Hur det verkligen var att vara Åkardräng på femti sextiotalet.

[Mathias Lindgren]

Vilken otroligt bra tråd!

[Murre o2]

Tack, det värmer. Och får mig att fortsätta berätta från mitt minne.

[Murre o2]

Eftersom jag skriver precis som det var skall jag inte sticka under stol med att jag gjorde mina misstag, ingen är ofelbar!

Första misstaget får jag skylla på att jag var ny och grön. Jag körde ju den gamla kranbilen för elverket Marieholm och det var fråga om en transformator till deras anläggning i berget bortanför Järntorget. Lastade trälådan med innehåll och körde ut den och lastade av. Men jobbarna ville inte ha trälådan utan öppnade den och jag fick lasta trälådan och köra tillbaka den till Marieholms förrådet. Det var då jag gjorde misstaget att inte surra lådan utan trodde det skulle räcka att lägga kranen över den för att hålla den på plats. På bron över kanalen vid skeppsbron tappade jag givetvis lådan Ingen bil kom som väl var till skada men för att lasta lådan var jag ju tvungen att stå i filen bredvid och krana upp lådan. Totalstopp i trafiken och jag bara väntade på att Polisen skulle dyka upp, förstod precis hur mördaren måste känt när han lade tvättmedlet på Göta Älvs bron... Men trafikanterna väntade snällt så efter 10 minuter var jag på rull igen, lite klokare än innan...

Nästa minne var före Jul , lastade en container med stearin ljus som skulle till KF lager. Vid Svingeln upptäckte jag i backspeglarna att jag spred färglada ljus bakom mig. Dörrarna på containen hade gått upp!
Så jag fick stanna och springa och plocka kantstötta ljus över hela körbanorna, lagom kul. In med dem igen och Igen med dörrarna och denna gång kollade jag så de verkligen var låsta ordentligt. Levererade containern till lagret utan kommentarer, hörde inget sedan heller
Nästa misstag får jag ta nästa gång...

[Murre o2]

Blev inte så många misstag om man räknar med att det handlar om 6 år. Men det beror på att jag ogärna gör o samma misstag två gånger, men i nästa fall handlade det faktist igen om dålig säkring av lasten. Jag är lat.

Vi är kvar hos M lastbilar, när man fått ett jobb som inte varade hela dagen och ringde åkaren kunde man räkna med att få hämtning för Bilspeditionen. Så och denna dag där det dessutom blåste stormvindar. Jag lastade hos första firman, en färgfabrik och ställde en kartong överst. Vidare till nästa ställe, en terminal på vägen som går till skansen Lejonet. Eller är det Kronan har svårt att hålla isär de två, nere på Gullbergsvass i alla fall. Svängde in och bromsade tämligen fort och precis när jag stoppade ramlade kartongen över framkanten vid hytten och i backen. Sprack givetvis och vinden svepte iväg innehållet, tusentals små reklamlappar för färg. Jag hoppade ned och försökt stoppa flödet och vips dök terminalchefen upp och fodrade att jag städade området på lappar Inte en chans och jag hade lass som skulle iväg till Bilspeditonen... Så jag fick ringa åkaren som fick kontakta en städfirma. Och lådan med reklamlapparna blev också dyr. Fick tryckas nya och gamla tryckplåtarna fanns inte kvar. Sänkte min aktier hos åkaren för den närmaste tiden.

[Murre o2]

Tänkte egentligen nöja mig med ett inlägg om dagen men med 33 grader i skuggan orkar jag inte jobba mer i trädgården på en stund... Så lite om snöskottning i värmen

På den tiden var det en massa hand skottning och lastning av snö, första sådana jobbet glömmer jag inte för jag hade inte skodon för att traska runt och skyffla snö utan blev genomvåt om fötterna, är man ny på jobbet händer sånt...

Men jobbet jag berättar om nu var att skotta snö utanför en skola i Majorna. Jag fick sov att hyra en extragubbe som hjälp så jag var till AF och bad om en bra jobbare. Ingen plock upp på Järntorget för mig.
Väl vid skolan var det en dam som visade oss tomtgränserna men annars inte visste mycket. Vi skottade rent trottoaren och vägen till mitten då jag trodde att det var fastighets ägaren ansvar men det var bara en gissning av mig.

