Hur det verkligen var att vara Åkardräng på femti sextiotalet.

[Murre o2]

Kul att se Jag jobbade faktist en vecka på pilot kabel linjerna där vi körde fram test kablar både från fabriks material och från pilot linjernas nya utvecklings material för att lära mig lite om den biten också. Och har besökt några riktiga kabelfabriker i tjänsten så jag är väl förtrogen med tekniken. Ljusår från den visade i videon Jag gillade särskilt killen i änden som spolade upp kabel i försäljnings klara buntar, antar att han var kvalitet kontrollen också... Såg inget räkneverk på kabel längden för buntarna så det gick nog på känn det också.

Men som vanligt, det går att göra mycket med små resurser om arbetskraften är billig och lagkrav inte sätter stopp! Det finns gott om bra huvuden också i utvecklings länderna, bara svårare för de som fötts fattiga att klättra upp för stegen.

[Murre o2]

Jag hoppar tillbaka i tiden till något jag redan berättat om, nämligen en snöstorm när jag körde plogbil.Kanske att koka soppa på en spik men tänkte berätta från annan vinkel, nämligen mi frus.

Det var ju så att min fru ville åka med någon gång i lastbilen när jag var ute och plogade på en helg när hon ändå var ledig. Så när det blev lördag och jag blev utkallad för att det var snöstorm så klädde hon på sig, åt frukost och hoppade on i min PV 544 sport ovetande om vad hon gav sig in på Vi körde iväg från det varma garaget i källaren på vår villa i Nol ut i snöstormen, hade som vanligt på den tiden inga vinterdäck utan samma däck året om, det var andra tider. Ingen antisladd, ABS eller ens vinterdäck ....

Kom ju fram till Säve och svängde av mot åkeriet men redan efter en 500 meter genom djupa snödriver blev det stopp fär att en Volvo Amazon satt fast i drivorna och spärrade vägen, jag kollade och den var övergiven Så där satt vi också fast då det derivat igen bakom oss så backa var uteslutet. Så jag fick lämna frugan kvar i bilen med motorn igång och värmen på fullt blås medans jag gick för att hämta plogbilen. Kollade så avgasröret inte drivande dör innan jag gick, få in avgaser i bilen är en risk i det läget.

Sedan pulsade jag iväg en drygt km i full snöstorm med drivor som stundtals var en meter höga, hade klätt mig för att sitta i en varm hytt men snöstormen hade överraskat fler än mig... Kom fram till åkeriet och skottade så jag fick upp portarna till garaget där min. NB88 stod och äntligen kunde jag köra ut den och börja koppla spetsplogen i snöstormen. Allt tog sin tid medans min fru satt där ute i den vita väggen med stormen vinade runt.

Men jag var äntligen på väg dit med snödrivorna flygandes åt alla håll och trodde det värsta var över. Men det hade inte ens börjat för någon av oss

[Murre o2]

När jag satt där och körde mot de fastkörda bilarna funderade jag givetvis på hur jag skulle få loss dem, kunde ju ploga fram till dem men sedan stod jag ju själv åt fel håll, backa efter speglarna i en stor lastbil på smal väg är ju en barnlek en fin sommardag men i full snöstorm där man bara ser vit rök i speglarna är en helt annan sak. Dessutom hade jag tomt flak, brukar börja med att lasta en 10 ton sand på flaket för extra framkomlighet. Men jag fick göra så gott det gick nu.

Väl framme så syntes inte ägaren till Amazonen till så den satt där som en kork! Bort till min bil och det visade sig att motorn dött medans jag var borta och batteriet var tomt Frugan frös som en hund så jag satte henne i lastbilen, den hade inte kommit upp i värme än men bättre en den utkylda PVn. Men nu såg jag nya problem, plogningen jag gjort fram till bilarna hade redan drivit igen, snöstormen hade ju fritt spelrum över Säve flygfält och det var en meter höga drivor bakom lastbilen. Jag försökte backa men fastnade direkt.

