Hur det verkligen var att vara Åkardräng på femti sextiotalet.

[magnusk750]

Intressant läsning! En sak jag kommer att tänka på när jag läser dom här historierna, där alkohol ofta finns med, är att dom som var unga på säg 50-talet, pappas generation ungefär, ofta verkar gilla att ta sig en hutt vid tillfällen när jag bara tänker "Varför?" Inte på något sätt alkoholiserade, bara gillar att ha en flaska brännvin i verkstan eller i skrivbordet och ta en tuting medan dom jobbar, och ofta bara en, som dom inte ens blir fulla av. Känns som nåt slags lightkvarleva från den gamla tiden.

[Murre o2]

Intressant läsning! En sak jag kommer att tänka på när jag läser dom här historierna, där alkohol ofta finns med, är att dom som var unga på säg 50-talet, pappas generation ungefär, ofta verkar gilla att ta sig en hutt vid tillfällen när jag bara tänker "Varför?" Inte på något sätt alkoholiserade, bara gillar att ha en flaska brännvin i verkstan eller i skrivbordet och ta en tuting medan dom jobbar, och ofta bara en, som dom inte ens blir fulla av. Känns som nåt slags lightkvarleva från den gamla tiden.

Jag vet faktist inte, jag var nästan helnykterist men vad jag såg var att generationen innan söp ännu mer. Så jag tror att medvetandet om alkoholens skadliga inverkan ökat efter hand samtidigt som arbetsgivarna blivit hårdare och hårdare.

[Murre o2]

Efter ett par månader kunde jag linjerna 102 och 103 och kunde slappna av. Då kom Rune och sade att det var dags att lära sig nästa maskiner 104 och 105. W&P linjer:
https://www.coperion.com/en/products-se ... ompounder/.

Nu kunde jag ju grunderna så det var mycket lättare fast maskinerna skiljde sig mycket från varandra, W&P är ju en enhet, inga separata mixer och extruder och satser som måste lyfta ut med talja. Känsligare att starta dock, gällde att matta på så man fick bearbetning direkt men inte så mycket att högtrycks skyddet bröt. Nu var det vinter och en stor del av ytterväggen var riven för bygget av nya kontrollrummet. Hålet var tätat med presseningar men det var ändå nära fryspunkten vid skrivbordet man satt vid mellan linjerna. En kupevärmare under skrivbordet och en skinnjacka fick avhjälpa det värsta men en helg hade någon stulit kupevärmaren

Köra två linjer samtidigt kunna vara stressande om båda fick för sig att krångla på samma gång! Det var ett tag problem med L 105 koppling, löste ut minst en gång per skift, så en gång samtidigt som andra linjen också krånglade. Jag lade Pw på rundgång och hjälpdriften på in innan jag tog hand om andra linjen. När jag kom tillbaka skulle jag dränera polletter vattnet som nu kokade i pelleterhuset, hade bortom så jag öppnade dräneringsventilen fullt, då gick avskiljaren tät och kokande vatten sprutade upp genom en springa i avskiljaren över mina byxor Jag hoppade in i nöd duschen, kände mig väldigt dum där jag stod ensam mitt i natten och genomblöt från topp till tå. Ena benet och låret var lite rött och känsligt så med viss oro gick jag till sängs när jag kom hem. Var som väl bättre när jag vaknade så jag klarade mig helskinnad med minsta möjliga marginal

[Sparrow]

Dina berättelser är så "målande " att det blir som en film . Intressant o läsa om det här med plasttillverkningen

[Murre o2]

Dina berättelser är så "målande " att det blir som en film . Intressant o läsa om det här med plasttillverkningen

Roligt att nån tycker att tillverkningen av PE är intressant Jag var ju totalt insnöad på det i alla dessa år...

[Simon_91]

Mycket intressant! Men det väcker lite frågor med, när ni fick plocka upp dom där satserna, hur gick det till? Var en sats som en kanelbulledeg i konsistens, så man kunde få grepp om dom med en snara typ?

