Maskinisten

Michael Meier skrev:Ungefär som att ha 800kg i famnen i en grip på frontlastaren, lyfta i topp och åka fort åt något håll.

Nja, lastbilens fjädring spelar också in, står man snett belastas fjädrarna på ena sidan nedåt och andra sidan uppåt vilket ökar lutningen ännu mer. När flaket går upp så förflyttas vikten av flak och last bakåt mot flakets bakre upphängning viket tynger ned fjädringen ännu mer. Var otäckt ibland att se hur det började luta mer och mer eftersom flaket höjdes. I teorin skall lasten på flaket börja glida av när det lutar tillräckligt och då minskar belastningen snabbt men ibland klamrade sig lasten fast i det längsta. Tyckte det var värst med sprängsten av någon orsak, borde glida lätt på stålet i stenvaggan men jag antar att stenarna pressades mot sidorna och eftersom de inte gav vika/sviktade det minsta krävdes brant rasvinkel innan det började rasa av.

Men backa och sprida borde fungerat med ett smidigare system än jag hade till hands den gången jag försökte, Tippfunktionen var ju bara av eller på, utlösningen av spridarstammen var en spak med vajer bak istället för tryckluft som på nyare bilar och jag måste hålla igång bilen i rätt fart när jag börjat backa, för sakta och det hade blivit för mycket grus så drivhjulen fastnat i det, för fort och hjulen fastnat i leran i stället. Och när gruset tagit slut hade jag också fastnat i leran om jag backat för sakta. Så gällde att sätta spridare stammens öppning till rätt värde mot hastigheten jag skulle backa med och det 10 cm gruslagret jag siktade på. Tre armar/händer hade nog varit bra. Men eftersom spridarens öppning svek mig fick jag inte provat om jag fått allt rätt och när jag upptäckte det var jag redan på väg mot lerfältet och hann inte stoppa. Så en bra ide blev ett spektakulärt fjasko

Sökte omvandla problematiken till andra fordonsslag : ) det är enbart dom lyckade bakåtspridningar med bil som visas på diverse YT-klipp.

Eftersom min svärfar var stenhuggare så tycker jag att denna skildring är intressant.
https://books.google.se/books?id=s2pHEA ... &q&f=false.

Det var som jag skrivit dåligt betalt att köra lastbil på sextiotalet. Så alla biinkomster var välkomna, samla och sälja skrot, sälja matjord, man stack åt grävmaskinisten en 10a så skrapade han av den fina matjorden vid schaktning fast då gällde det att ha en köpare på listan så kunde man kapa åt sig en 50 spänn minus tian Men särskit efter i köpt oss ett hus var det väldigt ont om pengar. Arbetes kläder kostar, åkeriet höll oss med två uppsättningar om året och fri tvätt men jobb som köra sill tunnor smutsade snabbt ned tillgängliga kläder och jag slet kläder hårt. Minns när jag hämtade ett antikt skrivbord hos en välkänd firma på Kungstorget och körde ut till en adress i Jonsered, ingen där att hjälpa till att lossa så jag fick ta det tunga skrivbordet på ryggen, det knakade till och byxorna sprack i sömmarna där bak Sved illa i plånboken på den tiden... Bara att fortsätta dan ut med en stor reva där bak

Bilägandet hos vanliga människor tog fart på femti och sextio talet. Mina svärföräldrar hade ju ingen bil första åren som jag kände dem. Svärfar hade bikörkort utan att ha kört bil någonsin Han hade en gång haft och kört en 98 kubikare och tog körkort för lätt MC då genom att köra en vända framför inspektören, så när detta urgamla körkort förnyades så hade han plötsligt körkort för bil! Inte värre kanske än 15 åringarna som tar mopedkörkort och sedan kör trimmade A-traktorer...

Men det visade sig så småningom att bilkörning inte var den forna stenhuggarens starkaste sida, mer om det så småningom. Men efterfrågan på stenhuggare var inte vad den varit så svärfar blev betongarbetare istället. En sak till som tog fart då var byggandet av sommarstugor, svärfar, Elof, var ju från Malmön och ville bygga en stuga där för att tillbringa semestrarna och sedermera hela somrarna där ute vid havet. Så han fick tag i en tomt där ute och köpte en monterings färdig sommar stuga. Där kom jag in eftersom jag hade bil, just då en Bubbla. Trångt att transportera mig och min fru och svärfar och svärmor och en av svågrarna samt en massa verktyg och annat som behövdes vid bygget.