Jag anropade Åkarens grabb Janne som redan var ute och plogade med den andra N88 bilen och berättade om problemen och att vi behövde hjälp. Han svarade och snart såg vi den välkomna synen av en saftblandare skymta i snöyran. Så kom han fram och stannade bakom min PV och jag ropade till honom att inte stanna utan backa innan det yrde igen också för honom. Så han började backa men fastnade direkt, för sent Så nu stod där två plog bilar nos mot nos med två personbilar emellan dem, varav en övergiven och kom ingenstans medan snöstormen öste på så man knappt såg handen framför sig. Läget kändes desperat och min stackars fru hade jag lurat med Vänta tills stormen bedarrade kändes inte som en tänkbar lösning, om inte annat ville åkaren tjäna pengar och det gjorde vi inte sittandes blockerande en mindre väg

[Murre o2]

Jag glömde skriva att detta var tidig morgon så ni får lägga till vinter mörkret till er mentala bild av det vita helvetet vi satt fast i. Jag älskar problem lösning men då var jag tom på idéer och vände mig till Janne för hjälp, han hade ju mer erfarenhet än jag hade om snöplogning. Det finns ju en plogbil till i området som r utkallad sade han, men han är ju från GLC och vi hat ingen kristall i våra com radior för hans frekvens så vi kan inte tillkalla honom. Men klockan har hunnit bli så mycket att det kan finnas folk på Kungälvs LBC så vi försöker anropa centralen. Vi gjorde det och de svarade så vi bad dem ringa upp GLC och be dem kontakta den plogbilen och berätta om vårt läge. Det fungerade Jag bad dem trycka på att han inte fick stanna utan väg framåt så han inte också fastnade, en fast körd plogbil till var det minsta vi behövde!

L kom efter en stund, det började ljusna lite nu vilket hjälpte till. Han plogade fram och körde sedan en slinga runt på åkern så han inte blev fast han också, sedan kom han in bakom min bil och ut på åkern igen. Nu hade vi två meter snö kvar bakom min bil och det drivande fort så det var bråttom, vi skottade vi vilt , samtidigt kom föraren av Amazonen till platsen, han sade att han gått och hämtat varmare kläder, jag var glad att han dök upp, det förenklade problemet med bilen som från början blockerat vägen.

Men vi skottade som galningar, jag frös så jag hackade tänder, snön smälte på kläderna så jag blev genomvåt rakt igenom. Tror aldrig jag frusit så mycket som den gången! Men vi fick loss min bil så jag kunde backa och köra ut på slingan på åkern och vända. Sedan backade jag till och lade en tamp i Amazonen, mer krypande i snön och frysande, drog loss den bilen, minns hur stänkskydden blev kvar i snödrivan men vi var inte på humör för finlir. Sedan min PV, drog igång den så frugan kunde hänga efter plogbilarna ned till åkeriet. Dr öppnade jag garaget och hon fick köra in den där så den slapp bli igensnöad. Fanns ingen batteriladdare tillgänglig så jag kunde inte sätta batteriet på laddning.

Janne hyrde ett gammalt hus då precis bredvid åkeriet så vi gick dit och hans fru bjöd på var fika vilket nog var dagens höjdpunkt för min fru och jag fick låna torra kläder av Janne Så jag började känna mig som en människa igen men utanför väntade ju inte snöstormen på att vi skulle hämta krafter så så snart vi fikat var det ut igen.

[Murre o2]

Jag skrev inget om hur vi fick loss Jannes bil, det beror på att det var enkelt när det blev fritt framåt. Med lass på flaket och spetsplog behövs mycket för att stoppa en plogbil framåt. Backa är en helt annan sak... Man kan tycke efteråt att jag valde fel dag att ta med frugan så hon skulle se hur jag hade det på jobbet Men när vi åkte hemmifrån räknade jag med att det skulle bli en vanlig dag på jobbet, jag skulle bara få lite sällskap i hytten, nu gick det ju åt pepparn tidigt när Amazonen blockerade vägen. Frågan är om jag tagit mig ned till åkeriet med min PV om den inte stått där, jag är inte säker, det började bli besvärligt redan de. 50 metrarna innan den spärrade vägen. Men nu fick vi aldrig veta vilket Jag hade ju Amazon föraren att skylla på...

Frugan drog på sig blåskatarr i den utkylda bilen och det var sista gången hon åkte med på ett arbetspass.

Men åter till den dagen, efter fikat gick Janne och jag ut och hängde på sidovinge och en snökedja på höger framhjul, Sedan hämtade jag frugan som fick klättra ombord och vi åkte ned till samhället och berget med vägverkets grus, jag öppnade portarna och bakade in och tömde ned en tio ton sand på flaket. Nu var vi redo att börja jobba.