Det ni gjorde i dom maskinerna var som jag förstår det plastämnen. Plastingridienser in i en tratt på ena sidan, och någon slags extruderad plast-stång ut i andra? Vad hände med den sedan? Vad hade (plast) extruderingen för form/former?

[Murre o2]

Satserna var i konsistens som en fast bröddeg men varma. Kallnade på ytan men höll värmen bra inuti. Vi hade sk Pemavagnar, vagnar på hjul som vara tippbara så trucken körde ut vagnarna och tippade innehållet i container på gården. Extruderschaktet var vattenkylt för att inte varm plast skulle kleta sig på väggarna, så om satsen av någon anledning inte kunde köras genom extrudern kallnade den relativt snabbt och kunde lyftas ut med snara och talja. Vägde bara en 60 kg. Vi kunde också, om vi såg problem redan i mixern hänga in en ränna och ställa en vagn under och öppna mixerluckan och dumpa satsen direkt i vagn. Det gjorde vi ofta... Reaktorerna låg före oss i kedjan, fanns tre högtrycksreaktorer då , där reagerade eten med katalysatorer vid 1500 bars tryck och ca 30 % av etenet blev PE, plasten fälldes ut i en produktmottagare och överbliven eten gick tillbaka till gasreningen och sedan igen till pumparna som stegrade trycket till 1500 bar igen reaktortuberna var tjocka som kanonrör för att klara trycket och vattenmantlade för att kylas, producerade lågtrycksångan där... Plasten i produktmottagaren var som var sirap och pelleterades i en extruder efter PM( produkt mottagaren). Dessa pellets eller granulat om man så vill transporterades antingen i ett vått system med vatten eller ett torrt system med luft till blandningen. Där lagrades plasten i tankar eller silos och rätta kvalitéerna transporterades till linjernas taktankar på ca 22 ton. Därifrån gick det ledningar till vågsystemen som doserade rätta mängderna till linjerna. En mindre del direkt utpackades som det var från reaktorn men det mesta skulle skräddarsys för sina ändamål och det innebar att additiverna skräddarsyddes via avancerade vågsystem. Sedan pelleterades det igen och transporterades ut till Van Boxar, dvs containers antingen direkt till kunder eller till någon av packstationerna som packade om till säck eller andra emballage.

Detta var då, nu är de gamla reaktorerna nedlagda och ersatt med en enda stor i den nya högtrycksfabriken. Min gamla bearbetningsfabrik är också öde, smålinjerna som 102 och 103 och 104 var helt borta när jag senast gick igenom för en 6 år sedan. 107 var tal om att spara i reserv då, vet inte hur det gick med det. Nu är det output på 20 -25 ton i timmen som gäller och 80% av bemanningen borta. Flexibiliteten för att köra välbetalda men små blender av specialprodukter är borta och läggs ut på legotillverkare , det gav ju mig många tjänsteresor utomlands senare. Tyvärr kan inte viss tekniköverföring undvikas då ,så hur än avtalen utformas lär sig legotillverkarna mycket på kuppen

[Murre o2]

Efter 104 och 105 var det dags för 106 och 107. De största linjerna. https://www.google.se/search?q=farrel+p ... 2&bih=1356

Där satt man två st i ett litet kontrollrum och hade en linje var. Systemet var ju att efter varje skiftperiod bytte man linje i ett rullande system när man väl var utbildad. Blev då några veckor på varje linje i taget. Lite av ett undantag var blandningen, svåraste och mest komplicerade arbetsplatsen så de flesta skiftlag hade bara 2 eller högst 3 godkända operatörer där, vissa bara en så de fick låna in för att täcka semestern. För att bli godkänd fick man klara ett skriftligt och muntligt prov på driftkontoret, svårt , jag vet men jag klarade det ett år senare Men innan dess fick jag köra blandningen några nätter efter bara två veckors utbildning, Rune kom och hämtade mig när vi gick på nattskiftet, H, vår blandnings operatör var sjuk och den andre ledig så jag fick hoppa in direkt i hetluften. Gick bättre än jag förväntade mig, faktist lättare att ha kontroll när man var ensam och inte lärling så att säga.

