Hur det verkligen var att vara Åkardräng på femti sextiotalet.

[Michael Meier]

Vi undrar också

[Murre o2]

Jag hade innan avresan frågat ut en projekt ledare som varit där om firman, han hade lågt omdöme om dem så jag hade inte höga förhoppningar innan jag kom dit. När en produkt gick till fullskalig produktion så var det oftast projekt ledaren som reste till fabriken och höll i testkörningen, eller så fick Robinson jobbet vid svårare fall men eftersom han inte satt i Stenungsund så var det opraktiskt. Där fans en nisch ledig men hittills hade ingen kommit på iden att skicka någon från golvet till utlandet. Men när jag längre fram blev gruppledare blev det lite lättare. Sedan fanns det flera personer i ledande befattning som kände mig och min resa i fabriken och såg en problemlösare som kunde lånas in för att lösa tillverknings och kvalitets problem som låg utanför min grupps arbetsområde.

Det sista blev tidvis lite svårt då de visserligen betalade resorna men min lön betalades ju av min grupp och hade vi mycket att göra så försvann ju jag för nästan en vecka. Men detta låg ännu ett par år in i framtiden och när jag klev in på PT kontoret räknade jag med att det skulle bli min enda tripp dit.

Jag presenterade mig och en från staben ledde ut mig i fabriken till Robinson som var i full gång med att övervaka testkörningen. Han blev inte direkt överförtjust över att se mig. "Jag sade att det var en dålig ide att du skulle komma hit med alla flygstrejker" sade han. Jag såg mig omkring i alla fall, lokalerna var enkla med mutade betongstenar och bås för maskinerna och arbetsmiljön inte vad jag numera var van vid men utrustnigen var modern, körningen var ju på en Buss linje och K-Tron vågar så jag var hemma med allt.

Robinson förklarade förutsättningarna, Borealis stod för råvaror och pack material och hyrde linjen med personal för en fast timpeng. Det inbar att vi måste försöka få ut mesta möjliga output ur maskinen då kompunderings kostaden var densamma om man körde två ton i timmen eller ett ton men kostnaden för Borealis per kg bara blev halv vid dubbla outputen.Och som legotillverkare höll PT isär legotillverkningen så de kom inte med egna förslag även om de lärt sig saker från andra kunders produktion.Så jag fösökte lära mig så mycket som möjligt på den korta tid som var kvar fast jag var både trött och utsvulten. Klockan började bli mycket och det mörknade, var ju snart JUl. Så när det var ett stopp för ombyggnad så klagade jag på hunger och Robinson körde ned mig till byn men där fanns inget snabbmatställe och vi hade ont om tid så det var bara att glömma hungern och återgå till jobbet.

[Murre o2]

Så småningom var båder Robinson och jag nöjda med drifts betingelserna och avslutade det hela och packade in oss i hyrbilen. Robinson hade avbokat hotellet min resebyrån bokat och bokat ett rum på samma hotell som han bokat vilket underlättade. Han sade också hatt det var osäker p.g. av strejken om det gick något plan hemåt i morgon! Annars får vi ta hyrbilen och åka till Bryssel, därifrån går det att flyga hem sade han. Bryssel, tänkte jag, det ligger ju i Belgien. Måste var långt att köra och kan vi lämna en hyrbil från Frankrike i Belgien. Men Robinson verkade veta bäst. Vi körde på de relativt smala vägarna i nattmörkret och jag var trött och visste inte var vi var och vart vi skulle så jag var glad att jag inte körde.

Vi anlände till staden som jag senare insåg var Fecamp. https://sv.wikipedia.org/wiki/Fécamp. Och checkade in på ett litet hotell, snabbt gjort för mig då jag saknade väska. Sedan bjöd Robinson på mat i en resturang vid hamnen Vi åt fisk och skaldjur som hemma i Bohuslän...Delade en flaska vin till så vinet och tröttheten gjorde mig riktigt lullig när vi gick en sväng på de runda stenarna på stranden innan vi törnade in för natten. I morgon började jobbet att ta sig hem igen men den dagen, den sorgen.

[Michael Meier]

Du vet att vi sträckläser din berättelse trots att vi int tryck "gilla" på varenda inlägg, eller hur ?

[Murre o2]

Du vet att vi sträckläser din berättelse trots att vi int tryck "gilla" på varenda inlägg, eller hur ?

