Hur det verkligen var att vara Åkardräng på femti sextiotalet.

[jampo]

Grattis.
Ta det lungt i livet

[jampo]

Grattis

[Murre o2]

Tack alla. Fot bromsen är föresten fixad, blev lite svetsande på pedalens infästning och justering av vajern. Men legat lågt med svamp plockandet, var ju ganska magert på de säkra ställena sist så jag fick jobba för att få ihop en hyfsad mängd kantareller. Men såg att trattkantarellerna började komma så kanske snart dags för ny tur. Lärde mig föresten plocka trattkantareller under min andra rep månad, var en kille i gruppen som lärde oss plocka och steka dem i snuskburken när vi hade tid över, trevligt

[Murre o2]

Min tid som lastbils chaufför varade ju bara 6 år, att jämföra med 18 år i fabriken och 20 på tekniska centret. Men det hände ju mycket under de 6 åren, ingen dag var den andra lik. funderade över vad som var det ovanligaste uppdraget och kom fram till att det var en körning där jag fick hämta ett par med utländsk bakgrund vid centras stationen i Göteborg och köra dem och deras resväska hem till Jonsered. Gillade inte jobbet då jag fick ta kontant betalning av dem. Men gillade jobbet bättre när jag fick dricks Varför de inte tog en Taxi istället för att åka lastbil har jag inte en aning om, kanske blev billigare?

[Murre o2]

Kom att köra den gamla vägen som jag brukade ploga från Säve station förbi Säve prästgård och Skogome, vägen var mindre och smalare än vad jag mindes men så är det väl alltid Har ju träffat eller talat med en del gamla vänner sista tiden och det har fått mig att tänka på Janne, åkarens grabb som jag jobbade ihop med när vi plogade de vägarna, var är han nu och vad hände med åkeriet efter jag slutade? Han hade ju fått en ny Scania 110 sedan gubben kvaddat sin F86 mot en mur runt en gödselstad och fått köpa en ny bil. Men tiderna var ju sämre för tipp bilar och Kungälvs lastbils central när bygg boomen var över så lönsamheten sjönk. Kollat lite efter Jans telefon nummer på nätet men svårt, vet inte ens hur gammal han var, var ju i min ålder ungefär så borde vara runt 80 nu, han köpte då hus i området i Tuve på Hisingen där flertal hus drogs med i raset ett par år senare men om han drabbades eller var han bor nu vet jag ju inte, så svårt att komma vidare. En Jan Svensson som är någonstans runt 80 och kanske bor i Göteborgs trakten, inte lätt.

När jag på 80 talet behövde en tippbil för ett jobb på Borealis så hade Kungälvs lastbils central knappt några och de var nu baserade i Stenungsund. När jag körde för dem så var det Jalle som lade anbud och fixade jobben åt oss, han var alltid uppskruvad och nervös, dog också i förtid. Hans hus vid Rolls bo korsningen revs i år och inget finns kar där nu men alltid när jag kör förbi tänket jag på honom och det lass mat jord jag körde dit och tippade av, för att han bad mig göra det när jag körde schakt en gång i närheten, jag hade räknat med att få en tia för besväret men tji fick jag... Som jag tidigare berättat är jag långsint

[Murre o2]

Det där med matjord var ju en källa till lite pengar vid sidan om, vid större byggen så hade ju entreprenören skalat och sålt matjorden så där handlade det bara om att levererar den. Men det fanns små jobb där ingen brytt sig, då gällde det att ha en köpare på lager, ge grävmaskinisten en tia mot att han skrapade ihop matjorden från ytlagret på marken och lastade den. Sedan bara att åka till köparen och tippa på överenskommen plats, oftast var han ju inte hemma så betalningen fick hämtas senare. Men med de usla lönerna då var minsta tillskott välkommet.

[Murre o2]

Såg en Engelsk tv deckare där de fick en ny chef som vid första mötet med sina underlydande direkt satte tornen och körde över medarbetarnas försök att bestämma något om sina arbetes utgifter. Bara manus men kan inte hjälpa att jag levde med och tyckte att någon skulle sagt emot, vad var det värsta som kunde hända då?

