Så när Åkeriföreningen gick ut med att det var brist på lastbilschaufförer och de erbjöd utbildning och jobb till avtalsenlig lön så nappade jag. Upplägget var att de fixade dispans för att köra en lastbil under utbildningstiden , jag tror det var max ett år, och så fick man gå på körskolan på betald arbetstid. Efter att kört en sväng för en kontrollant blev jag godkänd och fick söka jobb på Åkerier som de anvisade, andra Åkeriet jag besökte antog mig. M lastbilar som vi kan kalla det hade brist på chafförer sedan 3 fått sparken när Åkaren kom på dem sitta och supa ihop på arbetstid. Detta var 1966, jag har inte läst någonstans om hur mycket det söps på den tiden men jag tycker att sanningen skall komma fram.
Nå dispansen gällde givetvis Åkeriets äldsta bil en Volvo med kran, osynkat växellåda och sidventils bensinmotor. Åkaren körde ett varv med mig runt kvarteret och demonstrerade dubbeltrampningens ädla konst och sedan fick jag försöka. Gick skapligt så dags för första jobbet nästa dag. Åkaren skickade med mig en av de gamla erfarna chaufförerna första dagen och jobbet var för El verkets förråd på Marieholm. Min mentor vi kan kalla honom A klev in och det första han sa var " kör mig till Järntorget så hämtar du upp mig där igen halv 4" Som nyaste på Åkeriet gjorde jag som han sa och höll tyst... Jobbet i övrig gick bra även om jag var ovan med att köra kran! A fick sedermera sparken, den historien bjud jag på nu som smakprov.
Det var ett år senare, jag körde Volvo starke med tipp , det var vinter och Papyrus i Mölndal beställde två tippbilar för att köra bort snö. Den andra bilen kördes av A och på plats visade det sig att Papyrus egen lastbil var på verkstad så de två som körde och hantlangare den hoppade in i min kolega A s bil och medan jag körde snö till en snötipp på området hela dan körde de de jobb som den firmabilen skulle gjort. Jag såg inte mycket till dem men de verkade ha det trevligt. Mot slutet på dagen dök A på mig och frågade om jag kunde gå in på systemet och köpa ut för dem, de hade redan varit inne där några gånger så han var rädd de skulle bli nekade? Jag vägrade och såg int till dem mer. När jag kom till åkeriet dök Åkaren på mig och frågade om jag sett A, inte på de sista timmarna sade jag.
Nästa dag kom Åkaren igen och sade att A ringt dagen innan och sagt att lastbilen blivit stulen, " då får du ringa Polisen" svarade Å. Sedan hade han inte hör något från honom! Men Papyrus skulle han en bil igen så du får ta det sade han. Jag körde där hela dagen till halv tre då jag var klar och fick påskrivit. Nästa dag när jag kom fick jag höra att A fått gå med omedelbar verkan. Han dök upp som inget hänt kl 4 och hävdade att han haft full dag på Papyrus
Sanningen var tydligen att han supit till dagen innan så han inte hittade lastbilen, när han nyktrat till lite nästa morgon hittade han den och vetande att Papyrus skulle ha en bil den dagen också körde han dit lade sig att sova på snötippen och vaknade lagom för att åka till Åkeriet.För den som som sagt tycker att det är mycket alkohol i berättelserna så är varje ord sant som jag såg det, jag bättrar inte på något. Om intresset finns finns det mycket mer i minnet, jag började köra lastbil för att det var omväxlade, inte en dag va den andra lik. Slutade 1972 då var det helt andra tider och efter ett år kört direktbil för ASG gav jag upp och test körde fabriksnya bilar ett år innan jag sadlade om till mer välbetalt jobb, läste in missade ämnen i utbildningen och jobbade mina sista 20 år innan pensionen med forskning och utveckling, åter på rätt plats med nya projekt hela tiden och betalda tjänsteresor...
Det var bara att ta sig förbi och fortsätta, sedan dök han ju upp på åkeriet något stukad, Polisen hade ju kommit och det vart elände på alla sätt med stukade kartonger och omlastning om han fick några böter för dåligt säkrad last lyckades jag inte lista ut.
Fanns på den tiden två stående händelser jobb som sedan länge är borta, det ena älskade jag och det andra hatade jag. Jag talar om när bananbåtarna kom och båtarna med Islands sill. Bananerna kommer någon annan väg nu och Islands sillen finns väl inte längre...Banan båtens ankomst var stort, lastbilar från många av stadens åkerier samlades i frihamnen och man träffade andra chaufförer men blivit kompis med. Fint jobb, man stod i kö till det var ens tur, backade till ett 
Vi försökte bogsera framår med hjälp av en av bilarna som stod på fast land men med bakaxeln liggande på en matta så gick inte det. Då kom en gammal räv fram och se det fixar sig, han tog ett par av grävarens tomma dieselfat och körde in dem mellan flakkanten och grävmaskinsmattan och sade kör upp flaket. Överhänget på flaket gick ju nedåt mot tomfaten och lyfte hela bakdelen på lastbilen, vi justerade mattorna rätt och drog upp bilen på torra land igen. Nervöst att backa ut igen efter det men nu hade jag lärt mig den hårda vägen. 
