Hur det verkligen var att vara Åkardräng på femti sextiotalet.

[Murre o2]

Explosions faran var alltid närvarande hos oss så reglerna var hårda. Vår anläggning i Antwerpen for ju i luften när jag var tämligen ny på jobbet. De hade tur att den flög i luften när det inte var så mycket folk i farosonen.©Lloyd’s Flixborough, 1974 - 28 döda och 36 skadade av de 72 personer som befann sig på anläggningen•Antwerp1975 - VCE vid start av naftakracker på etylenanläggning, 14 döda, 107 skadade varav 3 utanför anläggningen •

[Murre o2]

Skickades på en kurs för blivande arbetsledare, 5 dagar på internat. Intressant, vi delades in i två grupper matchade efter frågeformulär vi fyllde i först. Jag fyllde i att jag ville jobba i en grupp där alla var med och beslutade, intressant nog slutade det med att jag tog över gruppen Jag tänkte helt enkelt snabbast och vassast på grupparbetena som vi fick så det blev så. Ett exempel var när vi fick ett formulär där det listades upp en massa saker som att kvinnor har svårare att samarbeta än män och vi lade tid på att diskutera saken och lista i vilken grad det var sant. Under tiden ögnade jag genom listan och insåg att insåg att det bara var en lisa över alla tänkbara fördomar som vi seriöst skulle lista sanningen i. Vi skippar det hela sade jag och går och spelar biljard i stället, det är inte lönt att ta det seriöst. Det gjorde vi och vi presentationen av grupparbetet sade jag jus att det bara var en massa fördomar som inte var någon ide att lägga tid på. Vår handledare sade bara att det skadar inte att tänka efter vilka fördomar man har och så gick han över till nästa grupparbete! Den andra gruppen som lagt flera timmar på att göra jobbet fick inte ens presentera det så de blev tämligen snopna Men utbildningen var väl bäst i att jag fick träffa en massa andra i liknande position som jag och den gav ökat självförtroende för mig efter att jag mätt mig med de övriga. När jag skulle sändas på ny kurs hade det gått en 15 år, men den kursen som jag var anmäld till blev jag ju stoppad på som jag tidigare skrivit efter att kommit ihop mig med vår närmaste chef. En svaghet jag har är att jag har svårt att samarbeta med folk jag inte gillar så jag höll inte tillbaka med mina åsikter.

[magirus]

SOm jag ser det håller jag med angående samarbete med människor.
Det har inte mycket med kön att göra utan hur varje människas inställning till samarbete är

[Murre o2]

Jag försöker jobba bra ihop med alla men just chefer som jag inte gillar stilen på får alltid fram mina värsta sidor. Kanske för jag är lite av en ensamvarg och vill sköta saker på mitt sätt, att då tvingas genomföra saker jag tycker är idiotiska och hålla god min nedåt till underlydande gjorde det svårt att hålla inne mina åsikter. Och vissa chefer gillar inte att få kritik, särskilt när det är flera som lyssnar och sprider vad som sagt utanför rummet...

[johan.eriksson]

Jag försöker jobba bra ihop med alla men just chefer som jag inte gillar stilen på får alltid fram mina värsta sidor. Kanske för jag är lite av en ensamvarg och vill sköta saker på mitt sätt, att då tvingas genomföra saker jag tycker är idiotiska och hålla god min nedåt till underlydande gjorde det svårt att hålla inne mina åsikter. Och vissa chefer gillar inte att få kritik, särskilt när det är flera som lyssnar och sprider vad som sagt utanför rummet...

Det kunde jag inte skrivit annorlunda själv, hatar chefer som ska ta konstiga genvägar för att försöka spara någon krona eller för att dom tror att det ska gå fortare. Får jag inge göra saken på ett sätt som jag tror på själv så kan det kvitta. Har inte varit speciellt uppskattad av alla chefer alla gånger, men brukar få väldigt nöjda kunder.