Jag var ju händig men snickra kunde jag inget om, men vi jobbade hårt med att mura grunden, resa stugan och inreda. Svärfar murade egenhändigt upp den öppna spisen med skorsten och fik den provtryckt och godkänd. Ingen el och rinnande vatten första åren, gasol kög, fotogen lampa och hämna vatten med en spann från en brunn 500 meter bort. Mysigt men måste varit jobbigt för svärmor med matlagning och disk för alla medan vi jobbade på.Men några fina år

Forts följer.

Drömde igen att jag var tillbaka i fabriken inatt. Det saknades blandnings operatör och basen frågade om jag kunde ta hand om den, jag svarade att det var några år sedan jag var där sist men jag fixar det... Grunden till den drömmen måste varit den gången när skiftlaget stod utan blandnings operatör när vi gick på nattskiftet. Blandningen var ju spindeln i nätet och svåraste jobbet so krävde lång utbildning och skriftligt prov innan man fick behörigheten. Skiftet var nere i två behörige varav den ene var på glid bort så jag och en tjej som hette Asta var under utbildning, tyvärr var utbildaren, Gösta, inte någon bra lärare, stor som en björn och hans svar på om man inte förstod något var att höja rösten och säga samma sak igen. Han var duktig men inte på att lära ut det.

Men när vi gick på skiftet var Gösta sjuk så vår förman skickade in oss två att försöka hålla igång fabriken utan att spränga den i luften Visade sig gå riktigt bra, att vara två minskade stress, en kunde bevaka i kontrollrummet medans den andre måste ut och ratta ventiler, koppla slangar hit och ditt med mera jobb som man annars måste lämna kontrollrummet för att göra med risk att något larm gick in och nån transport rusade eller gick klar när man inte var på plats för att trycka på knapparna. Var ju normalt ett enmans jobb och stressigt om man inte hade 100% kontroll och planerade jobbet med framförhållning. Så slippa Gösta var skönt, självförtroendet tog ett skutt framåt när jag konstaterade att jag kunde klara jobbet utan någon lärare och det dröjde inte länge innan jag klarade skrivningen uppe på drift ingenjörens kontor och var godkänd blandnings operatör.

Asta blev aldrig godkänd, hon trillade ned från en meters höjd när hon stod på en elmotor för att nå att manövrera en ventil och tappade balansen, bröt ett ben i höger handled som tog tid att läka och fick ett jobb på fabrikens post avdelning i stället, slut på skiftgången efter det. Jag körde ju inte heller blandningen mer än något halvår innan skiftförmans jobbet blev mitt, men kunna blandningen var en tillgång också i det jobbet. Sista inhoppet jag gjorde i blandningen var otippat när jag gjorde ett inhopp som förman på ett annat skift, deras enda tillgängliga blandnings op dök inte upp vid skiftavlösningen så jag tog över så avgående op kunde lämna och åka hem. Visade sig att den saknade open krockat med en väktare på väg in till fabriken så han dök upp så småningom när han sorterat upp allt Före mobilernas tid så vi hade ju ingen aning om var han tagit vägen. Men jag kunde hålla ställningarna till han något skärrade kunde ta över så jag kunde slippa sköta två jobb samtidigt. Inte för att förmans jobbet normalt var så betungande men hände något, som krångel någonstans, var det full fart som gällde. Radion var sällan tyst...

När jag ändå är inne på Gösta, han var lika gammal som mig och gick i pension vid 65 medan jag jobbade vidare så när jag vid ett besök i fabriken ett år senare fann honom i blandningens kontrollrum undrade jag vad som stod på. Visade sig att ett skift saknade blandnings op och då den nya högtrycks fabriken stod i startgroparna tyckte ledningen att det skulle bli för dyrt att utbilda en ny. Så de erbjöd Gösta 4 månaders kontrakt vilket han tackade ja till, både bra lön och pension varje månad

Drömde i natt igen att jag var igång på jobbet, fast denna gång skulle jag åka till en fabrik i Tyskland för att reda upp problem. Allt gick bra tills jag kom till fabriken, där var det stängt och bommat! Började söka efter direktören och då gick allt snett som det bara kan gå i en dröm...Ibland är man glad när man vaknar i sin egna säng.