Bäst vi stud och lastade snö på flaket kom det en lodare fram, han förklarade att en herre behövde hjälp med att knuffa loss bilen som satt fast i snön, han hade lovat betala 10 kronor för hjälpen "men pengarna först" sade han. Vi förde med tunt hörnet och där stod en man i fin kostym och väntade . Vi tog i och knuffade medan lodisen höll emot och pep pengarna först! Vi fick loss bilen trots bromsklossen och mannen stannade och betalade. Min medhjälpare växlade så lodaren fick en femma och vi delade den andra. Jag vill minnas att en liten vinare kostade en femma då En nej till hände när vi jobbade där, en dam stannade sin bil och frågade om vi kunde titta efter vad som skramlade där framme. En titt visade att främre krängningshämmare staget såg ut som ett V och ändarna var dragna ur läge och låg och skramlade mot gatan när hon körde. Visade sig att någon dragit loss hennes bil ut snödrivorna och lagt tampen runt krängningshämmaren. Var saker som det som gjorde att vägverket länge fram förbjöd oss som körde plogbil att hjälpa bilister som kört i diket, för mycket skador... Jag hade då varit hygglig och bärgat många fasthet betydde att man fick kräla i snön för att hitta säkra ställen att dra i.

Men tillbaka till snöskottandet, tog oss åtskilliga timmar att lasta upp all snö, få påskrivit av lärarinnan och tippat snön i hamnbasängen. Sedan körde jag min medhjälpare tillbaka till AF och tackade för hjälpen, en bra jobbare var det denna gång.

[Murre o2]

Börjar kännas att det tar på historierna. Fast för jag rannsakar minnet så har jag stoff för ett tag till

Fick körning för C igen. Åkte ut och träffade De två gubbarna igen, kallar dem Helan och Halvan i fortsättningen. Deras chef var också där och det var han som beställt bilen, jag hade inte köpt den vanliga buteljen då det inte var tal om tippavgift denna gång. Jobbet var att lasta byggmaterial till kundens sommarstugebygge vid Hällungen. Vi lastade och kunden körde i förväg med sin bil. Jag fick Helan och Halvan i hytten och vi for iväg. Men helan kommenderade mig, "kör till Motorverken op Friggagatan, min grabb jobbar där och jag skall låna pengar till en 75a" Sagt och gjort vi stannade där, han försvann en stund och sedan fick jag köra tillbaka till närmaste bolag. Sedan kom vi i alla fall iväg på riktigt.

Ute vid hällungen mötte vi kunden och lossade lasset vid en bondgård, bonden som tydligen sålt tomten var med och lossade, sedan bjöd han in oss och det serverades kaffekask laget runt. "Du får inget som kör" sade han, inget jag var intresserad av ändå. Hemresan bjöd inte på några överraskningar, Helan till Majorna och halvan skulle som vanligt ta sin kadett till Mölndal.

[Murre o2]

M Lastbilar hade ju fler bilar är min, några reserv bilar och sedan var det bilar andra killar körde som men kunde få hoppa in med om någon var på semester eller sjuk. Sedan hade alla Chaufförer sina "egna kunder" antingen för att de råkat bli så eller för att kunden krävde att få just den chauffören varje gång. Också jag hade mina fasta, och fast det var smickrande att kunden ville ha just mig så berodde det ibland på att det var besvärliga, svåra och jobbiga uppdrag.

Slampen hade som en nestor sina gamla inarbetade kunder som han var rädd om och var han redan upptagen så om åkaren blev tvungen att skicka mig kom han (Slampen) alltid med förmaningar och goda råd, Slampen hade stort hjärta och ställde alltid upp för andra. Hans bil, järnbilen var mindre kul. Hoptryckt hytt så man fick se upp så man inte slog armen i dörren när man kämpade med ratten som var nästan omöjlig att vrida på i låg fart, antar att kranen bakom hytten ökade tyngden på framhjulen. Kran och tipp var annars en användbar kombination och jag fick köra bilen en del när han var ledig, han var rädd om bilen så man fick se till att lämna den i samma skick som innan Köra elstolpar med bilen gjorde det inte mindre tungstyrd med stolparna hängande på ställningen på kofångaren och man fick klättra in och ur bilen via takluckan då dörrarna var blockerade av stolparna. Inget problem men jag minns tillfällen när jag stannat för att fråga om vägen och först måste klättra upp genom takluckan innan jag kunde börja fråga

