längre körning när saker som stigande filter tryck kan komma in och påverka. Så jag skar isär utvalda pellets och granskade insidan för att leta efter tecken på reaktion med ett fick mikroskåp som jag hade med för det jobbet, alla var felfria, övriga tester körde vi i deras drift labb och allt var perfekt

Så jobbet var i hamn, åt middag med ägaren på kvällen och checkade ut från hotellet på morgonen, tog en sväng till fabriken för att kolla så läget var lika bra som när jag lämnade och tog adjö och gav mig av mot Paris, ville ha gott om tid för jag skulle kolla in Château Gaillard på vägen hem. Här ett foto jag tog genom bilrutan när jag först kom inom synhåll, var en imponerande syn.


Minns inte om det var denna hyrbilen jag tog bilden från men gissar att det kan varit den.

Trevligt att skriva rapporten när jag kom hem, Robinson fick ju fel Tyvärr blev det sedan ingen produktion till kunder av materialet fast det var bättre än alla vi hade i produktion och produktions problemen var lösta, fanns bara en producent av den viktigaste ingrediensen och företaget ville inte vara beroende av en råvarukälla så de nöjde sig med att patentera formuleringen och lägga den på hyllan för ev framtida behov.

[Murre o2]

Bodde ju alla gånger i framtiden på hotellet i FeCamp, med ett undantag när jag inte fick rum där. Hamnade då i Veules Les Roses i en badturist stuga. Lite lustigt, kalk plattor på golvet och den halva av rummet där sängen stod var golvet en dm högre an i andra halvan så det var ett hopp mitt i golvet. Inte bra om man skulle gå upp i mörkret eller för den delen inte var nykter.

Var och tittade på en plats där brittiska styrkor delvis lyckades skeppas ut under kriget, en minnesplatta över det fans där. Operation Dynamo är ju välkände men den var inte den enda. https://sv.qaz.wiki/wiki/Operation_Cycle

Testkörningen den gången var inte så mycket att orda om, löpte på som den skulle.

[Murre o2]

Jag blev ju etablerad som expert på upp skalningen av nya produkter efter några lyckade uppdrag. Inte självklart men min breda erfarenhet från fabriken var ju unik på IC även om det fanns flera från mitt gamla skiftlag där och också en tidigare skifthör man från LT fabrikerna. Men ingen av dem hade ju vikarierat som drift ingenjörer och fått den erfarenheten.

Men att jag skulle få jobb som problemlösare för etablerade produkter var än mer avlägset, det ingick inte ens i min annars väldigt omfattande arbetes beskrivning och ingick inte ens i min avdelnings ansvar på IC. Men det fanns folk hos produkt ägarna som jag samarbetat med när jag jobbade i fabriken och när det lades ned de första mindre linjerna på min gamla arbetsplats så flyttades ju deras produkter utomlands till helt olika linjer och det gick i några fall inte så bra...

Så när reklamationerna hopade sig och deras hjärntrust inte lyckades hitta en lösning kom någon av produktägarna och deras chef att tänka på mig Inget lätt jobb att få men jag älskade ju utmaningar så jag tog emot med öppna händer. De fick ju låna mig eftersom jag hörde till en helt annan avdelning, det var inget problem så länge jag var gruppchef men när min grupp miste produktionen av special produkter så minskades den ju till tre st totalt och en gruppchef med två st under sig blev för lite så jag miste det jobbet när vår grupp slogs ihop med en större, gjorde inte så stor skillnad för mig, jag basade fortfarande över mina två men slapp löne sättning mm. Men jag hade nu en närmaste chef som jag måste övertala att låna ut mig för den goda sakens skull Han gnällde lite ibland.

[Murre o2]

Tjänsteresorna var russinet i kakan, mesta jobben var mer rutin. Så mycket rutin det nu blev på ett utvecklings center, men rengöringarna mellan de olika körningarna var ju omfattande och tråkiga transport sträckor. Sedan förändrades mitt jobb ständigt, jag började ju för att köra L 601, efter ett tag fick vi ta över den lilla pilot Bussen vilket kändes som låg inom vårat arbetes område, då fick vi ju en till i vår grupp så vi blev tre. Sedan fick vi börja producera för försäljning och köra 2 skift så vi blev 6 pers och jag blev gruppchef. Sedan försvann produktionen och vi var tillbaka på tre man dagtid och jag blev senior ingenjör istället för gruppchef. Sedan fick vi ta över ytterligare en pilot linje,en liten dubbelskruv med sträng pelletering. Ännu senare fick vi utbildning att köra mindre mängder i s. k . knådare. Och sedan fick vi en mindre Banbury som vi kom att köra många 10 kg satser i. Över tid kom utvecklingen att gå mot mindre mängder första compound.