Men tillbaka till L 107 som var vår Super Cleen linje för Pex råvara och blev en linje jag kom att tillbringa mycket tid vid, rengörningen iför varje Pex kampanj tog en vecka och en dålig uppstart kunde hänga i hela kampanjen med sämre kvalitets utfall som följd, så jag brukade alltid vara inblandad när uppstarten var på gång på vårat skift.

Men nu i början minns jag mest när vi kom på kvällen och skiftet innan hade fyllt avvattningslådan vid centrifugal torkens inlopp med smält plast så linjen var stopp i väntan på att servis avdelningen skulle skicka ut ett par man med motorsåg till morgonen för att såga bort plast.
Men Rune ville inte invänta det utan jag fick följa med honom till service gubbarnas förråd där han hämtade ut motorsåg, bensin och olja och så fick jag köra igång Visade verkligen vilket förtroende han hade för mig, motorsågar är farliga arbetsredskap, särskilt när man står på en brygga två meter upp och sågar genom luckor i en rostfri plåt konstruktion med diverse axlar och andra rosfria delar inbakade i plasten. Men gick bra när morgonen kom var jobbet nästa färdigt. Rune fick dock kritik från högre ort, endast specialutbildade fick köra motorsåg i fabriken! Men eftersom allt gick bra och tid sparades var kritiken lite halvhjärtad, hade jag skadat mig hade han nog varit riktigt illa ute... Jag hade inte vågar göra så i hans kläder.

[Murre o2]

Är förvånad över att mina läsare tycks stanna kvar fast jag passerat lastbilstiden för gott Trodde inte det skulle vara något intresse för hur jag jobbade mig upp i en smal sektor som tillverkningen av PE onekligen är.

Jag hade ju inga ambitioner när jag började på Unifos annat än att få jobba med stora maskiner och tjäna hyfsat med pengar. Men efter ett år slutade vår extrabas, en värmlänning. Skiftförmans ersättaren var en kille på skiftet som ersatte förmannen om han var ledig eller sjuk. Med jobbet kom en fast summa i månadslönen samt en extra summa får varje timme som han var förman. Extra betalt för att göra ett intressantare jobb, kunde inte vara bättre!

Rune tog mig åtsidan och sade att han föreslagit mig som ny andrebas till chefen för avdelningen JG Jag var helt oförberedd men glad. Rune sade att enda invändningen JG hade var att jag inte var särskilt pratsam...
Ett omdöme som kanske förvånar er som läser mina sidor men jag är en tystlåten tänkare som vill fundera över problem i alla vinklar innan jag tar beslut. Något som brukar löna sig, gäller ju att hitta enklaste lösningen som fungera, komplicerade lösningar fungerar kanske bra om man gör det själv men så fort andra personer blir inblandade så är risken stor att det går snett någonstans. Gäller att hitta den Gordiska knuten

Tystlåtenheten är ett omdöme som hängt med, när jag varit på tjänster resa utomlands brukade chefen för avdelningen som skickade mig fråga dem jag besökt vad de ansåg om mig och svaret han kommunicerade till mig brukade bli Skicklig men tystlåten... Efter första gångerna försökte jag vara mer social och prata på men förvånande nog blev omdömena för det mesta detsamma, undantaget skulle då vara Finland men det kan ju bero på att jag har Finlands Svenska rötter även om jag inte förstår ett ord finska så de uppskattade mig högt där.

Som ny förmans ersättare fick jag en snabb utbildning av Rune på några dagar om fylla i tidsrapporter mm, en ställverksutbildning, huvudnycklar och utbildning i att skriva arbetstillstånd och riskfyllda arbeten tillstånd.