Men till mina svärföräldrar och deras stuga i Bohuslän. Det var opraktiskt enda transportmedlet ut var min bil så de köpte sig en egen bil, valet stod mellan en Opel Rekord och en Ford Cortina i låg prisklass, blev Forden vilket i efterhand var ett misstag då den ständigt gick sönder och jag var den som fick reparera den. Min svärfar visade sig var usel bilförare så svärmor tog körkort och blev den som kom att köra dem runt. Några fina år därute, vi satt på kvällarna med en brasa i öppna spisen och spelade kort i skenet från en storm lyckta, svärfars en bror bodde på Malmön och brukade komma knallande för att vara med, jag kan fortfarande höra hans bohuslänska dialekt inom mig

Men utvecklingen gick framåt, det drogs fram el till stugan och så kom kommunalt vatten. Jobbet att dra in vattnet från tomtgränsen och in i huset föll på mig, rör dragning till kök, tvättställ och dusch samt installera varmvatten beredare. En mulltoa installerades.
Långt senare installerade jag en snålspolande toalett istället men den slutna tanken till den hade svågern B hand om nedgrävningen av. Det kostade honom ett halvt finger, an kom i kläm i kättingen när grävmaskinen skulle lyfta ned tanken så det blev ilfärd till akuten för honom.
Efter det tjänade stugan mina svärföräldrar bra, de tillbringade hela somrarna där efter pensionen. Sista åren var det oftast jag som fick köra ut dem och hämta dem på hösten, cirkeln var sluten. Jag saknar dem mycket.

En stuga 300 meter från havet i Bohuslän måste förstås ha en båt så min svärfar beställde en bohus eka av en båtbyggare i Örn när vi byggde stugan. Vi hämtade den nästa vår och den blev flitigt använd för att fiska eller bara åka till en badplats med. Med tiden ville svågrarna ha något som gick fortare så B köpte en plast racer med 55 hk utombordare och vi satte igång att åka vattenskidor efter den. Vi blev ganska bra men jag minns en sommar när jag hade vänster näve i gips efter en skada och tröttnade på att titta på när de andra åkte så jag riggade om. Frugan tyckte inte det var en bra ide men jag sade att jag startar och landar på land så bandaget blir inte vått. Starten gick ju fint och jag hängde fint efter båten i höger näven. Men efter en stund tröttnade jag på att bara glida fram där så jag satte igång med att korsa båtens kölvatten, ni har nog bilden klart för er...

Givetvis slutade det med att jag stod på näsan, försökte hålla näven ovanför vatten ytan när jag dök men förgäves. Blött gips av havsvatten, undrade hur det skulle se ut under och när docktorn på sjukhuset senare plockade bort det blev hon förskräckt över sårets utseende. Hon försvann och hämtade en kirurg som han sade var mer van vid sådana skador. Kirurgen kollade och sade att det ser bra ut Lättnad för mig och det läkte bra så doppet i saltvatten kom jag undan med.

På tal om missar vid vattenskidåkning så skaffade svågern P senare an Smuggler med V8 motor i som han åkte vattenskidor efter i Göta och Nordre älv. Han skulle också en gång undvika att bada så han startade och landade från en flytbrygga mittemot Kungälvs fästning. Bara det att han kom in för fort vid landningen och for på mage över bryggans bräder i bara badbyxor. Fick åka till sjukhuset för att plocka bort alla träflisor ur skinnet, smärtsam läxa

Drömmer som sagt ofta att jag är tillbaka på jobbet. Senast var jag i fabriken och skulle till min gamla högtrycks fabriken men hur jag letade fanns det bara lager där ingen maskinhall. Inte så konstigt tänkte jag när jag vaknade, den gamla fabriken lades ju ned medan jag var kvar på IC och sista gången jag besökte den var bara den största linjen igång och flera av de mindre var bort plockade.

Tystnaden i den stora maskin hallen mot förr fick mig att minnas när maskin hallen var öde och tyst under strejken 1980.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Storkonfl ... erige_1980.

Jag slapp ju strejka den gången, var glad för att slippa krångel med lönen mm. Jag och Ingemar Larsson gick ju skydds vakter under vårt normala skift schema. Ingemar för att han var skydds ombud och jag för att jag som förmans ersättare hade nycklar och behörighet till ställverk och andra låsta utrymmen. Spöklik känsla att gå runt i den öde fabriken, vi fikade mycket och gick en rond varje timme. I tystnade lokaliserade jag en luft läcka som vari svår att hitta när allt var igång och lade några timmar på att fixa den så lite nytta för lönen fick jag gjort. Annars fint tillfälle att jobba med" hemarbete" mellan ronderna med till fin tillgång till verkstäderna