Hoppas det. Är ju en del grävande i minnet för att få alla detaljer rätt. Vill ju återge det exakt som det var. Faktum är att den resan var jobbigare än vad som riktigt framgår av texten. Fast de flesta kan nog föreställa sig hur det var att vara strandsatt utan chans att byta skjorta eller underkläder.

Faktum är att jag blev av med väskan också på nästa tripp dit och blev känd på PT som mannen som blivit av med handbagaget igen Den gången protesterade jag på Landvetter när de krävde att jag lämnade över kabinväskan, jag sade att sist slarvade ni bort den på vägen. Ingen risk sade hon, men borta var den... De små flygplanen mellan Amsterdam och Le Havre fick man inte ha handbagage i karbinen på vilket var orsaken. Men tredje resan dit lyckades jag få ta hand om väskan själv och lämna in direkt till flygplanet och få ut igen utanför planet i Le Havre. Blev ingen gång 4 då dessa smålinjer försvann efter 7/11 så jag fick flyga till paris eller Bryssel och ta hyrbil till resten. Vilket jag föredrog, det lämnade medel och utrymme att bese gamla slott och befästningar

[per.björklund]

Ibland dröjer det innan du skriver, då hinner jag bli orolig att något hänt och att du inte fortsätter.

[Murre o2]

Ibland dröjer det innan du skriver, då hinner jag bli orolig att något hänt och att du inte fortsätter.

Att det blir uppehåll ibland beror på att jag inväntar inspiration Inte så lätt alltid att tänka ut/minnas delar av mitt liv som skulle intressera andra att läsa om. Försöker ju berätta saker som jag själv skulle vilja läsa om, ont om sådana skildringar tycker jag.
Började ju serien för att jag ingenstans funnit skildringar för hur det verkligen var att köra lastbil för 50-60 år sedan med fiffel och alkohol som vardag. Och det är som sagt delar av mitt liv som jag lämnar ut utan att censurera mina misstag, alla gör misstag bara dem som inte lär av dem är dumma.

[Murre o2]

Vaknade ju på ett litet hotell i Fecamp och duschade och klädde på mig, ingen rakning då brist på bagage och tid och stress gjort att inte hade något att raka mig med. Åt en enkel frukost med Robinson som kom med goda nyheter, flyget skulle gå så vi slapp köra till Bryssel Då hade jag inte upptäckt hur nära det är mellan Nederländerna, Belgien och dessa delar av Frankrike. Kom ju ganska snar efteråt att flyga till Bryssel och ta bussen till Amsterdam.

Men vi körde till flygplatsen i Le Havre och där lämnade vi bilnycklarna och tag togs till ett rum innanför och fick peka ut min väska. Den hade dykt upp till slut. Men jag fick inte ta den, personal satte ny lapp med Gothenburg på den och skickade ut den. Det sista jag såg av den tills en taxi kom med den hem till mig 4 dagar senare Berest väska men jag hade bara bekymmer av den, fylla i formulär för sakna väska både här och där, svårast på franska...

Men vi kom iväg och landade på Amsterdam-Schiphols flygplats där väntade nya prövningar och Robinson sade adjö, han skulle vidare.

[marve]

Du vet att vi sträckläser din berättelse trots att vi int tryck "gilla" på varenda inlägg, eller hur ?

Håller fullständigt med Meier, alltid interessant att läsa så det blir ett manuellt "Gilla"

[Murre o2]

På Schiphol blev det förseningar och vi fick höra i högtalarna att planet skull gå från en annan gate, alla tog sitt pick och pack och rusade dit bara för att efter en stund få ny gate och upprepa flytten. Insåg efter några gånger att de djävlades med oss Hörde säkert ihop med strejken. Men till slut kom vi iväg, jag antog på planet att taxin som skulle vänta på Landvetter inte kunnat hålla koll på alla förseningar men när jag klev ned i ankomsthallen stod det en kille med en skylt som det stod Borealis och mitt namn på.

Så jag kom hem lyckligt. På jobbet dagen efter var vår sekreterare glad att se mig "vi har varit oroliga för dig" sade hon "resebyrån tappade kontakten när du missade anslutnings flyget och sedan visste ingen var du var"

Enda som återstod var att skriva reseräkning och tänka över vad jag lärt mig. Det var trots allt mycket, trots att jag missat mesta av testkörningen hade jag fått en insikt i hur det går till och träffat nyckelpersoner som jag hade nytta av nästa gång jag kom dit. Och geografin och resvana fick jag första steget på att lära mig. Räknade inte med att komma dit i brådrasket men det tog bara ett år så var jag tillbaka ensam det ansvaret att se till att kvalitets säkra tillverkningen av en viktig produkt.