[Murre o2]

Försökte alltid få mina underlydande att inse att gör man en tabbe så så skall man inte dra sig för att genast erkänna det, i längden tjänar man på det! Men vissa hade svårt att ta till sig det, när R.P. tappade ned ett tidtagarur i mixer 107 så hade det inte hänt Enligt honom alltså... Grabbarna fixade lite små kugghjul och lade in en provpåse och visade honom och undrade vad det som hänt, då blev han tyst och gick Vid nästa filterbyte såg vi till att gräva fram spillrorna av klockan och plastklumpen med den kvaddade klockan låg länge i ett skåp på K labb till allmän beskådan. Hade blivit mindre bakom han erkänt, alla gör misstag och det är bara ens stolthet som normalt får en törn. Bak grunden till klick historien är/var att vissa doserare ställdes in volymetriskt och skulle kontrolleras var tredje timme genom att man under tre minuter vägde hur mycket som kommit ur den. När vi doserade anti blockning medel klibbade ibland doser skruven igen och måste rengöras genom att botten plåten skruvades bort som man kom åt skruven. Jag tappade en gång ned bottenplåten, hörde hur mixern morrade till när den gick igenom och det var bara att gå ned, stoppa linjen och kalla ut underhåll för filterbyte Men shit happens , en gång när vi gick på skiftet var linje 107 nystartad efter filterbyte och jag knallade dit för att se hur den artade sig, då kom Räkan som körde linjen i i kontrollrummet barhuvad och sade att jag tappade hjälmen i extrudershaktet Hur gick det till sade jag samtidigt som jag började trycka på stoppknappar, jag öppnade lucka till schaktet och lutade mig in och tittade upp mot mixerutloppet sade han, då tappade jag hjälmen och extrudern sög in den innan jag kunde göra något. Du skulle slagit in nödstoppet sade jag, men gjort är gjort. Vi fick ta ut underhåll för nytt filterbyte...

Mekarna gjorde också sina misstag, en gång när jag gjorde perfekt uppstart fylldes pelleter huset på L 107 med smält plast Hålskivan hade lossat när det kom tryck på den. Mekarna hade använt för korta skruvar...

Föga förvånande infördes så småningom stopprapporter som måste fyllas i för att utreda orsaken till alla stopp. Blev ett ramaskri bland operatörerna i början, mänskliga faktorn stod ju för en 70% av stoppen och även om ingen idivid nämndes med namn sytes ju tydligt i statistiken vilka skiftlag som låg sämst till. Inte mitt trots mina berättelsen här

[Murre o2]

Fanns faktist tillfälle när folk blev glada när jag berättade att jag gjort ett misstag Var på IC, jag hade kört fram ett antal 25 kg prov av flamskydds material som fungerade dåligt så jag fick in ett nytt uppred av samma typ för att göra om testerna. Jag hade kört några av proverna när jag började tycka att en av de viktigaste ingredienserna som var i en 500 kg smålbin inte såg och kändes som den skulle Så jag beställde in en ny smålbin med det materialet för att jämföra, helt annat matrial! Så det var bara att skifta och börja om från början och gå till beställaren BS och berätta. Han blev som sagt glad, det förklarade ju de dåliga resultaten från förre testen. Första smålbinen var märkt med rätt material men en analys visade att det var ett helt annat material i den. Vad som hänt måste vara att någon använt upp materialet i den utan att nolla den i lagerdatorn och sedan hade någon återanvänt den tomma smålbinen till annat material utan att ta bort gamla märkningen på den Så i datorn och på själva emballaget så såg det rätt ut men innehållet var helt annat. Dock borde jag upptäckt det tidigare, men vita pellets är rätt lika vid första anblicken...

