Hur det verkligen var att vara Åkardräng på femti sextiotalet.

[PeterR]

Mellanchefernas ständiga balansgång?

[Murre o2]

Mellanchefernas ständiga balansgång?

Ja, det var det jobbiga med att vara mellanchef, man kunde protestera uppåt men när beslut väl var fattade kan man ju inte säga till underlydande att det är skit alltihop. Utan man fick hålla masken och göra det bästa av situationen annars riskerade man att moralen i gruppen sjönk i botten. I alla fall var det högre i tak på IC än det var på slutet i fabriken så jag riskerade inte att hamna i onåd igen

[Murre o2]

Jag startade alltså om efter 18 år i fabriken, de åren hade givit mig många vänner och ett par ovänner runt om där. Men jag hade gjort mitt sista nattskift, de hade blivit tyngre och tyngre på slutet så det var bara att gilla läget och starta om Min åsikt är att grädden flyter alltid upp till ytan även om man skakar om krukan så jag skulle nog klara mig även om det var en lönesänkning på kort sikt, fanns ju några lyckliga år när jag tjänade mest på skiftet och med min fattiga uppväxt på bondgård var pengar inte oviktigt. Nu var jag ju inte arbetsledare längre, fast det var lite luddigt I arbetsbeskrivningen som var väldigt bred och omfattande stod det att jag hade arbetsledare ansvar för de medhjälpare som det var meningen att beställarna av uppdrag skulle hålla med. 5 pers utbildades under några dagar innan linjen startades men det blev inget mer av det, jobbet var ju för komplicerat för att de skulle vara till någon större nytta och R-O kom ju ned och blev min medhjälpare när den gamla pilotlinjen blev utan jobb efter ett tag Men till min förvåning hörde jag från fack ordförande att facket begärt skadestånd för att jag inte var arbetsledare Men de pengarna var till facket och inte till mig så jag satte mig inte in i det hela och jag minns inte riktigt detaljerna nu efter 25 år. Fast eftersom jag blev gruppchef efter ett par år så hade företaget kunnat spara de pengarna fast jag förstår samtidigt att de inte visste hur compundernings gruppen skulle utvecklas. Det var ju bara tre man i den när jag började, jag och R-O och en äldre man som körde en mindre maskin, han tvingades sedan motvilligt att ta avtals pension vid 63 och hans maskin gavs bort till en yrkesskola. Så var vi bara två och hade fullt upp med att skriva färdigt driftinstruktioner och standard manövrar som jag börjat med men tog sin tid eftersom jag använde samma standard som i fabriken vilket visade sig vara framsynt eftersom den dåvarande Svenske IC chefen såg möjligheter att dra in pengar genom att producera välbetalda specialprodukter för försäljning mellan utvecklings uppdragen.

[Murre o2]

Hopper tillbaka igen till tiden för det ganska misslyckade försöket med en skiftförman för både reaktorerna och bearbetningen, idag består ju den nya högtrycksfabriken av en stor reaktor istället för tre och en stor linje istället för 6 samt ligger i samma byggnad så problemet är borta ihop med de flesta arbetstillfällena...

Men vi åkte på gemensam resa upp till ett känt värdshus i norra Bohuslän med god mat för att team bygga och lufta farhågor inför den planerade sammanslagningen i några dagar. Som sagt, god mat och grupparbeten gällde och på kvällen tog vi några öl och bastade och simmade lite i inomhusbassängen vid bastun innan jag kojade i mitt lilla rum.

Hade somnat när telefonen på rummet ringde, jag svarade och en kvinnlig röst bad mig komma ut till entrén varefter hon lade på, jag tyckte jag hörde ett fnittrande i bakgrunden men var inte säker. Min första tanke var att någon av de yngre grabbarna i skiftet supit till och trasslat till det för sig så oroad klädde jag på mig och traskade ut i de öde korridorerna.

Väl vid entrén såg jag först ingenting men så dök två fnittrande inte helt nyktra töser ur personalen upp Det visade sig att de hade en fest för en tös i personalen som slutade den dagen, de hade spanat in den yngste grabben på mitt skift och försökt ringa honom men det var mitt nummer de ringt De tjatade på mig att ringa honom men jag var inte riktigt säker på hur pålitlig han skulle vara om jag släppte honom fri på en sådan fest. Fast jag kunde ju vara med och hålla ett öga på honom Så jag ringde till honom och sade att det var fest på gång och jag hade två tjejer som väntade på honom. "Jag är trött och tänker sova" mumlade han och lade på Jag som trodde han skulle nappa på erbjudandet med glädje, fast klockan var mycket nu.

