Jag kan inte hela historien, men maskinkonceptet föddes när Lars Askling behövde tukta ogräset i sina egna ekologiska odlingar. Första prototypen tror jag bara var en hacka, men sen byggdes det väl på en såenhet också så att det mer liknar dagens konstruktion. Till att börja med var radavståndet 25 cm till spannmål, och till bönor och raps kunde man så med varannan bill på 50 cm. Sen var man nog tvungen att plocka av såbillarna och sätta dit hackskär när det var dags att hacka. Ryktet sa väl att det blev en del ställtid och man fick antagligen planera körningarna någorlunda så att man inte behövde växla fram och tillbaka mellan sådd och hackning alltför mycket. Den här maskinen hade fast bakaxel och standardbredden var nog 8 m, även om jag tror det gick att få den som 6 m också. Men de sista metrarna blir inte så dyra så jag vet inte om det överhuvudtaget tillverkats nån smalare än en 8-meters? Styrningen av hackan var på den tiden enbart med hjälp av kamera och de flesta sådde antagligen en dubbelrad i skarven mellan dragen och sen hackade man inte där. Maskinen hade markörer och det var som vilken såmaskin som helst och kunde dras av vilken
traktor som helst.
Med tiden ville man komma ifrån beroendet av att vara hänvisad till kamerastyrning för hackningen och den maskin jag kör navigeras helt och hållet med hjälp av att traktorn med RTK-GPS har tillräckligt bra precision (1-2 cm felmarginal). Maskinen är förberedd för det och det går att köpa och sätta dit en kamera även i nuläget men jag tror inte att det kommer att behövas, behovet måste vara rätt stort för kameran kostar ca 70 kkr. Nackdelarna med kamera, förutom inköpspriset, är att när solen står lägre kan man behöva ta en paus, kameran måste kunna hitta raden. Med rätt belysning tror jag det går att kamera-hacka även när det är mörkt, men jag tror inte det är helt självklart att det funkar i alla lägen.
Här var ett tillfälle när en kamera-hacka antagligen inte kunnat göra sitt jobb i denna höstraps. Prioriteringsordningen hade fått vara en annan med kamera-hacka och man måste vara mer på tå och verkligen köra innan grödan vuxit iväg för långt.
För att även kunna hacka kurviga drag utvecklade man en maskin med styrande bakaxel. Med hjälp av en vinkelgivare på draget strävar bakaxeln på Camelen, om den är rätt kalibrerad, efter att alltid följa traktorns bakaxel.
Detta funkar bra tycker jag, när man sår det kurviga draget så spelar man in körningen på GPSen och sen när man hackar får traktorn styra själv. Utgångspunkten är att när man sår måste man tänka att hackningen ska gå att sköta helt utan att man håller i ratten, den enda styrningen föraren gör vid hackningen är att vända och välja spår. Sen kan det hända att man får justera ett och annat när man ändå sitter där. Efter att ha kört en säsong ska jag dock göra så att jag "torrkör" en gång först på kurviga drag innan jag sår. Svänger det mycket är det inte säkert att det blir exakt som när man styrde själv första gången när man sen kommer och ska hacka och låter traktorn köra även yttersta draget själv. Raka drag måste man ändå torrköra en vända för att få en punkt i varje ände, vingel på första draget funkar inte. Så jämfört med vanlig sådd där man kan sätta ner såmaskinen direkt när man kör in på skiftet och börja tar detta lite mer tid. Är jag nöjd med körspåren och gör jordbearbetningen därefter så kan jag givetvis återanvända de gamla körspåren kommande år och då är det förstås bara att börja köra med en gång. Erfarenheten säger mig dock att det tar nåt år att få till ytterspår som ligger precis perfekt där man vill ha dem. Även tillsynes raka kanter på ett skifte är sällan 100 % raka, så i början kan det behövas en del jämkande för att få ytterdraget där det passar bäst.
Denna maskinen har radavståndet 321 mm, 28 hjulställ/billar på 9 m. Eftersom den
saknar markörer så går det att få dit en halvmeter extra på varje sida och ändå klara fri höjd 4,5 meter, den sista metern arbetsbredd blir då väldigt billig i förhållande till resten av maskinen. Eftersom det redan hampat sig så att vi hade både en ogräsharv och ringvält som är drygt 9 m och dessutom en 9 m NZA så passade det väldigt bra med denna arbetsbredd.