Det och hårdare press på gruppen att korta ned timmarna på varje jobb medförde ju att jobben tog slut ibland. Vi lånade ett tag ut G till en annan grupp, Jag gjorde ett par veckor på kabel linjerna och hoppade in några veckor på testning av högspännings isolering, ganska komplicerat jobb, chefen där dök upp en dag med högsta hönset från Linz och presenterade " här har vi Håkan, han är 66 och har hoppat in och lärt sig de här jobbet för att hjälpa till" Jag tyckte nog att min ålder inte hade så mycket med saken att göra
Kände mig ju fortfarande som 40... Fast idag känner jag mig kanske som 50 men grabben fyller 50 om ett par dagar så jag inser att åren går

[Murre o2]

Eftersom jag jobbade på ett utvecklings labb så kom jag ju i kontakt med analys grupperna men det var ju inte så många analyser jag själv kunde göra. Man måste ju vara utbildad och godkänd på varje metod för att få skriva in värden i dator systemen. Men MFR körde ju vi regelbundet vid körning av svart halvledar material, vi hade även en egen maskin för att köra analysen på. Inte så svårt, lite räknande bara. Sedan var vi godkända för att köra askhalt på samma produkter. Betydligt jobbigare/tidskrävande, man tog ett skepp, en båtliknande eldfas porslins degel och vägde upp viss vikt pellets i den. Stoppade in degeln i en ugn och skruvade på lite kvävgas flöde och startade en timer. När tiden löpt ut stängde man av kvävgasen och plockade ut skeppet och vägde det igen, sedan räknade man ut vad askhalten i produkten blev. Det gällde att inte lyckas blåsa bort någon aska med kvävgasen Lätt hänt... Sedan blev jag ju på slutet godkänd för att tillverka prov kroppar för testning av högspännings kabel material. Inte så lätt som man kunde tro, man tog inte en färdig kabel och kapade av en bit för att testa utan byggde ett tvärsnitt för hand med pinett mm som pressades ihop under värme innan det senare kopplades in till spänning i ett vattenbad. Gällde att ha tålamod när man pillade ihop provkroppen.

Men vid test körningar hos andra fabriker var det ju bra att ha god kunskap om analyser då en del måste köras på deras labb med deras personal löpande så man visste hur man låg till kvalitet mässigt, en del prover tog jag med hem om de saknade utrustning för de testerna.

[Murre o2]

Hade en dröm i natt. Var tillbaka till 1973 och körde "min" ASG Scania med släp men inte på de vägar jag gjorde då, först på grusvägarna i Svartedalen och sedan på Västra Gatan i Kungälv Välkända vägar men inte vad jag körde då, med 24 meters ekipaget.Men det blev värre, jag hamnade på en gata som inte finns, vid Västra gatan och när jag kom till den gatans slut var det bara en trappa ned till den riktiga gatan. Backa hela vägen tillbaka med släpet gick bara inte och köra ned för trappan och ut på gatan mellan husen var riskabelt. Men jag kände att jag inte hade något val, det jag var mest rädd för var att släpet skulle sladda ut mot husen på motsatta sidan av gatan. Den breda trappan finns också i verkligheten men leder sedan upp mot Fontin bergen.

Men allt gick bra jag kom lyckligt ned och iväg igen, sen tog drömmen slut. Inte direkt en mardröm, slutade ju lyckligt och sådana bekymmer är inte ovanliga när man kör lastbil. Körde ju en gång in på en återvänds gata när jag bogserade en barack på hjul som var hopplös att backa med men jag hade inget val utan fick backa flera hundra meter och runt hörn mellan häckar innan jag kunde vända, var nog det minnet som drömmen grävde fram De där barackerna har för kort dragstång för att fungera bra när man backar och avsaknad av servo styrning den gången gjorde det extra jobbigt. Men intressant vad drömmar kan gräva fram, drömt några gånger att jag var tillbaka i fabriken och löste problem med maskinerna men inte dömt något som utspelats efter ca 1980. Undrar vad en psykolog skulle läsa ut av det