[Murre o2]

Svårigheten att få kontakt med LBC killen var ju typiskt av en tid före mobiltelefoner, men jag föredrar absolut gamla tidens com radio om jag skulle välja idag. Där hörde man ju allts som pågick, vad andra bilar i centralen fick för jobb och om det var halt eller andra problem mm. Man hälsade ju också på varandra när man möttes,"hej 99an" kunde man få höra när man mötte en annan bil från Kungälvs LBC. Lite problematiskt om åkaren fixat en egen körning utanför centralen, de tog ju % på körningarna och kom de på att man körd på jobb utanför så hamnade man åtminstone längst ned på ledig listan för nya jobb. Så jag råkade ju ut för just det när jag körde för en av åkarens egna kunder med bil och kärra och mötte en av Kungälvs bilarna som glatt hälsade så alla inklusive centralen hörde att jag var ute och körde när bilen stod på kö i ledig listan, jobben för tipp bilar började ju sina när värsta bygg bommen var över

Men vinterväghållning gav välkommet jobb, i fallet jag nu berättar blev det lite för mycket jobb Men nu var jag ju igång och började ploga Djupedals vägen, nu var allt vitt men på höjderna ovanför ligger två flera tusen år gamla forn borgar som jag besökt några gånger, ligger ju inom mitt intresse för gamla borgar och befästningar. Jag undrar vilket hot som fick invånarna i trakten att lägga alla dessa arbetes timmar på byggena, vi lär aldrig få reda på det . http://wadbring.com/historia/undersidor/djupedal.htm.

[Murre o2]

Efter Djupedals vägen svängde jag uppför backen och plogade vägen förbi Skogome och ned till Bäckebol , där vände jag för att ploga andra sidan av samma väg, en personbil hade fastnat i diket där nere innan backarna upp mot Skogome så jag stannade och drog upp den, betydde att jag fick kräla i den djupa snön för att fästa linan under där det höll att dra i men jag tyckte inte att jag kunde lämna honom där i snöstormen. Kunde beställt bärgare via radion men det hade tagit tid att få hjälp en sådan dag Senare fick vi order från vägverket att vi inte fick hjälpa upp bilar... Skade risk sades det.

När vi kom ned till Säve samhälle igen fick jag via radion att folk på en mindre väg ringt om hjälp, de var insnöade och behövde komma ut, så jag körde dit GLC bilen, en N86 med diagonalplog mötte upp för att köra efter mig och putsa vägen efter min spetsplog. Enligt Janne hade vi distriktets enda två spetsplogar, just för att det drivande så förfärligt runt det platta flygfältet. Så vi brakade in på vägen och efter någon km såg jag den största snödriva jag sett, minst två meter hög Jag växlade ned ett steg och stampade gasen i botten, For rätt igenom utan större besvär, det rann ju snö över plogen och över motorhuven men bakom mig såg jag GLC sopa den kvar liggande snön åt sidan så det blev rent. Strax efter så jag honom skära ned i diket så jag fick stanna och backa för att dra upp honom på vägen igen. Hände rätt ofta att vi fick dra upp honom när han skurit ned i ett dike. Lätt hänt när man skall slicka väg kanten med plogen men å andra sidan hände det aldrig mig eller Janne oavsett om vi körde med spets eller diagonal plog... Sned plogen hade dock en tendens att försöka styra bilen så det var därför vi lade på en snökedja på framhjulet som gick i väg kanten om det var svåra förhållande, oftast behövdes inte det men vid djup snö så gjorde det underverk.

Nu kom jag själv snart att behöva dras loss/Upp men det var speciell orsak, det kommer vi till.

[Sparrow]

Känner igen dina eskapader i snösvängen

[Murre o2]

Jo, det mesta har ju jag ju redan skrivit om tidigare, det som inte kom med så mycket om var det faktum att jag råkade välja just värsta tillfället för att ta med min fru. Det var ju ren slump, vi hade pratat om att hon skulle åka med en dag för att se lite om vad jag höll på med och hon råkade ju vara ledig när jag blev ut ringd så vi bredde mackor och åkte iväg Men ju närmare åkeriet jag kom, ju mer insåg jag att det inte skulle bli en vanlig dag på jobbet. Men räknade ändå med att vi skulle ha det varmt och gosigt i lastbils hytten även om allt var vitt på utsidan. Istället skaffade jag frugan blåskatarr

[marve]

Tyckte din fru att du hade ett toppjobb.

[Murre o2]

Tyckte din fru att du hade ett toppjobb.

Jag är inte lika säker på att hon tyckte det, funderade på att fråga henne nu men tror jag avstår. Den dagen var hennes prövningar inte riktigt över men det kommer vi snart till...

[Murre o2]

Läget kändes ganska fint nu, det hade ljusnat och själva snöandet hade lugnat sig lite, det var blåsten och driv snön som var problemet, fortfarande drivande de ny plogade vägarna igen snabbt där vinden låg på. Men det var varmt och mysigt i hytten Låter dock en del när man plogar men jag älskade ju att ploga snö. Jag hade ju radio kontakt med Janne hela tiden, han hade plogar till Skra Bro medan vi körde vändan till Bäckebol och han var nu nere och höll på med motorvägs moten i Kungälv så han sade att jag skulle ta vägen förbi flygfältet till Skra Bro, det behövdes säkert igen.