[Murre o2]

Jag har ju egentligen tänkt slutat skiva två gånger men i stället har det blivit en daglig spalt Vi får se hur länge jag kan gräva fram något intressant ur minnet!
!974 när jag var ny tog jag truck kort första gången, Rune lånade en truck extra en natt och jag fick köra runt på fabriksområdet och träna med den på egen hand som förberedelse. Hade så när vält med den när jag var uppe på två hjul i en sväng! Hårresande erfarenhet som fick mig att ta det lite lugnare. Utbildningen som var en dags teori och en dag för teoriprov och uppkörning gick ju som en dans. 35 år senare kom bolaget på att alla papper om att jag hade truck kort hade försvunnit Så efter att kört truck regelbundet i många år fick jag nu ta truck kort igen! Ny två dagars vända så var alla nöjda... Hamnade föresten i lite av en knipa när jag körde upp med en truck till ett av lagren i min gamla välkända HT fabrik. Jag körde in till ett utrymme när det brakade till i taket! Visade sig att de dragit en balk i taket som inte fanns på min tid där och den satt nån cm för lågt för min truck Så takluckan på trucken hade tagit i och nu stod jag där och måste ut igen! Funderade på att släppa ut luft ur däcken gör att sänka trucken men kom fram till att eftersom det inte blev några synliga skador av första passeringen förutom några repor färgen på balken så var det enklast att ta sats och köra ut igen på samma sätt innan någon såg mig där Så full fart ut igen samma väg och samma smatter när takluckan i något plast material skrapade mot balken.

[magirus]

Jag har ju egentligen tänkt slutat skiva två gånger men i stället har det blivit en daglig spalt Vi får se hur länge jag kan gräva fram något intressant ur minnet!

Vilken tur du int slutade!

[Murre o2]

Kör morgondagens inslag redan ikväll för det blir sämre med tid i morgon... De första 10 åren i fabriken var roligast, mycket stopp och krångel men det var ju just sådant jag älskade att sätta händerna i I början var det ju ingen som lade sig i så mycket från högre ort. När jag vikarierade ett halvår som chef för underhållet av byggnaderna och maskinerna fick jag ju kläcka fram veckorapporter över varje linjes driftstid på engelska så höjdarna måste haft koll men så mycket märktes inte ned på golvet.

Men så kom stopp rapporterna och motsvarande kvalitets avvikelse rapporter och nätet började dras åt om skiftlagen. Alla stopp utreddes och delades in i de olika katterna som fel på utrustningen och mänskliga faktorn och den gamla goda tiden var över Åtgärder sattes ju in mot de fel som kom fram och förberedande underhåll sattes in på att utrustning för att undvika oplanerade stopp.

Allt detta förbättrade både drifttiden och kvalitets utfallet vilket var bra för företaget. Men för mig var det inte lika kul som förr, mest rutinarbete när allt rullar på som det skall Som framgått tidigare gillar jag omväxling och problemlösning och tappar sugen om jag fastnar i rutinarbete. Så till slut jobbade jag för att jag tjänade hyfsat med pengar utpantat slita ihjäl mig men hade tappat sugen lite. De återkommande special uppdragen och vikariaten höll mig igång mellan varven men när jag var tillbaka efter det sista på nästan ett år av dagtids jobb var det väl oundvikligt att jag skulle tappa humöret mot den nya chefen och hamna ute i kylan.

Så bäst som skedde, jag hade gjort min insats i fabriken och utvecklings avdelningen passade mig mycket bättre. Inte så mycket rutin jobb och högt till taket

[Murre o2]

Det hände ju en del under 37 års resor till och från arbetet, när jag jobbade skift körde jag ju ofta på tider när trafiken och halkbekämpningen inte kommit i gång. Ibland när det var snöstorm var det en fråga om att ta sig hem men det gick alltid, en gång fastnade jag på min egen infart när svängde in men då var jag ju hemma Såg också ett par som förmodligen somnade vid ratten, en morgon vid femtiden mötte jag en bil på motorvägen vid Kode. Såg på långt håll att den började komma över mot mitt diket , fanns inget mitträcke där. Jag saktade ned ifall den skulle komma över till mina körbanor och såg den gå ned i diket, ett par plaströr med reflexer på flög över motorhuven och bilen styrde upp på sin sida av diket igen. Såg att det var en tjej som körde när jag då passerade bilen, hon såg yrvaken ut! Den andra gången vet jag inte riktigt vad som hände, en större SUV körde om mig på motorvägen strax före avfarten till Stenungsund och en 50 meter före mig drev den in i mitträcket, studsade ut och for snett över bägge körbanorna framför mig. Jag bromsade och klarade mig med liten marginal från att träffas av den när den for förbi min front, sedan gasade den på och försvann framöver utan att stanna och kolla skadorna på vänstersidan och mitträcket