Sedan slog det mig att det borde jag veta, liknade ju precis vad som hände på förmans mötet med nya chefen på HT fabriken den gången. Jag var ju tillbaka på skiftet efter ett år som vikarierande drift ingenjör och hade i den rollen redan haft med honom att göra och gillade verkligen inte honom, hans föregångare hade jag ju kommit att bil riktigt kompis med. Så på detta mötet var jag den ende som sade emot som jag skrivit om tidigare och resultatet visade sig snabbt efter mötet, jag var ute i kylan, kunde glömma framtida vikariat eller befordringar på HT fabriken. Skiftlaget hade ju varit som en familj men efter att i omgångar tillbringat 3,5 år på driftkontoret på olika vikariat så kände jag mig inte längre hemma där, mycket hade hänt medans jag var borta. Varför jag bara tagit vikariat och inte försökt få bli fats på kontoret? Min. rastlöshet är svaret där, efter ett år på samma jobb ville jag prova något nytt då det gick rutin i jobbet. Så jag tog den tillfälliga lönesänkningen som det innebar att gå till IC, de hade ju försök värva mig några månader tidigare men OB tillägget var ju en 30% vilket jag förlorade vi byte till dagtids jobb. På vicken hade jag ju gått på separata kontrakt för varje jobb där lönen motsvarade lönen jag skulle haft om jag varit kvar på skiftet. Det fick jag ju inte nu, lite högre grundlön men inget OB resulterade i 25 % lägre bruttolön men det var det värt, slapp en chef jag inte tålde åsynen av och fick ett omväxlande jobb som inte blev rutin efter ett tag, ständigt nya problem att lösa

[rospigg]

Jag har hittills aldrig stannat på ett jobb där jag inte trivs.
Hellre ett trivsamt skitjobb med låg lön än ett "fint" jobb med hög lön där jag inte trivs.

[Bygert]

Ja jag funderar ju fortfarande hur man gör som egenföretagare om man blir trött på chefen.

[torbjorn_forsman]

Då låter man sig bli anställd nånstans. Som min granne, han var egenföretagare som byggnadssnickare i många år men tog jobb på kommunen, som förman för några snickare där, de sista 5-10 åren innan pension.

[Murre o2]

Problemet är om man trivs med jobbet och det kommer en ny chef man inte gillar, skall man försöka hålla god min och vänta på att den nya chefen försvinner, ofta på större företag sitter de bara en två år på samma stol, eller skall man röra på sig istället. I mitt fall höll den nya chefen bara ett år innan han försvann till något annat företag, den korta tiden fick mig att misstänka att det inte bara var jag som hade svårt för honom. Men jag var ändå färdig med 3 skift gåendet så på stora företag finns det alltid möjlighet att gå till en annan avdelning om man har bra rykte och kontakter. Så jag hade en bra möjligen när den nya 20 miljoners pilot linjen var nästan färdigbyggd och behövde en skicklig hand för testkörningarna inför överlämnandet från projekt gruppen till driften. Tog ju bara en vecka från ansökan till nya jobbet tills kontraktet var klart och jag lämnat skiftet för nya äventyr Testkörningarna inför överlämnandet blev inte lätta visade det sig, kraven var att klara tillverka vissa halv ledar kvalitéer med bestämda kvalitets nivåer och till min hjälp hade jag chefen för projektet och min nya närmaste chef på IC, ingen av dem visste ju något om hur man kör en linje så det var ju upp till mig att basa över dem...Men de jobbade bra måste jag säga, svart halv ledare innehåller ju en 60% sot och barnsjukdomarna när vi startade upp en splitt ny linje var många så vi badade i sot i början innan jag lyckats att så småningom sortera ut problemen, sot är inte lätt att skrubba bort

[Murre o2]

En orsak till den snabba övergången var ju att utbildningen på den nya linjen började på måndagen! Så de var sent ute med att anställa en kompetent person för att köra den! Utbildningen hölls av två representanter från Buss, en tysk och en sydafrikan. Buss var ju en helt ny maskin för mig så utbildningen var värdefull. Med var också ett antal labb ingenjörer från de olika grupperna på IC, meningen var att någon från varje grupp skulle vara min medhjälpare när deras grupp ville göra en testkörning hos mig. Ett koncept som aldrig blev verklighet, skillnaden i skala mot deras tidigare labb utrustning och denna mindre produktions linje var för stor. Sån när mitt jobb med att skriva drift instruktioner och standard manövrar för linjen var klart och det blev körningar på riktigt fick bemanningen lösas med en fast kille från gruppen jag nu tillhörde.