Hur det verkligen var att vara Åkardräng på femti sextiotalet.

[marve]

Träffar man på en läkare som tar tag i och ser problemet direkt och remitterar vidare finns hopp om att det inte blir så stora eller några problem alls. Lycka till!

[Robert T]

Krya på dig Murre!

[Murre o2]

Träffar man på en läkare som tar tag i och ser problemet direkt och remitterar vidare finns hopp om att det inte blir så stora eller några problem alls. Lycka till!

Ja, bra våd central min. Läkaren sade att normalt skrivs det bara ut penicillin för detta men med den mängd blod jag såg först så krävs en noggrannare kontroll så han skrev också ut remiss till urologen. Känns lite som en upprepning, för 50 år sedan blev jag liggande en vecka med influensa. Efter det så var urinen lite skär när jag pissade så jag gick till läkaren och det blev röntgen av njurarna också den gången men de hittade inget. Men nu känns det oroligare...

[Murre o2]

Så första steget, blodprov och röntgen avklarat. Som vanligt inga besked förutom att blodprovet visade att njurarna fungerar som de skall. Efter att ätit penicillin några daga mår jag ju annars prima. Men ändå nervös över vad alla kontroller kan hitta, är som att köra en gammal men älskad bil till bilprovningen, den kan fungera fint men man är alltid rädd för vad de skall hitta när de tar fram rost hackorna.

[Murre o2]

Då var besöket hos specialisten avklarat. Ingen höjdare om man säger så. Först tvättade en sköterska familje lyckan varefter hon satte in en bedövnings spruta i penis. Aj... sedan förde läkaren upp en kamera hela vägen upp genom urinröret. Avslutade med en ultraljuds sond via bakvägen.

Domen kunde ju varit värre, stenar i urinvägarna, förstorad prostata men ingen cancer. Röntgen visade att njurarna var ok men en godartad historia på levern Han försäkrade att den var ofarlig men jag skall tillbaka och röntga den igen om 14 dagar för säkerhets skull.

Så man får se det positivet, kunde varit mycket värre, men just nu känns det inte alls skönt i de nedre delarna när bedövningen släppt! Ni som börjar komma upp i åren vet vad som väntar...

[Murre o2]

När jag satt i vårdcentralens väntrum såg jag en gammal bekant, Håkan, eller Göran, jag kan inte se skillnaden på dem då de är tvillingar och det var inte läge att gå bort och prata med honom. Tillbaka till 1960, jag var springpojke på ABC fabriken och där träffade jag Göran (eller Håkan, minns inte vilken nu). Min kompis Göte var lärling på en mekanisk verkstad som låg på vägen hemåt Romelanda så jag brukade titta in där med min moped och så åkte vi ihop mot Romelanda . Till min förvåning träffade jag där på Håkan (eller Göran) och sade "hej vad gör du här?" Svaret blev "känner jag dig" Visade sig som sagt att de var tvillingar och jobbade på olika ställen. Göte berättade att tvillingarna hade ett rockband ihop, jag var inte så imponerad, varenda kotte som trodde han kunde spela något instrument eller sjunga tycktes då bilda rock band men de flesta var urdåliga, men nöjes suget var stort då. Göte sade dock att deras band hade fått en del bra spelningar. Namnet på bandet kanske ni gissat nu även om de senare blev dansband. The Streaplers förstås. https://sv.wikipedia.org/wiki/Streaplers

[Murre o2]

En nyinspelad film som ändå ger lite känsla av hur det var på femtio talets början när mjölken hanterades i mjölkflaskor av rostfritt stål, senare kom ju lätt metall. Ofta tänkt på medhjälparen/lastaren. Han fick ju åka på flaket oavsett väder och temperatur och hiva tunga mjölk krukor, på mejeriet fick han hantera alla igen... Sedan skulle de tomma köras tillbaka, hur han kunde ha ordning på vilka flaskor som skulle till vilket mjölkbord undrar jag över, mjölkborden var ju inte märkta fast flaskorna var det. Vi beställde ju ofta smör eller ost från mejeriet, då låg paketet i en mjölkflaska när de returnerades. Fungerade alltid Last bilen var ju färdig för dagen tidigt så de flesta tog andra jobb för att fylla ut dagen.
https://www.youtube.com/watch?v=hRAenOoA7AU.

[BM425]

Har minnen från 1969, 70 eller 71, mjölken till affären levererades på öppna lastbilar med slav på flaket. Långt ifrån kyla större delen av året, smutsiga paket fick torkas av i affären. Minns inte när de började köra med kylbilar. Växte upp med affär i litet samhälle.

Hos lantbrukaren jag brukade hålla till fanns nog mjölkkrukor kvar till Var nog krukorna kvar till 1975-76 någon gång. På slutet sög tankbilar upp mjölken ur krukorna på gården. De byggde nytt med tank vid den tiden någon gång.