Minns en körning av armeringsjärn som skulle till ett bygge i Mölnlycke. Armerings järnen var för långa, hur jag än hade trucken att placera dem hängde de ned både framför och bakom bilen. Så jag fick låta dem hänga ned till två dm ovan vägen framför bilen och en halvmeter släpade i backen bakom, samma på båda sidorna. Jag var inte alls glad... Men iväg och hoppades att inte någon Polisbil skulle få syn på gnistfyrverkeriet som bildades när armeringsjärnen släpades över vägbanan och ha synpunkter. Och hur mycket armeringsjärn skulle hinna slitas bort på vägen till Mölnlycke?

Körde ut i err regn av gnistor och rassel och lossade utan kommentarer, armeringsjärn är tydligen slitstarkt för även om ändarna var väldigt blankpolerade fanns det mesta kvar så vitt jag kunde se

Enn annan körning var också i det i Mölnlyckes trakten, de ville ha kran och tipp så jag fick ta Slampens bil. Visade sig vara att köra shakt i hop med en modern Scania, kranjobbet var att flytta en sprängkista, gjort på en kvart. Sedan fick jag kämpa med den tunga styrningen i jobbet att flytta schaktmassor inom området resten av dagen, det stod ett par grindstolpar som man måste backa emellan varje lass, där var trångt! mot slutet av dan kom platschefen och började skälla på mig för att jag backat på en grind stolpe, jag visste jag inte varit när någon! Löste sig när Scaniaföraren kom fram och sade att han varit på dem Kändes som jag blev anklagad för att jag körde en gammal bil och var en ung grabb, såg ju yngre ut än mina 22, fick visa legg på bolaget tills 30. Ser ju fortfarande yngre ut för den delen, när jag talade med en av damerna på jobbet och sade att ni får klara er utan mig när jag går i pension sade hon "ja men det dröjer ju länge" hur gammal tror du jag är frågade jag "45 var svaret, smickrade även om hon säkert drog av fem år för säkerhets skull, det gör alltid jag När jag sade att jag var 66 så vägrade hon tro mig tills jag visade körkortet, det startades en kampanj för att få ha kvar mig efter det, men det är en annan historia vars utgång ni ände vet. Min dotter har föresten ärvt mitt ungdomliga utseende (alt barnsliga,) hon klagade på det när hon var tonåring med jag sade åt henne att om några år kommer du att vara överlycklig över det och jag fick rätt

[Murre o2]

Jag förstår honom, jag hade gärna jobbat vidare några år till själv men multi nationella bolag är stelbenta och följer avtalen punk slut. Jag erkänner att jag grät på min avtackning

Så tråkigt , på mitt jobb hade vi en timmanställd pensionär till han var över 80 bast, han gick hem för gott i förrfjol ifrån det statliga verk jag jobbar på. Nu jobbar jag med en konsult som är 68 - 69 bast och han tänker jobba fram till nyår nästa årskifte innan han och hans fru flyttar till Thailand för gott.

Så djäkla tråkigt att folk som kan och vill jobba längre inte ska behöva få det .

Dock fint att läsa om bravaderna då. tack så mycket

J.K Nilsson

Håller helt med, men förstår samtidigt om företagen inte är pigga på att behålla gamlingar som tappat gnistan, sett en del som är slut redan före 60!
Det som retade mig extra var att när jag var inne på planeringssamtal med den gamla Innovation Centre chefen, en Norrman och nämnde att jag närmar mig ju 67 så sade han"glöm det vi kan inte vara utan dig så du får gå här till 70" Han var tuff och oberoende mot ledningen i Wien så han hade nog fixat det . Han var en jäkel till att fixa så när vi var på teambuilding på ven fixade han vinprovning som aktivitet Men han tog ett höjdare jobb i Norge och ny chefen vågade inte säga flaska till ledningen där borta, så trots protester från många av de jag brukade hjälpa lösa produktions problem, så följdes Svenska avtalet till punkt och pricka.