Men jag hängde med på festen, riktigt trevligt fast jag inte kände någon och fritt vin och öl... En av tjejerna var så full att hon rasade ihop och somnade. Vi lade henne i ett ledigt rum bredvid mitt och en av de äldre damerna sade att hon skulle tita till henne senare så hon var ok. Efter det lade jag mig och fick två timmars sömn innan nästa dags agenda startade. Jag var inte till så mycket nytta den dagen men fick fin service av personalen under resen av vistelsen

[magirus]

[Murre o2]

Varit på många skiftlagsresor och team byggningsresor och konferanser under åren men den ovan beskrivna var best! Varit ett antal gånger i Stockholm, det mest minnesvärda där var när vi åkte ångbåt och jag hälsade på nere i maskinrummet, det är något särskilt med ångmaskiner På båten var också en möhippa, jag fick en sax för att klippa bitar ut brudens klänning på valfria platser 08 är inte kloka

På en plats som jag inte minns namnet på i Norge var det också fest, blev överraskad över hur mycket norrmännen kunde dricka, öl och vin flödade trots deras höga priser. De måste ha generösare representations regler än vi har...
Norska jäntorna var det också fart på, de visse verkligen vad de ville. Har ett svagt minne av att det hände en hel del på natten med det är väldigt dimmigt.
Men tröttare gäng än det vi med stor möda fick igen nästa dag har jag nog aldrig sett

Visingsö bjöd på vinprovning, testen av hur olika vin smakade olika beroende på vad man åt till var en riktig ögonöppnare för mig.

Malmö var mest minnesvärt för att jag kunde hälsa på grabben som bodde där då, han tröttnade sedermera på all skjutning och sprängning i stan och flyttade till Kalmar när företaget han jobbade för behövde folk där.

Köpenhamn blev också ett antal gånger, minns mest den gången ett tvillingpar jag åkte hiss med på hotellet erbjöd mig en helnatt för 1500 dk, som gift man var det inget för mig men satte onekligen fantasin i rörelse
Ställen som Båstad och Visby var trevliga men jag minns Tanumshede med vemod eftersom jag då bara hade ett par veckor kvar tills pensionen så det kändes som jag var på väg ut när jag var där, en vemodig känsla av att det var på väg att ta slut

[Murre o2]

Så startade jag ju om på IC, 47 år gammal med 18 års erfarenhet från olika jobb på fabriken var jag ju väl rustad för uppdraget att serva beställarna med att ta fram test material med nya ingredienser som sedan gick vidare till de två rörlinjerna eller kabellinjen som också fanns på IC. Där tillverkades rör och kablar för vidare tester, mycket rör och kabel som gick direkt till återvinnings bingarna efter att provbitar tagits ut för vidare testning. En av första jobben var att ta fram cadmium fria gula rör matrial, det var ett tillbud tidigare med en brand på mixer 102 när det kördes sådant rörmatrial och halva det skiftlaget hamnade på sjukhus för observation för att de inandas röken. Som väl var hade ingen tagit skada. https://sv.wikipedia.org/wiki/Kadmium Vad jag inte var beredd på var att hålla tal/information för större församlingar på engelska, första gången fick jag en underlig utom kroppen upplevelse halvvägs in, var som jag stod bredvid och lyssnade till orden och registrerade "där var det dåligt uttal på det ordet" Det fick mig att tappa sugen och korta ned talet Senare kom jag att älska sådana framträdande men alla är barn i början!

[Murre o2]

Blivit lite av en daglig spalt här men så länge jag har en hundra läsare om dag fortsätter jag väl att gräva i minnet. Efter att besökt M lastbilar och talat med Leif för några månader sedan fick jag tummen ur och försökte ringa min gamla kompis Lasse i går. Men en röst sade ungefär "numret saknar abonnent och ingen hänvisning finns" Koll på internet visade att han bodde kvar på samma adress som de senaste 50 åren i en lägenhet i Mölndal och att de enda telefonnummer som jag fick fram var det som jag redan försökt Blev onekligen lite bekymrad... Senast jag träffade honom var en 12-15 år sedan, men Leif sade ju att han jobbar extra på åkeriet till för några år sedan då han fått sluta för att ta hand om sin fru. ( Tror inte att du läser detta Lasse men om du gör det så ring mig, Håkan.) Jag blir väl tvungen att ta vägen om vid tillfälle och ringa på för att se om jag får kontakt igen, Lasse borde ha en del historier att bidra med här Fast jag brukar ha en förmåga att hamna i situationer om man säger så.