[Murre o2]

På femtiotalet här, så var det tätt mellan mjölkborden, alla gårdar hade en flock mjölk kor. Jag bor ju nu bara 2 km längre bort och det finns inte en gård med mjölk kor inom flera mils avstånd. Lite underlig utveckling. Mjölkbord fanns kvar när jag började köra lastbil, man fick se upp på mindre vägar när man fick möte med annan lastbil mitt för ett sådant

[Valmet 702]

Mjölkflaskorna var märkta med unika siffror för var gård. På den äldre, tunga typen var det fastnitade siffror av metall. När de byttes mot lättare flaskor (eller mjölksåar som var benämningen hemma) var det klisterlappar. Man fick på det sättet alltid tillbaka sina egna såar.

Besökte en man som rekonstruerat ett mjölkbord helt efter Mjölkcentralens originalritningar. När det stod färdigt tyckte han att det var väldigt högt jämfört med hans minnesbilder. Dock avsynades skapelsen av en äldre herre med praktisk erfarenhet av att vara mjölklastare, och byggherren dryftade frågan om höjden. "Jag har aldrig varit vid ett mjölkbord som varit för högt" svarade den äldre gentlemannen.

[Murre o2]

På mjölk kannorna här har jag bara sett målade siffror. Jag har två stående, en i rostfritt stål och en i lättmetall och båda har målade siffror. Den här i lättmetall verkar det som färgen de använt har etsat sig in i metallen.

Men jag undrar över varför det inte fanns skylt på mjölkborden med bondens siffror på för att underlätta för hantlangaren på flaket. Fast när tomflaskorna lastades på mejeriet så måste de ju ändå ställas i rätt ordning så flaskorna som skulle av först lastades på sist så de måste ha haft koll på varje bonde

Lite som när jag körde för ASG, gods som skulle av först, i det fallet på de stora industrierna i Stenungsund, måste lastas sist så man inte behövde flytta på en massa pallar innan man kunde lossa, men vi hade ju fraktsedlar till hjälp. Mjölk bils männen måste ha hållit allt i huvudet

[texas5020]

Dom hade ju samma rundor hela tiden med få avvikelser och oftast med lokal anknytning så det var nog inte så svårt, de kände ju de flesta bönderna personligen. Men ett slit var det...

[Murre o2]

Jag antar att mjölkborden/bondgårdarna var numrerade som dagens postnummer. Men då var det ju viktigt att om en gård lade ned mjölk leveranserna så måste mjölkbordet bort genast annars blev det fel i hela kedjan efter Ett slit var det men det var det överallt på den tiden. Men åka på lastbilsflaket på vintern måste varit tufft.

Det jag hatade mest när jag körde lastbil då var att handlasta snö på vintern, tungt, kallt och jag frös alltid om fötterna! Köra tunnor med Islands sill var inte heller en höjdare, tungt att rulla tunnorna på flaket och sedan resa dem, det samma gällde ju olje fat men de luktade ju inte! Efter några lass sill luktade både jag och flaket som en fiskebåt

[Murre o2]

Det förvånar mig att ingen som var med och körde mjölkbil då hoppar in och berättar lite om det i denna tråd. Jag tycker att de borde vara någon 80-90 åring som var med då, som är med på detta forumet. Gäller att berätta medans det finns några kvar som var med.

På tal om slit förr var nog det värsta att köra ut koks säckar! Vanligaste bränslet under kalla vinternätter var ju koks, oljan tog över på sextiotalet. Koks säckarna var tunga, en 50 kg, knöliga och otympliga och avgav svart damm/sot runt sig. Jag minns när vi fick hem koks, chauffören och hans medhjälpare bar säckarna från lastbilen och nedför en trång källartrappa till pannrummet, självklart då att de skulle leverera koksen till plats. Bara stora kraftiga gubbar som var svarta som sotare som kom

Vi eldade ju med ved från egen skog men under kalla vinternätter så brann ju brasan ut på några timmar, så man laddade med koks på kvällen så glödde det hela natten och man kunde köra på med ved igen på morgonen. Soteld och kokande värmepanna var vanlig på den tiden, vi hade bådadera när jag var grabb

[marve]

Busstrafik i glesbygd brukade köra mjölkkrukor till mejeriet. Som skolunge på samma buss tyckte man det tog lång tid med alla stopp, oftast stod krukorna på marken men vid större byar hade man mjölkbord.
Tomkrukorna skulle av på kvällen också och hem ville man fortare.
Utöver mjölk och barn hade bussen leverans till affärerna efter vägen och leverans av dagstidningarna som chauffören hystade ut genom rutan i farten.
Morgontidningarna levererades runt fyra halv fem på kvällen så det är ganska lika nu när lantbrevbäraren levererar.
Äldre barnen brukade ställa ut krukorna efter vägen så inte bussföraren behövde stanna helt.
Det hände någon enstaka gång att ungarna tog upp fulla krukor med risk för att välta ut innehållet.
Vid mjölkpallarna brukade chauffören bära fyra krukor,två i varje hand, två stora och två mindre.
Bussarna vi åkte brukade ha lastutrymme längst bak, efter vägen tog dom in krukorna i bussen tills man kom till något ställe där man stod lite längre tid, där lastades dom till godsutrymmet.
En del linjer med bara skolbarn hade mindre bussar med plats för ca 20 pers körde med personbilssläp med mjölkkrukor.