Maskinisten

Försökte hitta något på svenska om striderna jag läste om på monumentet men förgäves, var väl för litet i sammanhanget. Men intressant att läsa om kriget ändå, förmodar att de tyska framgångarna då bidrog till att man trodde sig kunna upprepa det senare i vad som nu är känt som första världskriget...https://sv.wikipedia.org/wiki/Fransk-tyska_kriget.

Jag parkerade på besöksparkeringen och tog mina grejor och traskade in. Möttes av välkända ansikten utom direktören som var ny för mig. Ägaren var som ofta inte där denna gång. Efter att ha hälsat så hade vi en genomgång i ett konferens rum, Borealis hade ju skickat alla råvaror och emballage mm som skulle användas så det var viktigt att allt var på plats nu. Jag gick igenom vilken maskinuppsättning jag ville ha och var injektionspunkterna för de två flytande tillsatserna skulle placeras. När vi var överens gick jag och de två från fabriken som var ansvariga för körningen och utrustningen ut för att inspektera utrustningen och rengörningen inför körningen.

När vi kom ut i fabriken fick vi stanna och skaka hand med alla jobbare vi mötte, en Normandisk sed jag verkligen gillar Jag hade sedan vissa anmärkningar på rengörningen och delar av utrustningen men var positivt överraskad av utrustningen för dosering av de flytande komponenterna, de hade det bästa på marknaden, KTron som vi själva använde på mina linjer i Stenungsund. Ena flytande komponenten måste värmas till 40 grader för att vara pumpbar och de hade adekvat utrustning för det också så allt såg bra ut inför starten nästa morgon.

Nya direktören bjöd mig på middag på mitt hotell/slott senare på kvällen så jag åkte ut till hotellet som ligger ute på landsbygden med en liten by bredvid. På hotellet var till min besvikelse inte den gamla hotell direktören kvar, vid hade vid vår första möte direkt klickat och blivit vänner, jag undrade först varför det kändes som vi träfats innan och var gamla vänner Inte innan jag råkade titta mig i spegeln senare slog det mig att vi var lika som bär! Mörkt hår, glasögon, smala och av medellängd, vi kunde varit bröder. Lustigt, aldrig hänt mig vare sig förr eller senare, men nu var han inte kvar och jag fick ett litet rum på översta våningen av mycket lägre standard än jag brukade få så det blev sista gången jag bodde där, blev ett finare hotell i Fecamp någon mil längre bort i fortsättningen.

Middagen med fabrikens direktör och hans fru var intressant, maten var bra men inte något extra, direktören som var fransman var stolt över att vara tränad i USA som han sade och sade att han skulle bli delägare i firman. När jag kom tillbaka nästa gång några månader senare var han borta Då var ägaren där och när jag frågade vad som hände med förra direktören sade han att han fått sparken för att det inte fungerat. Blåset hårt på toppen ibland... Ägare som som vanligt aldrig mindes att han träffat mig innan bjöd föresten som vanligt på middag på en liten resturang i Fecamp där man fick beställa bord i förväg, ägarens fru lagade maten och ägaren serverade, det fanns bara en rätt av varje att välja på så alla åt det samma och en vägg var tapetserad med en hundra år gamla tidningar Men maten var suverän! Och bara några hundra meter från hotellet på en bakgata, ägaren bodde föresten också på samma hotell när han var på besök, bodde ju i Belgien annars, bättre som invandrad britt att bo i Belgien än Frankrike sade han... Åter till produktionen nästa gång.

Gör ett hopp tillbaka i tiden till när jag var en 5 år och Daniel var med på ett hörn då det hände på hans ställe. Vi var alltså där och det var flera gäster inklusive en grad i min ålder och grabben och jag gick ut för att leka.