[Michael Meier]

Vi har alla episoder och erfarenheter att berätta, kanske vågar vi göra det när vi har kommit upp i åldern och medkombattanterna har blivit jordslagna, än så länge är det kanske fem? som beskriver lite även om ingen kommer upp i din dignitet angående berättandet,

Ämnet du väljer är dina upplevelser som är olika, det har mindre betydelse.

Man kan utan tvekan säga att vi idag har tappat erfarenhet och vilja å berätta historier för varandra, det handlar oftast om att kliva på varandra för att komma högre, på gott och ont.
Ansiktsboken har för många blivit ersättare, med selfies och vad vi ska äta eller vilka idioter andra är .. vi måste berätta våra upplevelser själva, ingen annan gör det

Jag trivs med upplägget, du kan skriva när det passar dei och jag kan läsa när det passar mei..

[Murre o2]

Så var det nya kontrollrums bygget klart och vi flyttade in, borta var nu de gamla skåpen med reläer och det stod istället skåp med PLC i källaren, föregångare till dagens datorstyrning. L102 och 103 hade TV kameror i shakten så det fick att övervaka nivån inifrån, inte idiotsäkert som jag kunde konstatera när J satt och tittade på en dimmig TV bild en natt och inte reagerade innan mixerluckan inte stängde för att det var fullt med stelnad plast från mixern till extrudern. Tryck mätarna vid filterhuset hade frusit så de visade normalt tryck när i själva verket inte en pellets tillverkades. Motorsågs gänget hade styvt jobb att rensa upp dagen efter. Mycket hände på nattskiften när tröttheten sänkte sig över gänget.

Milön annars var bättre, kök och matsal och toaletter innanför kontrollrummet och spräng säkert utrymme. Bristen på det sistnämnda tvingade ut driftlabbet till utsidan av området där de fick nya lokaler, proverna som man tidigare burit in för hand samtidigt som man kollade analysprotokollen fick sedan skickas i rörpost istället. Jag saknade pratstunderna med laboranterna, nu fick man en längre promenad om man ville hälsa på. Som arbetsledare fick jag ändå gå ned ibland och studera provresultaten om det var problem.

Nya styrsystemen hade lite mer start av hela system än tidigare när man hade en knapp eller ett vred för varje motor och ventil, lättare att jobba med men om systemet inte startade fick man istället börja söka bland alla larm för att hitta vad som orsakade problemet. Och starta upp en linje från ett kontrollrum ät svårare än om du står bredvid den ...

[Murre o2]

Nu var jag inne i en lycklig tid, självförtroendet växte och jag var en påläggskalv i företaget. Minns idag hur jag gick upp på taket en natt när jag var förman och tittade över fabriksdelen och tänkte att det är jag som har ansvaret för detta Företaget betalade också för att jag läste in mattematiken jag fallit på när jag studerade vidare alla dessa år tidigare, inte helt lätt, det lilla jag kunde då hade jag glömt vid det här lagret Men det var bara att ta nya tag, fick också läsa styr och reglerteknik. Fick så småningom ett vikariat på 6 månader dagtid som dagtids förman. Bas för dagtids gruppen men det var en mindre del av jobbet, de var till stor del självgående. Hade en gubbe i gruppen som bara sysslade med trasiga säckar och hade ett utrymme i ett varmlager, han hade altid en flaska i sitt skrivbord och tog sig en hutt då och då men han var nära pensionen och inte en fara för någon där han pysslade med sina säckar så jag låssades inte om att jag visste. Men en morgon ringde vakten, han var så full när han kom att hon vägrade släppa in honom så jag fick gå ned och tala med honom och skicka hem honom för den dagen. Men det var ett undantag.