Senast är väl när jag fick trädet i skallen och innan dess när jag ramlade ned från taket Gick till så att jag lade om taket för tre år sedan och passade på att bygga en takkupa samtidigt. Använde ju livlina men så skulle jag få upp några spånskivor till takkupan och precis när jag klev över från stegen upp på taket kom en vindby och greppade tag i skivan. Jag stod ett ögonblick och försökte kämpa mot trycket på den upprätta skivan men sen åkte vi överbord både skiva och jag, jag hade ju inte hunnit ansluta livlinan... Brakade ned från takkanten på tvåvåningshuset men var som väl var gräsmatta under, så där landade jag och låg kvar ett ögonblick och kände efter så allt var helt
Inga problem, inte ens ont någonstans så det var bara att greppa skivan och fortsätta jobbet. Det gällde bara att se till att skivorna inte tog vindfång igen... Det är hårt virke i Österbottningar

[Murre o2]

Varannat år brukade det vara storstopp på ht fabriken för underhållsarbeten på framför allt reaktorerna. Då tömdes alla våtblandnings tankar och högrycks tvättades invändigt. Ganska mycket jobb med varje, först tömdes de ju på sedvanligt sätt på matrial, pellets från reaktorn som ju flyter i vatten så man pumpade in vatten i botten och ledde slurryn till en tork som separerade pellets från vatten, vatten går tillbaka till blandningens sump under golvet och pelletsen torkas i torken och går till lönernas taktankar eller till silos. Men tillbaka till våtblandnings tankarna så är de ju sedan tomma på plast men fulla med vatten så för rengöring måste de dräneras på sina 30 000 liter vatten ned i sumpen. Dränera alla tankar samtidigt går ju inte för då svämmar sumpen över, eftersom sumpen också skall tömmas och sedan slamsugas så pumpas ju vattnet därifrån till reningsdammarna och därifrån går det till en bäck där det finns öring så det måste vara kontroll på allt...

Gick åt mycket vatten inför uppstarten efteråt... Men jag skulle berätta om ett speciellt tillfälle, hade dränerat en tank och demonterat manluckan och nedersta synglasen för att få ut så mycket vatten som möjligt, blev alltid kvar några dm som måste pumpas och skyfflas ut. Tagit luftprov och fått påskrivit papperna för tillstånd att gå in i slutet utrymme. Kryper in genom manluckan med stövlar, regnrock och hjälm, trångt och bökigt och jag råkar få ändan i vattnet och börjar svära över att bli blöt men tystnar igen, vill inte varna nästa som är skiftets kvinnliga medlem... Hon krypet in och hojtar också till när hon får baken i det kalla vattnet! Nu förstår varför du svor sade hon Sedan fick jag in den luftdrivna pumpen och en lykta av vakten på utsidan och vadade in i tanken och lyste runt mig, då puffade något mig i hasorna under vattnet Jag hoppade högt, skulle inte finnas något i tanken som rörde på sig...

Fick hjärtat i halsgropen ett ögonblick, lyste på föremålet och det var avlångt och lie över en meter långt och flöt precis under vattenytan, såg ut som en torped Lyfte upp det och insåg vad det var, en alg beväxst tryckluftsdriven lampa som måste glömt kvar för två år sedan när tanken fylldes efter förra rengörningen! Lämnade sedan tillbaka den till förrådet , de hade saknat den, frågan var hur användbar den var efter två år under vattnet.

En kul sak till hände med den tanken, vi höll på att återställa efter rengörningen och jag var på baksidan av tanken och skruvade och en av grabbarna drog år manluckans muttrar på framsidan, plötsligt hörde jag hur han började hojta och banka på tanken och jag kvalade mig fram mellan alla rörledningarna och frågade vad som stod på Där är du ju sade han lättad, det lät som du var inne i tanken och jag trodde du blivit kvarglömd och instängd där Fick mig att tänka på Evert Taubs eldare vals där han blev instängd i ångpannan

[Murre o2]

Hade ju en Tysk på skiftet som jag skrivit om tidigare, som flyg intresserad pratade jag en hel del med honom om hans upplevelser under kriget när han var en yngling. Han hävdade att han en gång sett en Me 163 skjuta ned ett bombplan vilket var en sällsynt syn då det enligt officiella siffror bara sköt ned en 9 allierade bombplan fast dessa siffror är nog lite osäkra med tanke på det höga förlust siffrorna på båda sidor... Svårt att bena ut vad som hände i detalj då. https://en.wikipedia.org/wiki/Messersch ... _163_Komet

Jurgen är inte längre med oss men hans fru som var från Österike bor kvar i villan i Stenungsund. Det tar på veteranerna från kriget nu så de minnen som inte är nedskrivna är borta för alltid, min far ville aldrig prata om sina upplevelser i vinterkriget och nu är han ju borta så jag får aldrig veta mer än det lilla min mor berättade.