Minnet av detta poppade alltså starkt upp nyss när jag såg en dart tavla Vi fick nämligen låna ett sådant spel av Daniel och ställde upp måltavlan mot uthusväggen och började kasta pilarna. När Nag hade en pil kvar gick den andre grabben in mot tavlan för att hämta pilarna och jag hann inte hejda sista kastet utan pilen for i väg

Pilen träffade honom klockrent i ena skinkan bak och jag kan fortfarande se framför mig hur den borrade sig in tills träkroppen tog emot, var pilar av trä då. Han rusade tjutande iväg mot huset med pilen stickande ut där bak
Inte så kul för mig, jag kunde bara föreställa mig vad hans föräldrar skulle säga när han störtade in med pilen i röven....Vågade inte gå in själv och väntade mig få massa skäll men det blev faktist inte så farligt, de begrep tydligen att det var en olycka händelse!

Kanske skall skriva lite om legotillverkning för att ge bakgrund. Legotillverkning är ganska vanligt, inte alltid som företaget som satt sitt namn på en vara tillverkat den själv. Ett bra exempel är Volvo vars P1800 togs fram, men sedan saknade man produktions kapacitet för att tillverka den. Så Jensen i England fick sätta samman den de första årsmodellerna. Men trots att Volvo hade folk på plats blev kvaliteten inte upp till Volvos standard och de tog hem tillverkningen så snart de kunde.

I mitt/Borealis fall så satsade våra fabriker på höga volymer för att få låga tillverknings kostnader per ton. Special produkter som vi tog fram på utvecklings avdelningen måste för det mesta tillverkas hos någon mindre utomstående legotillverkare. Ett koncept jag var motståndare till, även om produkterna var skyddade av patent och avtal kändes det som legotillverkarna fick gratis teknik de kunde använda för egna ändamål varje gång jag var ute och hjälpte dem med problem. De hade ju alla en viss tillverkning av egna produkter de sålde under sitt egna namn.

Men ledningen lade ju ned alla små linjer i fabriken, när jag gick i pension fans bara en, den största, kvar av de linjer jag kört när jag började på företaget och den var också på väg att fasas ut. Var lite deprimerande att gå genom min gamla fabrik, Reaktorena var nedlagda, bearbetningsfabriken var tyst och öde med gapande hål där linjerna plockats ut för att skotas och inte en människa att se. En sådan skillnad mot när jag började 1974

När jag satte mig i bilen på morgonen för att åka till fabriken anade jag inte att några år senare tackade jag själv ja till att bli bas för produktionen hos en planerad fabrik för legotillverkning. Jag har ju tidigare berättat om den resan för dem som följt min spalt så jag tar inte om det men jag lade ju då en hel del tid på att planera och förhandla med leverantörer av maskin utrustningen. Någon löneförhandling blev det aldrig men jag hade haft bra förhandlingsläge för som E sade när jag berättade om planerna" då måste de ha dig, det finns ingen annan". Jag var besviken när Borealis den gången inte ville skriva kontrakt om volymer med en fabrik som ännu inte var byggd samtidigt som investerarna inte vågade bygga fabriken utan att ha kontrakt på legoarbeten, lite moment 22

Men jag anlände till fabriken, ledningen satt i morgonmöte så jag ställde in mina grejor i konferens rummet jag hade som bas och gick ut i fabriken, lite känsligt att göra ensam då de flesta företag inte vill ha besökare vandrande runt på egen hand... Men jag var ju ganska välkänd vi det laget. Skakade hand med alla jag mötte och passade på att se mig om. Pågick en intressant produktion på en annan linje som jag passade på att slänga ett öga på och sortera in möjligheterna den gav i hjärnan. Inget jag hade bruk för nu men man vet ju aldrig

Linjen var ihopsatt och startklar, den flytande komponenten var varm och redo, den var inte riktigt hälsosam och hade massa varningstexter/bilder men en av makarna som var involverad i uppvärmnings utrustningen doppade ett bart finger i vätskan för att kolla tempen Mina protester och påpekande om farorna med det skrattade han bara åt. Så jag gick tillbaka till kontoret för att ha en genomgång före start med staben som nu var klar med sitt eget möte.