Så vi fortsatte upp mot flygfältet och upptäckte att det var kaos där En stor gul väghyvel körde nonstop fram och tillbaka efter rakan där det drivande så hemskt, problemet var att han lagt ut skären så han plogade över dikena också, det fanns ju inga snöpinnar där så var dikena låg var ren gissning, allt var slät vit snö tills man placerade ett hjul för långt ut. Han höll på att dra upp en personbil som hittat diket och en annan väntade. Jag höll ju åtsidan lite när jag passerade den breda väghyveln och gissade också fel, yttre framhjulet gick ned genom snön Jag blev inte glad, hur kunde jag göra en sådan miss när jag såg vad som hänt personbilarna! Det bara slirade när jag försökte backa upp framhjulet, även när jag lyfte plogen maximalt tyngde den ned och bromsade. Så jag(vi) fick vackert vänta tills väghyveln hade tid att dra upp oss. Då kom väg väg mästaren farande i en personbil,det var han som skakat fram väghyveln, och var inte glad, "hur kunde han (väghyvelföraren) klanta till det så" sade han. Men den bamsiga väghyveln drog lätt upp oss när det blev min tur och med lättnad lämnade vi cirkusen där bakom oss

[Murre o2]

Nu började det flyta på som det skulle, vi körde vägen ned till Kungälv somJanne plogat men det var dags igen. Passerade Ragnhilds holmen med en intressant fästnings ruin, ett av mina intressen :smile. :https://kulturbilder.wordpress.com/2017/03/21/ragnhildsholmens-borgruin-i-goteborg/

Snöstormen lugnade sig ju och till slut kunde vi kalla det ett bra dagsverk och tänka på att åka hem. Då kom nästa problem, min PV startade inte, batteriet hade inte hämtat sig Nu var det knöligt då bilen körts in och stod åt fel håll i garaget så den måste dras igång baklänges, bogsera igång det ute i snön var det för halt för. Frugan hade ju körkort men bogseras igång baklänges inne i ett garage var hon inte direkt överlycklig över att behöva pröva på.

Men vi testade, jag drog med lastbilen och PV n hoppade igång och jag hoppade ut för att koppla loss, tyvärr blev frugan så gld över att lyckats med sin bit att hon glömde lägga ur växeln när hon släppte upp kopplingen så bilen tog ett skutt snett bakåt och motorn stannade igen Och nu stod den så nära ena portöppningen att hon inte fick upp dörren... Så mer flyttande med lastbilen, drog bilen i sidled så den kom rätt, sedan puttade vi den in och försökte igen dra igång den bakåt och den här gången kom hon ihåg att lägga ur växeln efteråt, det hade varit en lång dag

Så vi kom hem, åt en sen middag och kojade, efter några timmar ringde vägmästaren, ovädret hade ökat igen och jag måste ut, ingen som brydde sig om lagstadgade vilotider då... Den här gången var frugan inte intresserad av att hänga med Resterande natt och nästa dag såg hon inte till mig då jag tillbringade min tid i lastbilshytten men det har jag redan berättat om i början av den här serien.
Jag har alltid undrat, hur gick det sedan för Janne.

[Murre o2]

Först en god nyhet idag för mig, fick svar från läkarna efter magnet rötgen undersökningen för två veckor sedan. Samma svar som efter kontrast rötgen och ultraljud:bara ofarligt blodkärl nystan Tre läkare som sagt det nu men jag blev ändå bekymrad när de fortsatte skicka mig på nya undersökningar! Så stor lättnad.

Åkte förbi Tuve idag, vilket fick mig att åter undra hur det sedan gick för Janne från de sista av mina inlägg, när jag slutade hade jan ju precis köpt en villa i Tuve! Han hyrde ju innan ett hus av kommunen bredvid åkeriet. När jag ändå var i trakterna svängde jag in mot Säve flygfält och Tumlehedsvägen där jag satt fast i snöstormen. Upptäckte att just där var det nu en solcells park på båda sidor av vägen Körde ned mot åkeriet, tänkte var det så här långt jag pulsade i snöstormen den gången

Såg verkligen risigt ut där åkeriet var, åkarens fina tegel villa var förfallen, huset Janne hyrde såg ut att vara färdigt att rivas för länge sedan. Garaget min lastbil stod i hyrdes tydligen ut men hade mindre portar, en del av fasaden hade murats igen för portbytet.

Men det har ju gått sexti år så mycket har hänt sedan jag jobbade där.

[Michael Meier]

Förändringens vindar blåser !