När jag körde hem från ett nattskift var det dimma och blankis på motorvägen så jag körde sakta, strax före Kode så kommer det en Älgkalv och passerar framför mig och efter kommer kon. Jag fick stopp på bilen och Älgkon springer över precis framför bilen när hon halkar och ramlar på isen Riktigt otäckt, hon låg precis framför bilen så jag var rädd att de sparkande långa benen skulle träffa bilen och än värre, hon kunde bryta benen som de for runt. Och vad skulle jag då ta mig till, inga mobiler på den tiden att ringa efter hjälp med och när som helst kunde det komma en bil som inte anpassat farten efter väglaget bakifrån och köra rätt över både min bil och Älgen Men efter vad som kändes som en evighet kom hon upp på benen och försvann efter kalven. Detta var ju före det kom upp viltstängsel, stängslen har nog räddat många från att kollidera med Älgar och Rådjur!

[Murre o2]

Fans fler faror i samband med jobbresorna, jag hade ju lärt mig under åren att anpassa farten till väglag och övriga förhållande samt hålla regäla avstånd. Händer något framför dig så går det fort och har man inte tillräckligt avstånd hamnar man i problem innan man hinner blinka. Men ibland gick det lite fort som när jag körde hem vid 12 på natten efter ett kvälls skift. Kom mot kurvorna vid sjön Tvibotten på väg hem när jag såg en bil komma från en liten sidoväg, var lite halvmörkt men min instinkt sade polisbil av någon anledning Så jag kollade i backspegeln och när jag såg att den gasade på efter mig gick jag ned till lagliga 70. Bilen, en omärkt civil bil, lade sig efter mig i en km men sedan visade den sina kort och stoppade mig. Ut kom två civilklädda som visade polislegg. Den ene krävde körkortet vilket han fick och frågade hur fort jag kört, det vet väl ni, ni låg ju efter en bra bit sade jag. Inget han blev gladare av men efter lite tjat gick han till bilen för att kolla upp mig antar jag. Den andre polisen sade "du kom kom med sådan fart att vi trodde det var en biltjuv" Och så var det bara en jobbare på väg hem sade jag Sedan fick jag åka igen...

Det där med att aldrig överskrida laglig hastighet om en okänd bil kommer ikapp bakifrån har räddat mig många gånger. En gång var när jag körde ned till Kungälv en kväll med riktigt dåligt väglag, oplogat med en Decimeter blöt snö. Jag såg lyktor komma från lilla Edet hållet när jag körde ut på stora vägen och gasade på får att hålla undan. Efter en km såg jag att den bilen tagit in lite på mig så jag tänkte "här är någon som kan köra bil, får se om han hänger med när vi kommer till kurvorna vid Tvibotten" Bilen halkade efter när vi kom dit Men när jag kom ned till raksträckorna in mot Kungälv gick jag ned till laglig hastighet, kunde ju vara en polisbil, så den kom ifatt mig. När jag stannade vid trafikljusen körde bilen upp bredvid mig och det var en polisbil! Med tre polisen i uniform i! Jag tittade på dem och de tittade på mig och en av dem gjorde tecken åt mig att ta det lite lugnare Sedan blev det grönt ljus och vi körde åt var sitt håll...