Forts följer.

När morgonmötet var över var det dags att starta upp. Höjdarna på kontoret var inte med på det utan det var mannen på bilden som var bas för starten.

Det var ju en produkt som var väl utprovad i min L 601 så inga överraskningar dök upp utan vi jobbade en stund med att optimera driften, sedan var det dags att åka med ledningen och äta på en servering nere vid en konstgjord sjö med en intressant anläggning för att åka vattenskidor utan bogserbåt Det hela skänkt av företaget som hade ett kärnkraftverk i närheten... Tillbaka igen efter maten var det dags att besöka deras labb och kontrollera vår produkt, alla analyser såg bra ut men en del tester tar längre tid. Så jag lämnade för dagen och åkte ned till Fecamp för att turista lite. Åkte upp på klipporna med de Tyska Atlantvalls bunkrarna och besökte denna gång en liten kyrka som var till för fiskarna som förr fiskade Torsk utanför Newfoundland. Ett riskabelt jobb, en vägg full med namn och fotografier av unga män som inte kommer tillbaka.

Åkte sedan tillbaka till mitt hotell/slott, där var det en hembygds utställning i gång på en äng mitt emot, kollade in en gammal Fransk tändkuletraktor, allt roligt att se dessa startas. I ett tält handlade det om hur vikingarna kom till Normandiet, på kartan de hade på väggen kom pilen från Göteborgstrakten Jag sade till damerna som höll i det att jag bodde där

Forts följer.

Står lite om trakterna jag brukade se mig om i här. http://www.normandie-tourisme.fr/CRTN/s ... eden07.htm

Tittade runt på slottet en sista gång, bestämde mig för att bo på hotell i Fecamp i fortsättningen, rummet på översta våningen var i och för sig intressant för man fick se hur tjänarna bodde förr i värden fast de hade knappast on svit då.
På bilderna av hotellet såg man inte enn byggnad 30 meter bort på ena sidan där halva taket och halva ena väggen störtat in, en härlig handmålad skylt på engelska uppmanade en att hålla sig borta, explosivs Måste varit kvar från 1944... På baksidan fanns det något som motsvarade de svenska statarlängorna och som nu var i förfall och ett torn som jag konstaterade varit slottets duvslag. Duvor var populärt på matbordet på franska herresäten förr.

Men tillbaka till fabriken och allt rullade på bra, inga problem hade dykt upp under nattskiftet så vi kollade labb resultaten och hade ett sista möte innan jag lastade in mitt pick och pack i hyrbilen och vände kylaren mot Paris igen.

Blev dock inte en händelse lös resa men det återkommer jag till.

Så var jag på väg mot Paris och flyget hem, det hela hade ju löpt på bra, vanligen gick det åt två eller tre försök innan allt var i hamn. Först en testrunda för att se om det gick att producera och sedan en utvärdering av materialet. Eftersom Borealis betalade per timme och inte per ton som producerades var syftet med nästa besök sedan att maximera output med bibehållen kvalitet för att få så lågt kilopris som möjligt på produkten. Inte sällan kunde det efter ett tag dyka upp några problem som påkallade ett besök till för att lösa. Det var ju vår produkt så de gjorde bara vad vi tillät med den, sedan gjorde de också sina misstag vilket oftast berodde på stort avstånd mellan de som körde linjen och ledningen samt kostnadsjakten de hade för att tjäna pengar på att producera material åt kunder till fast pris.