Då fick jag också för första gången skriva rapport om det, blev inte enklare av att det måste vara på Engelska och alla höjdare skulle läsa den. Fast som en sade när jag talade med honom senare " jag läser bara sammanfattningen sist, de tekniska detaljerna säger mig ändå inte så mycket" Så jag justerade rapporterna efter det. Men innan jag skrivit någon så tog jag fram en rapport av Robinson om en testkörning han gjort i Finland och lärde mig så mycket jag kunde om hur man skriver en.

Senare fick jag som sagt också jobben att lösa produktions/ kvalitets problem hos tillverkarna av våra inklusive hos våra egna fabriker. Det var ju betydligt svårare än uppskalning av en ny produkt. För när jag kom in hade ju den egna staben gått bet och då var det svåra problem. Blev inte bättre av att det gärna blev lite känsligt när jag kom som okänd utomstående för att tala vad som var fel. Men de jobben kom lite senare när jag skapat mig lite mer av ett namn som problemlösare på högre nivå.

[Murre o2]

Nästa tripp blev ju till Antwerpen via Bryssel, som jag berättat om tidigare, för studera hur deras IC löste problemen med sot tillsättning. Enda som gick snett där var att jag åkte till fel sida av kanalen eller vad det var för vatten, Boreali fabrik låg på ena sidan och IC på andra så jag hamnade förstås vid fabriken och fick lägga tid på att åka runt (under i en tunnel för att vara exakt). Lärde mig att kolla upp så mycket som möjligt innan jag reste någonstans

Men behövde inte författa någon rapport utan genomförde åtgärderna direkt som jag var tillbaka. Nästa projekt som gav mig massor av resor var ju glaskulor tillsättningen. Där kom den kvinnliga projekt ledaren E och undrade om vi kunde köra fram tio kg av PP material med en hög procent små ihåliga glaskulor i utan att krossa glaset. Vi får testa sade jag och gav uppdraget till tjejen som då körde lillbussen. "Kör det som vid sot tillsättning" sade jag hon körde fram de tio kilona utan problem och E kom tillbaka efter några dagar och var väldigt nöjd. Perfekt material så jag går vidare direkt till produktion i Hamburg sade hon. Föga anade vi hur mycket jobb det återstod inför uppskalningen

Hon kom tillbaka efter försöket i Hamburg. "Det var ett misstag att inte ta med dig" sade hon, det gick käpprätt åt skogen. Glaskulorna som ju var små som socker korn svaldes inte av maskinen utan vällde ut i lokalen där alla maskinerna stod utan sidoväggar och det blev kaos. " Vi är inte välkomna tillbaka dit" sade hon

Jag höll med om att jag skulle varit med men tänkte att det nog var lika bra att jag inte var det, den lätthet som vi producerat första materialet på en labb buss hade nog gjort att jag också tagit för lätt på uppskalningen. Fast chansen hade varit större, jag hade åtminstone gåt igenom drift betingelserna jag önskade ordentligt innan. Men framtiden kom att visa att det nog inte hade hjälp.

[Murre o2]

Jag vande ju mig vid att vid utveckling av nya produkter så var det ett steg framåt och två bakåt så att det gått åt skogen med glas kulorna förvånade mig inte. Var beredd att sätta tänderna i projektet med så fick jag höra att vårt labb i Linz tagit över
https://www.borealisgroup.com/news/bore ... -austria-1

Men desto större glädje när E lite senare kom och medelade att de inte lyckats upprepa våran lillbuss körning utan att krossa glaset och de började betvivla vårt resultat! " Du får åka dit och lösa det" sade E. Så en resa till Österike för mig

[Murre o2]

Så for jag till Österrike, nytt för mig. Våra semester resor gick alltid till sydligare länder. Bytte plan i Wien för att fortsätta till Linz, en viss Adolfs födelse stad. IC där var ju ännu inte det som jag hänvisade till tidigare men ändå imponerande. Där mötte jag min motsvarighet hos dem, Manfred. Största skillnaden mellan oss var nog att han bara satt på sitt kontor och hade underlydande som körde maskinerna medan jag var ute och körde själv. Jag glömde fråga hur många underlydande han hade, jag hade ju bara 5.
Jag föredrog faktist att köra maskiner själv, man lärs sig mest på att göra det! Vår Japanska utvecklings ingenjör klagade ju på att han inte fick lova att köra maskinerna själv, i Japan gjorde han alltid det sade han.