[Murre o2]

När jag tittade in nu senast på M-Lastbilar så mindes L mig men inte mitt namn Däremot mindes han bilnumret på min Starke. " Du körde väl XXX XXX." Ja det var den bästa Starken sade jag. "Och den nyaste av dom" sade han, det hade jag ingen aning om." En riktigt fin bil" sade han, men vi slutade med tippbilar efter ett par år efter att du slutat, det lönade sig inte längre.

Men den krånglade ett par gånger, en gång gick den bara på tomgång, gasade man ville den dö. Luft läcka på bränsleledning eller filtren var orsaken.

En gång så försökte jag bromsa innan en kurva i en lång nedförsbacke, trampade så hår jag kunde men inget hände Klarade nätt och jämt svängen och sedan fungerade bromsen normalt igen K rev huvudbroms cylindern och det fanns märken i den som visade att kolven "kantrat" och tagit i väggen, han bytte och felet hände inte igen, hade jag släpp bromspedalen och sedan trampat ned den igen hade det fungerat men lätt att vara efterklok...

Så var det en tredje gång. Åkaren kallade in mig på kontoret, det var alltid ett tecken på en specialkörning. Där fick jag en stor tom plånbok En riktig taxiförar plånbok sade han du kommer att behöva den. Banankompaniet har en sjuk chaufför så du får åka dit och ersätta, du får Kungälvs distriktet så det borde inte vara några problem för dig. Kalas tänkte jag, vet ju var alla affärer och kiosker ligger så det blir bara kul.

Väl där I frihamnen backade jag in min tippbil bland alla skåpbilar med bananreklam på... När jag anmälde mig så fick jag höra att jag skulle få Särö distriktet Jag klagade och sade att jag aldrig varit i särö och inte ens hittade dit. Då fick jag en grabb som lots/medhjälpare, han var tio och med yngre än jag var... Men han var duktig och tog kommandot, frukten är beställd och packad i förväg så den är bara att lasta, banarna däremot får vi lasta vad vi tror går åt och sedan se hur mycket de vill ha, resten returnerar vi. Fanns givetvis massa olika bananer att välja på, grön gula och färdiga i plastpåsar mm. Min medhjälpare hanterade fraktsedlarna och beställde bananer, han var guld värd.
Med lotsen flöt det på bra, jag fick ju plussa på räkningarna med banan mängden de ville ha och ta kontant betalt , därav behovet av stor plånbok. En affär vi levererade till var det två unge tjejer i, förmodligen sommarvikarier.
Jag tänkte inte mer på dem men nästa dag sade åkaren att det var telefon till mig och när jag tog luren hörde jag ett väldigt fnittrande Var de två töserna som måste gått efter företagets logo på dörrarna och spårat upp mig. Var ju ung och vacker då... Men inte intresserad, nygift och allt.

En vecka senare var det dags igen! Var sista arbetsdagen innan jag gick på semester också. Fick min medhjälpare igen och allt flöt bra utom att det började ticka från motorn på slutet Mycket trafik var det så när jag var klar hade alla gått på åkeriet så jag backade in bilen och duschade och klädde om och for hem. Glömde totalt att skriva en lapp till åkaren om tickandet...

Tillbaka efter 4 veckor sade åkaren: K skulle flytta din bil och motorn lät inte bra så den gick till verkstad, de fick byta en kolv och foder. Hörde du inget när du ställde in den? Nej sade jag för jag hade glömt alltid hopa men när jag sedan tänkte efter kom jag ju ihåg det hela.
Var förresten ute för något liknande med en Scania 1972, körde på motorväg när utan förvarning motorn nöp så drivhjulen låste sig Fick ned kopplingen så hjulen rullade och släppte försiktigt upp den igen, då lossade motorn och gick igen men tickade. Körde till närmaste Scania verkstad som bara var två mil bort och de fick byta ...Kolv och foder Beträffande telefonringning, så flera år senare hade jag inte ändrat utan stod kvar som Chaufför i telefonkatalogen. En kväll när vi lagt oss ringde det och jag svarade, en manlig stämma frågade om jag var lastbilschaufför, "har varit i alla fall" svarade jag. Då gick rösten upp i ton och erbjöd mig avsugning, tände tydligen på lastbilschaufförer "Tack men min fru sköter allt sånt" sade jag. Vad var det, frågade min fru, jag berättade, "nu ändrar du i telefonkatalogen till laboratorier ingenjör!" Sade hon, så då fick jag tummen ur, är inte så intresserad av titlar.