Men nu satt jag i bilen och hade god tid på mig för att hinna med planet hem. Men i backarna på motorvägen innan Rouen var det tvärstopp, en olycka lite längre fram. Var en stekhet dag, lite moln började samlas bortåt Paris hållet och vi satt där vi satt. Läge att jobba lite på rapporten, gjort en del redan på den och sedan ville jag alltid sova på saken och finjustera den innan jag lämnade in den, att den alltid skulle vara på engelska underlättade inte direkt. Var ju många höjdare som skulle läsa den fast jag upptäcke snart att de bara läste sammanfattningen sist Sedan tillkom ju det värsta, skriva reseräkningen....

Efter 40 minuter hade räddnings tjänsten gjort sitt och det började röra på sig fast trögt, min goda marginal var nu halverad så jag ville inte ha något mer problem. Men när jag närmade mig Paris tornade åskmoln upp och på den 3 och 4 filiga motorvägen inne i staden vräkte snart regnet ned så man nästan inte såg någonting framför sig. Jag blev rädd att en ny olycka med totalstopp bara var minuter från att ske i vattenfallet. Och snart såg jag en bil som träffat järn räcket vid en avfart, farit upp och över räcket och låg där men utan att hindra trafiken. Så det klarade sig, sedan måste jag tanka bilen innan flygplatsen så jag var tvungen att svänga av vid en avfart och uppsöka en tapp. Hade kört 51 mil och fick på 25 l Disel så den hade gått snålt. Tog mig till flygplatsen, lämnade tillbaka hyrbilen och tog en av bussarna som cirkulerade hela tiden till rätt terminal och checkade in för flyget hem. Resten gick som smort, taxin väntade på Landvetter och tog mig hem till frugan och nästa dag var jag tillbaka på jobbet och rapporterade av. Och jobbade ifatt ärendena som samlats på hög medans jag varit borta.

Det var en typisk test körning i Frankrike. Sedan har jag ju gjort motsvarande i Tyskland, men där skilde det sig åt en del mellan Hamburg, Stuttgart och Munchen. Finland var på en egen fabrik så det var också lite annorlunda och Zurich var också i ett nytt land och annat företag så alla ställen var olika.

Det blev ju en del hyrbil som framgått och orsaken till att vi skulle ha minst mellanklass bilar typ passat var ju att det inte var helt riskfritt ute på vägarna. Innan min tid hade en service ingenjör skadats svårt i en olycka i ett av de forna östländerna, han var tillbaka på jobbet men hade påverkan av bl talet efteråt. Det fick facket att kräva säkrare hyrbilar.

Jag gick också en halk körnings kurs på stora holm i jobbets regi. Körde min egen Golf 1, innan vi började fick jag höra att det var samma övningar som körskola eleverna fick göra, lät inte så kul, men i högre fart kom det sedan, genast roligare. Var inte så svårt dock, enda svåra var övningen där man skulle komma in med 50km och bromsa efter man passerat en linje och sedan klara en undanmanöver runt koner. Hade tre försök, jag klarade lätt i första och fick beröm av ledaren via radion. Så i försök nummer två höjde jag till 60, vad kan 10 km göra för skillnad . Förvånande mycket visade det sig, jag slog omkull flera koner Så i sista försöket kom jag med 62km, de sista kilometrarna blev halmstrået. Hann inte få ned farten mycket innan det var dags att svänga och då snurrade bilen runt och gick av banan baklänges Inga berömmande ord från ledaren... Men jag lärde mig vad jag redan kommit fram till under alla mina mil på vägen, några km för mycket i fart när det händer något kan göra hela skillnaden mellan komma undan med lite förhöjd puls mot att hamna i skiten. De där sista km går inte att få ogjorda när det väl smäller.

Några på kursen tyckte att så halt som på banan är det aldrig i verkligheten. Jag bara log, jag har kört när det varit så halt att man inte vågat röra gasen vare sig ned eller upp för att inte tappa greppet helt!

