Sida 38 av 78

Re: Hur det verkligen var att vara Åkardräng på femti sextiotalet.

InläggPostat: 22:18:28, 15-08-2019
av Lars_karlsson
Grattis på du !

Re: Hur det verkligen var att vara Åkardräng på femti sextiotalet.

InläggPostat: 22:41:57, 15-08-2019
av magirus
Grattis Murre! :shake_hands:

Re: Hur det verkligen var att vara Åkardräng på femti sextiotalet.

InläggPostat: 23:02:34, 15-08-2019
av rospigg
Gratulerar på födelsedagen, Murre!!

Re: Hur det verkligen var att vara Åkardräng på femti sextiotalet.

InläggPostat: 23:37:26, 15-08-2019
av texas5020
Hardenäran på födelsedan Murre !!! :shake_hands:

Re: Hur det verkligen var att vara Åkardräng på femti sextiotalet.

InläggPostat: 08:32:21, 16-08-2019
av Murre o2
Tack allihop :grin: Har inte haft så mycket tid över i sommar till att skriva något här men nu nalkas vintern igen, då blir det lite mer skrivtid.

Re: Hur det verkligen var att vara Åkardräng på femti sextiotalet.

InläggPostat: 08:49:21, 16-08-2019
av Sparrow
Grattis i efterskott Murre å tänk på att den där åldern är bara siffror. Det viktigaste är hur man känner sig. :bira:

Re: Hur det verkligen var att vara Åkardräng på femti sextiotalet.

InläggPostat: 12:02:42, 16-08-2019
av Murre o2
Sparrow skrev:Grattis i efterskott Murre å tänk på att den där åldern är bara siffror. Det viktigaste är hur man känner sig. :bira:

Ju det är precis min inställning. Men man blir ändå lite rädd när man noterar hur fort tiden rusar iväg nu. När man var barn tyckte man den gick så sakta :???: Men än så länge har jag inga begränsningar i vad jak kan göra, klättra i träd eller jobba på hustaket som ex så jag känner mig som 30 :smile: Men det är värre med frugan, hon är ju yngre men har hamnat i läkarnas klor med lång medicin lista och tre operationer sista året och och nu är det en ny på gång :sad:

Re: Hur det verkligen var att vara Åkardräng på femti sextiotalet.

InläggPostat: 20:39:05, 11-09-2019
av Murre o2
När jag ser hur ringduvorna flyger förbi nu så minns jag min svåger P och hans svärfar S. Lika jakt tokiga, P är det fortfarande men omgift nu... Men S körde ju runt i arbetet i mina trakter med en liten flak pickup och så här på hösten hade han en laddad hagelbössa i hytten för att vara beredd om det dök upp en duvflock. Men grusvägen uppe på höjden är gropig och en dag bar det sig inte bättre än att hagelbössan studsade ned på durken och gick av :uupps: Kulkärven missade S huvud och blåste hål genom taket på den nästan nya tjänstebilen! S sket nästan på sig men jag kan inte låta bli att undra över vad som hänt om han skjutit skallen av sig :???: Polisen hade nog kliat sig i huvudet när de skulle utreda det hela :grin: Ibland är sanningen underbarare än dikten!

Re: Hur det verkligen var att vara Åkardräng på femti sextiotalet.

InläggPostat: 09:23:43, 24-09-2019
av Murre o2
Drömde en mardröm i natt. Ett runt flinande huvud på en varelse som försökte ta sig in genom en springa på ett fönster som var öppet en bit :???: Huvudet var innanför fönstret och jag försökte klippa till det med en rak höger för att få ut det så jag kunde stänga fönstret men huvudet duckade bara och flinade varje gång jag försökte. Så jag tänkte att jag klippet till med högern och när huvudet duckar så ger jag det en vänster så får vi se om inte jag kan få bort flinet.

Så jag slog en höger och klippte till med en vänster. Och vaknade av att min fru skrek "är du inte riktigt klok, du slog mig rakt på näsan" :uupps: Hade tydligen lyckats vifta med vänstern i sömnen och träffat frugan i sängen bredvid, inte populärt! Hon försvann till badrummet för att kolla näsan följd av mina ursäkter, inte så lyckat men kunde gått värre...

Fick mig att minnas en annan dröm, för många år sedan när jag vikarierade på drift kontoret så fanns det ett par sekreterare där, en var en liten mörk dam med franskt påbrå. En att drömde jag att jag tippade henne på skrivbordet på jobbet :grin: Hade jag tagit frugan för henne i den drömmen hade frugans reaktion nog blivit mer positiv!

Re: Hur det verkligen var att vara Åkardräng på femti sextiotalet.

InläggPostat: 09:34:02, 24-09-2019
av igelkottar
Jo, detta känner jag igen tyvärr. :shake_hands:

Det har varit några gånger som frugan fått en vänster eller höger i sömnen, :sad:
och var gång så får man ågren för sina mardrömmar. :sad:

Re: Hur det verkligen var att vara Åkardräng på femti sextiotalet.