[Murre o2]

Lite mer om min bakgrund först, har ju betydelse för mitt jobb. Jag var ju uppväxt på en bondgård på landet och storstaden för mig var Kungälv. Så kunskapen om Göteborg var begränsad till de centrala delarna. Var ju inte direkt stor och stark, vägde under 70 kg, ligger på 73 i dag . Men vana att hugga i på gården... Så i en tid när GPS inte ens var påtänkt, fick åkaren i början plocka in mig på kontoret, där hade han en stor karta över Göteborg på väggen, där pekade han ut var jag skulle och vilka vägar att köra. Sedan hade jag fått en sk Taxikalender där alla gator stod i bokstavsordning, man slog upp gatan och där stod vilka gator den korsade och anslöt till. Sade det inte vad man behövde veta fick man fortsätta med dessa gator tills man fick klart för sig hur man skulle köra.Men man lärde sig med tiden, fast alla smågator kan man inte ha i huvudet så den boken kom till flitigt användande. Var ju samma som Taxiförarna använde därav namnet.

Dagen lektion för icke lastbilschaufförer är extra lämmar, de var vad namnet säger, lösa förlängningar som man höjde de vanliga sidolämmarna med när man skulle köra lätt gods. Ex var en kund, en träfirma på Holmen som jag regelbunden fick hämta kutterspån på och köra till Skarviks tippen. En och annan hästägare hämtade spån där och en entusiast som var före sin tid och eldade med spån i sin värmepanna, de fick ju hämta så mycket de ville gratis Andra tider. Men jag fick backa in under en lucka i taket och så rasade det ned spån. Nu var de så lätta att det inte blev mycket i vikt när flaket var fullt trots de höga extralämmarna. Nu kom orsaken till att de alltid begärde att få mig när de beställde bil. Du får upp och trampa till lasset så det får plats med mera, sade sade basen där.Jag var ju van vid att trampa hölass hemma på gården, det är en konst att få till ett stabilt hölass som är stort nog utan att halva lasset rasar av på vägen till ladan, en bortglömd konst idag. Så jag kravlade mig upp i spånen och trampade, jag sjönk ju ned till över knäna i början så det var ett tungt, dammig och svettigt jobb. När lasset var nere i halva volymen så var det dags att fylla på och det hela repeterades tills basen var nöjd. Sedan gällde det att dra pressening över det hela och få den tätt. På Herkulesgatan upptäckte jag i speglarna att det snöade bakom bilen Skulle bara fattas att en polisbil skulle dyka upp och få syn på snöovädret, polisbilar har en tendens att göra det, en gång när jag varit ut till Hönö med kabelgrus var det så mjukt att båda stänkskydden bak fastnade mot hjulen i leran och slets av, ett återkommande problem, på färjan tillbaka från öarna var närmaste bilen givetvis en polisbil... Tittade i speglarna och väntade, jodå det kom ut en polis som inte hade annat för sig på färja resan och kom fram, tjat om saknade stänkskydd, sade sanningen vilket jag själv hörde lät otrolig," blev precis av med båda och fixar nya direkt" Vi kommer att kolla dig om vi ser dig igen och har du inga stänkskydd då blir det böter var sista ordet. Jag körde vägen om åkeriet och skruvade dit nya men de polisens såg jag aldrig mer...

Men tillbaka till lasset, så snart jag kunde körde jag av stora vägen så jag kunde gå över presseningen igen och täta springorna. Jag gjorde tydligen alldeles för bra jobb för som sagt de ville inte han någon annan chaufför efter detta, smickrande förstås men samtidig hemskt jobbigt och det kliade över hela kroppen efter trampat runt i dammet.

