Hur det verkligen var att vara Åkardräng på femti sextiotalet.

[Murre o2]

Stötte på en N88 lastad med stolpar i dag så tog en pratstund med besättningen Visade sig att den ene mannen hade en stor samling gamla lastbilar och militär bilar, han planerade att öppna ett museum så småningom. Roligt att få en pratstund om gamla fordon och gamla tider!

[Murre o2]

Tror det var Grästorp han var från.

[PeterR]

Körde själv N86 i det militära. Det krävdes mer planering än för dem som körde N88 (alla andra på kompaniet), speciellt när man hade lastat maskinsläp efter. Dessutom hade min den lite klenare kroken, så det var ett rejält glapp i släpets ögla. Klonk, klonk, vid varje växling…..
Gammelmodig men ganska trevlig lastbil.

[Murre o2]

Tom var ju N86 trevlig att köra, men 190 hk mot N88an 250hk märks ju när man hänger släp efter...

[Murre o2]

På tal om lumpen minns jag ju än lastbilarna där, och Bussen som jag ju körde lite för att få den med i det militära förarbeviset. Då på sextiotalet på T2 hade vi inte direkt topp moderna fordon, Bussen var en Scania med 140 hästar om jag minns rätt, trött var den i alla fall, de lastbilar jag körde ibland var Volvo Brage med bensin motor på en 100 hk. Fans en Myrslok och några terräng lastbilar med ksp på taket men de var inte med i min sjukvårds grupp. Jag körde ju mest en Valp vilket var trevligt. Särskilt på repmånaderna, hade ju mycket frihet när jag for runt med valpen och min besättning på egen hand för att köra runt både sår skada markörer och äkta skadade till vård platserna.

På repmånaderna var ju lastbilarna inhyrda civila fordon och därmed inte heller dem toppmoderna. Var ju en repmånad där också den andra Valpen i vår grupp kördes av en duktig lastbils chaufför som jag kände så vi var ett väldigt duktigt team, en lastbil, en Scania 76 boggi bil som transporterade våra tält kördes av en kille som aldrig kört lastbil förr. Han var upprörd " finns ju två yrkes chaufförer i gruppen och så kör de Valpar medans jag som aldrig kört lastbil förr får försöka klara av en stor lastbil!" Förstod hans poäng, kan tyckas lite dålig planering av de ansvariga men fara runt på småvägar med Valpen full med folk hela tiden är riskablare än att köra en lastbil från ena lägerplatsen till nästa varje gång man grupperar om, så vi två var på rätt plats i alla fall.

[Murre o2]

Jag saknar ju jobbet, arbetskamraterna, lösa problem och tala engelska varje dag. Jag har ju berättat tidigare om hur mitt första framträdande framför en församling talade engelska blev ett fiasko. Var ju i början när jag kommit från fabriken till TC som det hette då så jag hade inte hunnit öva upp min engelska ännu och när jag stod där på podiet och skulle sälja in en tjänst till en delegation från Finland fick jag en underlig utomkroppslig upplevelse av att stå utanför mig själv och höra att jag lät som Svenska koken i mupparna Så jag tappade det helt och kortade av framförandet så fort jag kunde. Det ser jag som att man inte kan vara bäst på något första gången man gör det och vi fick jobbet ändå! Och jag kom att älska att så på ett podium och hålla genomgångar vilket kan tyckas udda då jag är en normalt fåordig man. Men det där framträdandet kom att spöka längre fram.

Det var när jag hade fått en ny chef och hade planerings samtal med honom, då kom han med att min engelska behövde förbättras... Jag höll inte med och undrade var han fått det ifrån, han var ju ny och hade hört mig tala det eller läst något jag skrivit. Han hade talat med min tidigare chef sade han, samma som varit med vid mitt fiasko med finnarna! Så gamla synder poppar upp när man minst anar det. Men vi skildes oense om den biten och det kom aldrig på tal igen

[Murre o2]

Hör till saken att jag fick en österrikare som inte talade någon svenska till gruppen i den vevan, han hade jobbat i Kanada ett par år så han pratade god engelska. Så under det närmaste året var det bara engelska som gällde i min grupp. Nyttigt, jag läste ju mycket på engelska innan, med det hjälper inte så mycket när man skall tala det. Jag läser tyska bra men, samtala med en tysk är en annan femma...

[Michael Meier]

Att lära sei (sam)tala tidsenligt språk borde vara alla förunnat..

Läsinlärning är väl ett mode, när det behövs så kan man skylla på någon skola, å andra sidan, det tar längre tid men behöver man kunna följa en skriven text kan man väl lära sei det?

Svårt att motivera idag när inlärning endast sker på uppdrag av den fria viljan.

[Bygert]

Tyska ja. An, auf, hinter, in... Remsan finns där men jag har inte en aning om vad den ska vara till (det är förmodligen förtal att det är tysklärarens bröllopsnatt det handlar om). Tyvärr så tappades det där med att kunna prata bort i grammatiktraggel. Bryr vi oss om om nån som uppenbarligen inte har svenska med modersmjölken missar på de och dem eller den och det? Knappast, finesserna kan kvitta om man kan kommunicera begripligt.

[Murre o2]

Problemet med att prata tyska med tyskar är ju att de pratar för fort för att jag skall hänga med Min franska är ändå sämre! Men att förstå en del var användbart när jag var i fabrikerna och bara var engelsktalande Då kunde jag ju snappa upp en del matnyttigt när de talade sitt eget språk sinsemellan . Gammal trick men fungerar fortfarande. Fast i Hamburg talade både direktören och fabriks chefen svenska så det talade svenska sinsemellan med. De hade jobbat på en fabrik i Norge tidigare och lärt sig språket där men varför de talade svenska och inte norska fick jag inte riktigt kläm på

[Michael Meier]

Ledordet i snabbt informationsutbyte är att skippa alla oviktiga bokstäver och ord, framför allt ööööh och uuuuh när man letar ord.

Och att kunna dela tal i fraktioner, (1-1/2-1/4-1/8-1/16 osv.. då hittar man rätt i främmande tänkesätt.

Hur låter svenskan i främmande öra?

Jag har störst problem med negation efteråt, den fallgropen ramlar jag ner i ofta.