Största jobbet var att jag ansvarade för byggnaderna och maskinerna, gick runt varje morgon och kollade allt samt läste skiftens journaler och skrev upp alla problem. Sedan skrev jag arbetes ordrar på problemen och planerade underhållet med underhålls ledningen. Sköte också veckorapporten som berättade om varje enhets driftig och orsakerna till drift tider under 100%. Rapporten var på engelska och då det var före PC tiden skrev jag ut den och lämnade bort för tryckning med tjusig grafik osv men ibland kom den tillbaka med feltryck så jag fick rätta och skicka tillbaka och någon enstaka gå upprepades det så rapporten hamnade på gränsen att inte hinna ut i tid...

Samanlagt ett jobb som passade mig bra! Men ordinarie dagtidsförman kom tillbaka, han hade fått ett nytt hjärta, stor sak då Tyvärr dog han några år senare
Den nya dagtidsförmannen efter honom fick jag förresten ett utbrott på. Jag har under mitt lugna yttre ett häftigt humör som jag normalt har i järngrepp men någon gång tappar jag det. Så denna gång när S hade struntat i att göra något åt fel jag skrivit ned i journalen och bara skrivit att det var ok vilket jag kollat igen och det inte var! Jag fick ett utbrott och talade om för honom att han var totalt oduglig och inte gick att ha till någonting med mera ord jag glömt nu Blev ett himla liv och jag fick be om ursäkt för att jag tappat humöret, åsikten om hans duglighet stod jag för men utbrottet var ju lite väl hårt. Fick min revansch tyckte jag många år senare då han fick sparken för sina alkohol problem, som jag visste om redan då och inte förstod varför ledningen blundade för dem

[Michael Meier]

Att vara i behov av alkohol / vecka är fortfarande mera acceptabelt idag än att frivilligt avstå från det.

[Murre o2]

Att vara i behov av alkohol / vecka är fortfarande mera acceptabelt idag än att frivilligt avstå från det.

Ligger något i det... Vad det gäller personen i fråga var han och jag med på ett kundbesök i Köpenhamn där han söp ordentligt och strödde företags hemligheter runt sig hos kunden Inte hur jag anser att man uppträder när man representerar ett företag!

Företaget införde på slutet stick kontroller på parkeringen av vaktbolaget både för droger och alkohol så det var nolltolerans som gällde då och då åkte han till slut ut.

Men på den gamla goda tiden hade vi en reaktor operatör som togs av polisen för drogförsäljning, han hade tydligen sålt på parkeringen nattetid och polisen hade haft spaning där Inget vid märkt! Tydligen hade han kommit i hop med en tjej som höll på med sådant och dragits med, vi såg honom aldrig igen.

[Murre o2]

En ny pex anläggning hade byggts,tvärbunden polyeten (PEX) . Idag har det byggts en ännu större men då var det topp teknologi . Det handlade ju om super renhet så linjen fick stängas var tredje månad för att tas isär och rengöras och sättas ihop igen. En veckas jobb som jag och en annan extrabas fick turas om att ha hand om, inte mitt favoritjobb, stressigt med alla arbetstillstånd och pappersarbeten en lyftkran skulle in så det fick spärras av områden osv. Rengörings styrkan utgjordes av de ordinarie operatörerna som fick jobba dagtid den veckan och var ganska trög startade samtidigt som jag hade fullt jobb första dagen med att skriva arbetstillstånden och organisera upp det hela och inte hade tid att jaga dem så det blev alltid tidspress på fredag när allt skulle vara klart igen för uppstart på lördag. Så jag hade gärna sett att jag bara behövde ha hand om rengörningen varannan gång men det tenderade att bli två gånger av tre... Vill man klättra på befordrings stegen kan man inte säga nej heller, stod andra killar och bara väntade på sin chans så det gällde att göra så bra jobb att man inte kunde ersättas utan problem.

Jag sticker inte under stolen med att jag siktade uppåt, men det berodde mycket på min tendens att bli uttråkad på ett jobb när jag lärt mig allt så det började gå rutin i det. Som de som läste alla mina inlägg redan har märkt
Så jag var inte beredd att skaffa mig brun tunga på vägen och det kommer att framgå så småningom att det kostade mig när JG gick i pension och ny chef jag inte gillade tillträdde.