[Murre o2]

En del minnen etsar sig fast i minnet, som när jag fick köra resten av arbetsdagen barfota på ena foten. Underlig känsla

Bakgrunden var att ännu på sextiotalet fanns hanteringen av dass tunnor, man kunde fortfarande se de låga flak bilarna med flaken fulla med svarta latrin kärl. De fulla hade ju ett lock påskruvat med en bygelhistoria för er som aldrig sett detta... Det stank illa av lasset och jag var glad att jag slapp denna typ av jobb.

Såg lite mer än jag ville av den hanteringen när jag fick ett lass begagnade kanyler från ett sjukhus som skulle till Renova för destruktion, var lite noga med dem där så väl inne på Renovas område traskade jag in i en hall för att fråga mig fram. Där inne gick latrintunnorna fastsatta på ett band och passerade i luften nytt nedåtriktade framför en jobbare som spolade ur varje tunna för hand med en vattenslang Stanken var outhärdlig och det började snurra i magen så jag fick störta ut och klarade mig nätt och jämt får att spy... Gick sedan in på kontoret där det satt ett par damer, det luktade till och med lite där inne och jag noterade att de hade ett par extra stora luftrenar sprejer stående på skrivborden. Förstod verkligen varför...

Men till min saknade sko och strumpa, jag var till soptippen i Bohus, körde en del för EKA. Väl där backade jag ut på kanten och gick utför att gå bakom bilen och öppna bakstammen. Det var en fin slät grus yta där så jag trampade glatt på den och sjönk rätt igenom skorpan med foten, de hade tömt dasstunnor där och kört över ett lass grus efteråt Så jag drog upp foten men fick kasta strumpan och skon, stank för bedrövligt! En riktig fälla de lagt upp där.

Ena gång till var jag nära att behöva spy, det var när jag skulle hämta ett par träfat för en bilspeditions hämtning. Det var saltade tarmar alltså korvskinn, jag traskade glatt in till där tanterna stod och sköljde tarmar och lukten fick det att vända sig i magen direkt.

[Murre o2]

För den som undrar hur det gick för min kompis Lasse så fortsatte vi att umgås privat en del efter jag slutat på åkeriet och så länge jag körde lastbil i Göteborgstrakten stötte vi på varandra ibland och tog en fika ihop. Lasse är en genomsnäll man men har en fru som håller honom i järngrepp. Hans fru och min fru klickade inte lika bra som mellan oss två se träffarna dog ut. För en 2o år sedan dök han upp på mitt jobb med gods åt Borealis och det var roligt att träffa honom igen, några år senare dök han upp på frugans jobb, hon var hela kontoret på en grusgrop. Så hon bjöd honom på kaffe och vi åkte sedan och hälsade på dem i Mölndal. Men det var sista gången jag träffade honom, frågade L om honom och han hade jobbat kvar på M Lastbilar tills pensionen och fortsatt jobba extra där efteråt ända tills hans fru fick en ögonsjukdom och blev nästan blind så han slutade för att ta hand om henne. Jag fås se till att ringa honom snart

För den som undrar hur det gick för mördaren så fick han ju sluta när han inte klarade uppkörningarna. Vi sade att han skulle försöka med yrkesskolan för lastbilsförare i Västra Frölunda, vi trodde de skulle kunna lotsa honom fram till behörighet och han började där. Men hans dålig nerver svek honom även där så sedan vet jag inte hur det gick. Men det fanns ju gott om jobb på den tiden så även en ex fånge borde klarat sig.
De flesta av chaufförerna som fick sparken för alkohol problem hos M Lastbilar gick över till att köra Taxi Vilket förvånade mig något men det var ju som sagt andra tiden...

Den där yrkesskolan planerade ju några elever för att de skulle praktisera hos oss i bland. Jag hade tur och fick en som kört betongbil, det räckte innan med vanligt bilkörkort om du körde en firmabil. Så han var duktig och jag lät honom köra hela tiden och åkte med, det han fick lära sig var mer att köra annat än betong.