Men intressant att se hur det fungerade hos dem, striktare uppdelning mellan olika befattningar. Killen som skulle köra linjen vid vår test pratade jag med och han sade att han bara körde som han fått order om, tyckte han att det var galna parametrar han fick så sade han inget utan körde efter dem. Hos oss så var det bara att traska in på beställarens kontor och diskutera och beställaren brukade säga att ni vet bäst.

Annat jag reagerade över var almanackor mm med lättklädda damer på väggarna Tolererades inte hos oss, en av tjejerna i min grupp hängde upp en sådan med damer på och jag fick skäll för det av IC chefen Hon tyckte vi skulle ha något vackert att titta på sade hon men jag fick skället.

Men vi körde igång till slut, som vanligt lite krångel och vi fick invänta en el kille för att fixa ett fel först. Men vi kom igång och nu var frågan om jag kunde nosa upp vad som krossade glaset hos dem men inte hos oss

[Murre o2]

Medan vi väntade på el killen tog jag en promenad i omgivningen, historie intresserad som jag är hittade jag ett minne från kriget i närheten. Ett skytte värn i betong som såg ut som ett ägg ställt på hög kant rymligt för en eller två personer och med en skottglugg på framsidan och öppning på baksidan. Jag skulle inte vilja stå i ett sånt om ryssarna kom Antar att när de gjorde det var ju kriget i princip förlorat och motstånds viljan låg...

Men testkörningen kom igång och efter studerat maskin uppsättningen hade jag en god uppfattning om vad som krossade glaset, återstod att bevisa det och det borde bli lätt. Skiladen mot vår linje var att deras hade sträng pelletering medan vi hade vattenring pelletering.

Vid sträng pelletering så tar man strängarna som kommer ut från hålskivan och leder dem under ett antal löprullar under vatten ytan i ett kylbad så de stelar och sedan genom två valsar som drar fram strängarna och matar dem igenom kuttern som skär de kalla strängarna till korta pellets. I vår vattenrings så skär roterande knivar av materialet direkt när det komme ut genom hålskivans hål, pelletsen kyls sedan av vattnet när knivarna slungar ut dem i vattnet.

För att ta en enkel bild tänkte jag mig glas kulorna som julgrans kulor, man matar ned de ömtåliga julgranskulorna försiktigt i en smälta men sedan skall man mata ut smältan genom hål och klippa av den i bitar. Tar man en sax och klipper den varma massan så flyttar kulorna på sig när saxens eggar kommer så de klarar sig oskadda. Låter man strängen med kulorna kallna och matar den mellan två valsar krossas en del kolor när valsarna klämmer åt och alla kulor som är i vägen för saxen sedan krossas för de sitter ju fast i massan. Det var min teori och för att bevisa den tog jag prover från direkt efter hålskivan och efter pelleteringen.

Till Manfred sade jag att jag hade en god ide om var felet låg men väntade med att lyfta fram den tills jag hade bevis. Det fick jag när testerna av proverna var klara efter en vecka, materialet innan pelleteringen var bra, efter kass. Så jag skrev min rapport i i samnfattningen skrev jag att strängpelletering inte kunde användas till denna produkt. Det betydde att den var tillbaka hos mig igen Manfred var inte glad över att få läsa i rapporten om vad som var orsaken till deras problem, borde han kunnat lista ut själv och eftersom jag inte avslöjat det innan rapporten kom ut hade han inte fått någon chans att rädda ansiktet. Och dessutom blev han av med det uppdraget. Livet är hårt i toppen

[Michael Meier]

Ja, håller med om att det där borde han ha kommit på själv, men människorna i produktionen då ? dom hade inget heller att säga ?
även utan provtagning, den var ju enbart till för att bevisa din tes.

lär ju betyda att alla misstrodde erat ursprungliga resultat hellre än att se den enorma skillnaden i när pelleteringen äger rum, det är som natt å dag när det klipps, spelar ingen roll om det är stål eller trä eller för den delen mat.