Men Jurgen blev ju inkallad som 17 åring 1944 och träningen var hård sade han. Löpträning med påtagen gasmask och så måste man sjunga när man sprang sade han. Sedan sattes hans förband in mot jänkarna, de var ju chanslösa mot de välutrustade motståndarna. Det strök ju fram små spaningsplan, Piper Cub, och de var förbjudna att skjuta på dem hur frestande det än var för då fick de direkt artillerield eller flyganfall över sig. Han hade turen att överleva och bli tillfångatagen av Amerikanerna och hamna i fångläger, första tiden där var eländig sade han kallt, vått och lerigt och de svalt då det var brist på mat. Han mindes särskilt hur jänkarna bakade bröd en dag och det luktade så gott men när de fick brödet var det majsbröd, bara luft sade han, vi var lika hungriga igen efter en stund... Har man ätit Tyskt rågbröd förstår man vad han menade Så det här var en liten utvikning men det är ju så nu att jag skriver omval som poppar upp i minnet och som jag själv skulle vilja läsa om

[Robert T]

Ville bara skriva att jag uppskattar att du delar med dig, allt du skrivit har varit intressant! Jag har denna tråd på bevakning och tittar in här nästan dagligen.

[Murre o2]

Ville bara skriva att jag uppskattar att du delar med dig, allt du skrivit har varit intressant! Jag har denna tråd på bevakning och tittar in här nästan dagligen.

Tack! Orsaken till att jag fortsätter är ju att det finns intresse för vad jag skriver ned, så det är roligt med lite feed back ibland

[magirus]

Kan int annat än hålla me! kalasbra läsning!

[Murre o2]

Varje år var det ju brandövning för alla på fabriken, borta på brandkårens övningsplats. Någon gång fick vi på driften öva inne på området med rökdykare utrustning, klättra uppför lejdare med tuberna på ryggen var jobbigt om man säger så... De grova brandslangarna var också jobbiga med fullt tryck, gällde att få till rätta greppen med två man på varje slang. På IC handlade det mer om att släcka oljebränder med hand brandsläckare, inte så lätt som man kan tro att släcka ett kar med brinnande fotogen som tagit sig ordentligt med en pulversläckare. Blev alltid ett jubel från övriga om någon misslyckades Övningarna var ju bra, när vi fick branden i produktrummet hade grabbarna rullat ut brandslangarna och fått elden under kontroll innan brandkåren hann in på plats. Vi fick ju också alla en liten pulversläckare ett år, den fick jag själv användning för Var en morgon när frugan som vanligt gick upp först och åkte till jobbet en halvtimme före mig, jag hade ju flextid så jag valde att börja lite senare... Men efter att frugan sagt adjö och gett mig en puss kravlade jag mig upp och klädde på mig och gick in på toaletten. Då hörde jag brandvarnaren gå igång så jag gick ut i köket och möttes av ett eldhav runt tekokaren som stod på köksbänken Tekokaren var av plast och den hade smält och var nu en brinnande plastpöl! Jag hämtade pulversläckaren och släkte eländet med en kort puff efter jag dragit ur tekokarens el. Sedan återstod det värsta jobbet, att städa upp! Smält plast , sot och brännmärke på bänkskivan samt brandsläckarpulver. Tur att brandvarnaren gjorde sitt jobb, några minuter till och överskåpen och innertaket hade tagit eld också... Brandorsaken var tydligen att tekokarens överhettningsskydd inte fungerat så den fortsatte att värma på fast den var tom, då smälte plasten den var gjord av och tog eld påhejad av elelementet i den. För att förhindra upprepande köper jag bara tekokare i metall nu, kollar att de slår ifrån som de skall och har en timer som slår från elen till den efter 10 minuter. Och har två brandsläckare, en stor och en liten

[torbjorn_forsman]

Jo, det har hänt mer än en gång att Elsäkerhetsverket har satt försäljningsförbud på eldfängda vattenkokare. Nån gång var det så allvarligt att man tvingade importören att annonsera och återta redan sålda exemplar också.
Problemet med metallvattenkokare är dock att de börjar läcka vid nivåglaset på sidan efter några år. I fikarummet på jobbet har vi nu en som har fått för sig att läcka ungefär varannan dag.