En del av eleverna var inte lika bra, vi hade en som inte kom en dag, visade sig att han stoppat huvudet i gasugnen och begått självmord

Enn annan var en motorcykel knutte och en dag när frugan och jag varit på bio i Göteborg på kvällen och passerade Kungstorget kommer han utvidgade mitt i gatan full som ett ägg. När vi passerat honom frågade frugan, "vad var det där för en" praktiserar på jobbet sade jag
Han hade köpt en Triumph motorcykel, tjej hade betalat sade han, och en Måndag sade han att motorcykeln blivit stulen. De hade varit ute och åka med ett gäng och motorn pajade och de lämnade den efter vägen och när de sedan skulle hämta den var den borta.
Men sedan hämtade Polisen honom för att förhöra honom om försäkringsbedrägeri , de hade vittnen på att det var han själv som hämtat den och slaktat den. Så han fick också byta yrkesbana.

[Grottulf]

Väldigt intressant läsning!

Skickat från min SM-G950F via Tapatalk

[raggsockan]

underbar tråd

minns när man jobbade i skogen med 2 gammel uvar och höra anekdoter ifrån förr . alltid lika kul

[Murre o2]

Fanns en del jobb åkeriet hade där alla tippbilarna fick köra samtidigt, tror det var 5 av oss då, också någon chaufför som normalt inte körde tippbil fick ta reservbilen och hjälpa till. Alltid roligt att jobba ihop. Ett sånt jobb var att köra vitlera från en båt i hamnen till Papyrus i Mölndal där det blandades i pappret vid tillverkning av fint papper.
Ett annat var köra reningsmassa också får båt till gasverket på Hultmans holme och köra den förbrukade till tippen. Detta var ju i en tid där hamnen var levande, stuveriarbetare var ett yrke och många i samhällets utkant eller studerande kunde ha en blixtbricka och rycka in när det behövdes folk för att lossa en båt och tjäna en slant. Jag säger inte att det var bättre förr, jag har ju poängterat hur fattig jag och frugan alltid var men vi rodde hem att köpa hus i alla fall öven om vi fick vända på slantarna. Det var i alla fall lättare att hitta ett jobb även för dem som saknade utbildning!

Men dagens berättelse. Åkaren hade kommit överens med hamnen att testa använda våra tipp bilar när det skulle lossas en båt med naturgummi balar. Hamnen hade använt vagnar dragna av truckar tidigare så det var ett försök för att se om det var effektivare med lastbilar. Balarna lastades i stora nät av stuvarna i lastrummen och hivades upp med kran, de vägde nog en 100 kg och när en bal ramlade ur nätet ned på kajen så studsade den över min bil och ned i vattnet Helt klart inte läge att kliva ut hytten på kajen... När man fått ett nät lossat på flaket körde man bort till ett kaj skjul och backade in där och tippade var så tog stuvarna där hand om det och slängde på ett tomt nät i retur. Nästa bit funderade jag på att utelämna men jag har ju lovat att berätta exakt vad som verkligen hände på den tiden.
Det dök nämligen upp en något tilltufsad dam av det lätta gardet som kom av båten. Slampen som ju hade ett stort hjärta förbarmade sig över henne och tog upp henne i hytten och körde hem henne, vi tänkte upp för honom under tiden, hon hade varit med två negrer (citerar Slampen) och fått betalt i Dollar. Sorglig baksida av tillvaron som tyvärr inte är utrotat än idag. Hatten av för Slampen som ställde upp, jag hade inte släppt in henne i min hytt. Problem med lossningen visade sig vara att vi var tvungna att köra på tills båten var lossad! Och det drog ut på tiden, det mörknade och vi blev hungriga och trötta, halv ett på natten började det ta på båtlasten, så stuvarna tog tid på sig med att släpa fram balar ut hörnorna. Räckte med en bil så resten kunde åka hem , Slampen var storsint och sade åk hem grabbar så fixar jag resten, Lasse och jag, kunde vända kylaren mot åkeriet. Trots sina sina 56-57 år då och sin lilla vinare om dagen så var det krut i gubben, vi var rätt slaka Testen blev bara en test, den körningen återkom inte.