Har inte skrivit så mycket om mina hobbys men en av dem är att bygga och flyga med radiostyrda modellflygplan. Började med att jag ringde på en annons och åkte och tittade på ett komplett flygplan i Mölndal. Ett stort plan, en Johanna. http://www.gardstad.se/bosse/bosse1.htm. Säljaren var en man i 50 års åldern som inte lärt sig flyga själv utan det var chans grabb på runt 25 som flugit. Vi packade in grejorna och åkte för att testflyga, på närbelägna Åby travbana Det var en blåsig dag och när planet kommit upp på ca 50 meters höjd vek det sig och gick i störspiral och i backen, mot i travbanan framför en tränade häst med sulky Piloten var nog inte så duktig och häst tränaren var inte särskilt glad han heller. Jag var glad att jag inte var ansvarig!

Men priset halverades på det nu trasiga planet och alla tillbehör samt ett halvfärdigt lågsinnat plan så jag slog till. Reparerade Johanna och testade att starta från en av gräsmattorna i trädgården. Lyfta gick bra men svänga sämre så jag hamnade i garage porten som var stängd Insåg att jag behövde lära mig flyga med hjälp så jag gick med i Kungälvs modellflygklubb, vettigt drag...

Jag prövade din länk och måste nog ta om tråden för det finns nog en del intressant som man missat i länkarna

Lägg märke till luckan i golvet under Johannan på bilden i länken, den var för att bära en analog kamera och ta flygfoton på den tiden. Också min var så utrustad och det blev hennes öde en blåsig dag. Men det återkommer jag till

Att lära sig flyga visade sig inte vara så lätt som jag trott även med hjälp, mest för att det var för lite att träna en gång i veckan. Kan jämföra med att lära sig cykla ungefär lika svårt men om man bara fick träna med cykeln 10 minuter per vecka skulle det också ta tid. Så jag fixade till ett eget flygfält på mina åkrar och satsade på att träna varje dag i en vecka, det gjorde susen. Fältet har jag kvar och sköter om ännu, bättre än klubbens fält numera då deras fält blivit kringbyggt av industrier och parkeringar.

Men slutet för Johanna var det, en blåsig dag åkte jag till klubbfältet och visade sig att jag var ensam där men jag startade och take off. Lade planet i en stor stigande sväng när något föll från det Trodde jag tappat ett hjul tills jag upptäckte att det inte reagerade på sändar input. Insåg att det var batteri paketet som skakat loss och fallit ut genom kamera luckan Så jag hade ett skenande plan som steg upp genom molnen och för varje varv blåste längre bort mot nordväst.

Försvann ur sikte ovan molnen och jag började bli bekymrad över vad som kunde händ när det kom ned igen om ca 30 minuter, stort plan med en två meters spänvidd.... Frågan var om det var så bra att ha namn och tel nummer i som jag hade. Jag lastade in mina prylar i bilen och körde ut mot Marstrand för att försöka se planet när det kom med med död motor efter en halvtimme men spanade förgäves

4 Månade senare fick jag ett samtal... Men det tar vi nästa gång

Min flygplan steg alltså upp genom molnen och försvann. Jag var onekligen bekymrad, förlusten av flygplan med motor och radioutrustning var illa nog men det kunde ju orsaka skador när det slog ned. Visserligen var jag försäkrad men självrisken mm. Och jag överskred ordentligt den lagliga flyghöjden på 120 meter Landnings stråket för fraktplanen som landade på Säve flygplats gick där planet devs av vinden så jag kunde för min inre syn se en Boeing möta mitt plan när det förberedde landningen

Men i Augusti ringde telefonen, en svamp plockande familj hade hittat planet i ett träd i skogen utåt Marstrand, ungefär där jag beräknat att det skulle komma ned och kört runt och tittat mot himmelen efter det. Jag hämtade det och det var oskatt om man bara räknar landnings skador men flera månader med regn och rusk ibland hade medfört att radioutrustning och motor var oanvändbart Också flygplanet var skevt på alla håll av fukten så även om jag flyg testade det igen så flög det illa så jag gav upp med att försöka rikta det igen.