[Murre o2]

Semester perioden på skiftlagen räddades av sommar praktikanter, studerande eller barn till anställda som snabbutbildades för att klara ta hand om en linje med hjälp av de ordinarie operatörerna vid uppstarter eller problem. Fungerade för det mesta bra, min grabb som var två år när jag började på skiftet jobbade föresten tre år på företaget som sommarpraktikant, på det märkte jag att tiden gick fort Han var 40 när jag slutade... En av praktikanterna hade föresten gjort en lista där de ordinarie skiftlags medlemmarna blivit de sju dvärgarna, jag kollade listan och undrade om jag blivit Butter eller Toker men till min lättnad var jag Kloker Några problem var det väl under åren, en kille klantade sig vid uppstart av 107 an och fick 80 tradigt vatten över benen, klarade sig hyfsat tack vare att den ordinarie operatören som hjälpte till vid uppstarten sög honom direkt in i nödduschen, resolut handlat då grabben själv tappade fattningen totalt. Han fick ett lätt jobb på kontoret för resten av sommaren då han redan innan visat sig vara lite vimsig, det duger inte i en sådan miljö!

En annan tillfälligt anställd gav mig andra problem, en Italienare som infriade alla ens fördomar om kärlekskranka latinare. Han var sambo med en Svensk flicka men jagade allt med kjol ändå. Jag blev uppringd av skiftledaren på K-labb, en jugoslaviska med häftigt temperament som var riktigt förbannad Vår Italienare hade varit ner med prover till labbet och när han fått syn på en söt blond laborant där hade han bokstavligt kastat sig över henne vilket hon som var ganska blyg hade blivit helt chockad över. Jag blev tvungen att ha ett allvarligt samtal med honom om hur man uppför sig mot sina kolegor på arbetet oavsett om de är manliga eller kvinnliga! Han hade lite bacillskräck också ville G som inte alltid var värdes snällaste utnyttjade, han stoppade tummen i Italienarens kaffekopp när vi fikade vilket fick honom att resa sig och slå ut kaffet. Inte så snällt men om han hade låtsat som inget och druckit upp hade han inte uppmuntrat till upprepande. Var dock över gränsen till mobbing så jag fick tala lite med G mellan fyra ögon... men Italienaren var inte så populär på skiftet, han passade inte in/hade samma intresse som övriga.

[Murre o2]

En satsning företaget gjorde var att bjuda in konstnärer till att dokumentera miljön i fabriken. Det dök upp några stycken hos oss men de höll sig för sig själva och enda kontakten jag hade med dem var när de ville ha engångsandningsskydd. De var tydligen oroliga för miljön... Såg sedermera deras verk och läste en recension där recensenten skrev att bilderna uttryckte mänsklig ensamhet med sina teckningar av ensamma människor omgivna av maskiner. Jag tyckte att det var lite missvisande, sammanhållningen bland alla som jobbade på företaget var otroligt hög och på skiftlaget var vi som en enda stor familj. Nu består en modern processindustri mest av ena massa rörledningar med stora tankar och här och där byggnader med stora maskiner i och det mesta styrs från ett kontrollrum där den mesta aktiviteten försiggår. Några kontrollrum fanns inte med på teckningarna...

När vi är inne på rörledningar så bestod högtrycksreaktorerna av en massa rör som låg i sina reaktorceller på taket i reaktorbyggnaden. Cellerna var ju av armerad betong och öppna uppåt för att leda trycket uppåt om det skulle smälla, 1500 bar är inte att leka med och tillträde till cellerna var förbjudet under drift. Varje reaktor var försedd med en slags säkerhetsventil, Reject-Valve , som öppnade om processen i reaktorn skenade. Ventilerna var försedda med ljuddämpare men det lät ändå som en kombination av åska och snälltåg när det blev en rejekt, först ett långt öronbedövande dån och sedan ett antal rytmiska kortare dån som en gigantisk ångvissla var igång. Det brukade också regna lite oxiderade plastbitar från himlen.

Då visste blandningsoperatören att han skulle få ta hand om ett antal ton skräp från någon av reaktorerna innan den var inne på kvalitet igen. Med åren så blev dånet från reject allt mer sällsynt vilket var bra. Det förekom dock, vilket en målare som höll på och målade på en ställning i närheten av reaktor 1's Reject-Valve upptäckte, han hade inte blivit varnad för att det kunde hända och när det brakade löst blev han så shockad att han slängde färgburk och pensel och sprang ur skorna i brådskan att sätta sig i säkerhet.