InläggPostat: 18:24:12, 24-09-2019
av magirus
Vojvoj!! :shake_hands:

Re: Hur det verkligen var att vara Åkardräng på femti sextiotalet.

InläggPostat: 20:04:04, 24-09-2019
av torbjorn_forsman
På tal om forna tiders åkarvedermödor så har det lagts upp en del dokument om Petsamotrafiken under andra världskriget på ett annat forum. http://jvmv2.se/forum/index.php?id=221005

Re: Hur det verkligen var att vara Åkardräng på femti sextiotalet.

InläggPostat: 12:01:30, 29-09-2019
av Murre o2
Efter inlägget om jakt så kanske ett om fiske. En kille jag kände ville ha med mig och fiska i en insjö, mycket vass runt stränderna där så jag var tveksam. Inga problem sade han, jag har tillgång till en eka. Så vi åkte dit, ekan var i väldigt dåligt skick men vi öste den och jag började ro ut på sjön.

Men det var något underligt med båten, för varje årtag for den fram två meter och när jag lyfte årorna stannade den och for bakåt igen en meter :uupps: Skulle ta tid att ta sig ut till fiske platserna på det viset och vad var det som hände?

Jag lade mig på knä och tittade under båten i vattnet. Där hittade jag förklaringen! Båtens ägare hade försökt täta den genom att spika fast en stor plastsäck under hela båtbotten! Problemet var att säckens öppning var vänd framåt och hade lossnat så när jag tog ena årtag framåt fylldes säcken och när den var full var det som om båten körde in i en vägg och när jag sedan lyfte årorna strömmade vattnet tillbaka vilket drev båten bakåt igen :grin:

Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta... Men genom att ro båten med aktern före gick det åtminstone att förflytta den med tungrott var bara förnamnet med plast sjoket bromsande under. Blev inte mycket fiskat :???:

Re: Hur det verkligen var att vara Åkardräng på femti sextiotalet.

InläggPostat: 16:00:31, 04-10-2019
av Murre o2
Efter att jag slutat köra lastbil blev det aldrig så att jag ändrade titel i telefonkatalogen, salig i åminnelse :smile: Jag stod kvar som Chaufför i 20 år efteråt! Är ju inte direkt noga med titlar, inte som RP som jag berättat om tidigare. Grabbarna på skiftet skämtade med honom genom att skriva in i hans namn och ändra hans yrke i katalogen till extruder förare :eek: Jag had bara skrattat åt det men RP gick i taket och han fick stå kvar som det i ett år till den nya katalogen kommit ut :grin: Frugan hade nog glädje av min felaktiga titel när hon sökte och fick jobbet på kontoret på en grusgrop en 4 km bort, hon var hela kontoret där i runt 20 år. Tydligen kikade ägaren på vårt ovanliga efternamn och såg att hennes man stod som chaufför, perfekt tänkte han, då kan hon handskas med den sortens folk... Han blev förvånad senare när vi möttes och han upptäckte att jag jobbade med forskning och utveckling.

Orsaken till att jag ändrade har sin egen historia, en kväll när vi lagt oss ringde telefonen och jag svarade. I andra änden var en okänd kille som undrade om jag var lastbilschaufför . Jag svarade att jag varit det och då hasplade han fram att han ville träffa mig och erbjöd en avsugning :uupps: Jag tackade för erbjudandet men sådant sköter min fru om sade jag och vi lade på. Vad var det sade frugan och jag refererade samtalet för henne. "Dags att du ändrar titel i telefonkatalogen" sade hon. Och så blev det :grin:

Re: Hur det verkligen var att vara Åkardräng på femti sextiotalet.

InläggPostat: 18:34:26, 06-10-2019
av Murre o2
Det lustiga med frugans jobb var att jag ofta körde ut lass för hennes föregångare Hulda när jag körde bilar anslutna till Kungälvs lastbilscentral, då hade jag ju ingen aning om att frugan skulle sitta på den stolen en dag. En av last maskinisterna var gammal i gården och mindes när han lastat mig. Men jag lärde känna Hulda redan när jag var 15 och körde moped! På den tiden hade firman också ett par pumpar utanför och sålde bensin och disel så det hände att någon i moppe gänget fick bensinbrist och måste tanka där. Då fick Hulda rycka ut och blanda till moped bränslet för hand :smile: Det slapp frugan, pumparna var då bara för grusgropens egna maskiner. Frugan var där i runt 30 år, inne 20 som jag skrev, tiden går fort...

Beträffande killen som ringde blev jag en smula ställd, vet inte riktigt om det var lastbilar eller lastbilschaufförer som han gillade eller bådadera :???: Ringde han runt på chans fick han nog räkna med åtskilliga motgångar innan han kanske fick napp :grin: Tyckte faktist lite synd om honom men så är jag en medkännande natur.