Såg förresten ett annat tillbud på håll när jag gick på området, två mekar jobbade med att lossa locket på ett tryckkärl. Plötsligt såg jag locket flyga iväg och i förbifarten fälla en av mekarna. Lite overkligt att se då inte ett ljud hördes genom bakgrundsdånet från fabriken. Visade sig att stelnad plast satt igen dräneringsventilen så behållaren var inte trycklös som den skulle vara när de började skruva. Locket som vägde en 75 kg hölls bara fast av stelnad plast och dylikt när skruvarna lossats så när en mek bröt i kanten för att lossa locket släppte det som en champagnekork. Som väl var snuddade det bara hjälmen på killen jag såg falla omkull men det kunde gått riktigt illa! Var alltid ett bekymmer när man ställde av utrustning för underhåll, inte alltid helt lätt att kontrollera att utrustning verkligen var trycklös när man skrev på att det var klart för arbete. Jag brukade ibland varna meken att jag inte kunde garantera till 100% att det var helt trycklöst så han måste ta det försiktigt när han börjar lossa. Men jag hade aldrig någon utrustning som verkligen visade sig ha tryck kvar. Som framgår var det väldigt många rör och ventiler som man måste veta vad som varje var till och vart de gick.

[Murre o2]

Hoppar ju lite i tiden med mina minnen nu, beror på vad som poppar upp Så idag tillbaka till sextiotalet och M lastbilar. En av åkeriets kunder var Koppartrans raff som låg inom synhåll för åkeriet.
https://www.google.se/search?q=raffinad ... 2&bih=1352. Fast det kostade att behålla dem som kund, en av åkeriets chaufförer repade ju VDns nya Volvo Amazon med sin skakfyra och direktören krävde en ny bil, han accepterade inte reparation och lackering av den. Så för att rädda kvar kunden köpte L en ny bil åt honom, den repade tog L över själv och K på verkstaden fixade reporna och lackeringen, så var alla nöjda. Jag var dock glad att det inte var jag som lyckats repa den bilen...

En lördag skulle jag köra för ett gäng ställningsbyggare som skulle riva en ställning runt ett torn , kalas med lite övertid, jag behövde ju alltid förstärka kassan. Men när jag kom till deras arbetarbod blev jag hemskickad igen, det blåste för mycket för att de skulle kunna riva ställningen högt där uppe. Snopet, råkade ut för något liknande några år senare på ett bygge men då var det för kallt, byggjobbarna behövde enligt reglerna inte jobba utomhus om det var kallare än, jag tror det var någonstans runt 20 minus och det var 24 grader kallt den gången.

Koppartrans raff köptes ju upp av Shell 1964 och de nya ägarna investerade i utbyggnad av anläggningen vilket gav mycket jobb för åkeriet. Jag minns särskilt vilken cirkus det blev när Holländska drottningen skulle inviga anläggningen efteråt. De sista två dagarna innan körde jag runt på anläggningen med två man som plockade allt löst och slängde upp på flaket, sedan körde jag bort till en skogsdunge vid facklan och tippade det i en stor hög som inte syntes för besökarna. Där hamnade saker som rörläggarnas arbetsbänkar ihop med tomfat och isolering mm. Ett tomfat skrämde mig, när jag tippade det small det rejält Var fatet som imploderade, hade tydligen varit undertryckt det och stötarna när jag tippade det fick det att sugas ihop med en rejäl skräll! Raffet heter ST1 numera, föga anade jag då att jag skulle bli välbekant med den slags miljö i framtiden.

Körde någon gång till BP raffet som byggdes lite längre bort, blev mest häpen där över den pistolbeväpnade vakten i grinden! Inte svensk stil på den. BP raffet heter nu Preemraff, nya ägare men verksamheten består...