Tanken är att man sår bönor och raps i en
rad och att man sår spannmål i ett
band. Standard är 12 cm band och 22 cm skär till hackningen. Raden har ett par cm skyddsavstånd på varje sida och banden hackar man då upp den yttersta centimetern, detta ger mindre fritt växtutrymme för ogräs i spannmålsodlingen. Det är kanske inte helt optimalt att så raps på 32 cm radavstånd, men fördelarna med att bara ha ett radavstånd att förhålla sig till överväger.
Såbillen på denna maskinen är en så kallad Flexibill som dels går att så från stora behållaren längst ner på billen, men som även har ett utsläpp från frölådan i samma rad men högre upp på billen. Man kan även ändra ett spjäll så att småfröerna bredsprids över hela bredden, om man t.ex. ska så in en slåttervall.
För att få till bandsådden så ser utrustningen ut såhär:
Längden på "spridarkilen" avgör karaktären på bandet.
Med standardlängden här blir det fler kärnor i mitten på bandet och färre i kanterna, där man ändå hackar upp det allra ytterst sådda.
Ska man bara så en rad och inte hacka samtidigt sätter man dit en förlängare underst på billen och då ser det ut såhär:
När man sen ska hacka sätter man som standard dit en 22 cm gåsfot på såbillen och skjuter alltihop i sidled ett halvt radavstånd hydrauliskt, samma hydraulik som hela tiden justerar hackan i sidled om man kör med kamerastyrning. Denna justering kan man ändra under körning om man tycker att det behövs på grund av eventuella sidolut, eller om GPSen kanske inte gjort sitt jobb hundraprocentigt vid sådden.
Nu till våren är tanken att jag ska så in vitklöver mellan raderna i höstvetet samtidigt som jag hackar och då kör jag med 22-cm gåsfot och en förlängare som håller fast den.
Troligen passar det bäst för att få ett vettigt djup på hackskäret att så vitklöverfröet med frölådan i det övre utsläppet och jag vill så vitklövern i en rad så att jag sen kan radhacka den på hösten efter veteskörden och en gång tidigt på våren följt av en vältning fröskördeåret.
Att hacka med flexibillen har den nackdelen att den vallar mer
jord över raden än det äldre hacksystemet. Jag försöker att använda det till min fördel att eventuella ogräs i raden myllas, men man vill helst inte köra när plantorna är för små, för det innebär att man måste köra onödigt sakta. Dock ser jag inget större problem att vänta lite med hackningen, mellan raderna tar ju hackskäret 100 % rent vare sig ogräset är 2 cm stort eller 10 cm stort, jämfört med ogräsharvningen där ogräseffekten blir markant sämre i takt med att ogräsplantorna ökar i storlek. Möjligen att jag skulle vilja ha det äldre hacksystemet som vallar mindre jord i min vitklöverfröodling för att få ett jämnare, mindre korrugerat fält. Det är inte hela världen att köpa och byta från såbill till separat hackskär, men jag ska testa först med det jag har. Ett annat argument till att byta från såbill till hackskär är att det blir billigare slitage eftersom såbillen kostar en hyfsad slant när den är utsliten och ska bytas, men jordarna här omkring är väldigt snälla mot järnet så jag tror inte det argumentet gäller för mig. Spetsen längst fram på såbillen är av nån sorts hårdmetall och är vansinnigt hållbar så den byter man aldrig.
Ekonomiskt har jag inte räknat alls på denna investering,
jag ser det mer som en förutsättning att kunna hålla på med ekologisk odling och jag vill hålla på med ekologisk odling för att jag ser större ekonomisk potential i det i nuläget än i konventionell odling. Mer exakta siffror än så kan jag tyvärr inte ge.
Från Gothias sida har man tidigare gjort beräkningar som säger att en sån här maskin skulle kunna vara lönsam redan vid ett arealunderlag på 100 ha eftersom man använder den kanske 3-4 gånger på större delen av arealen varje år. Dels är den beräkningen rätt så gammal, men dels borde den väl bero av hur stora ogräsproblem man har. Har man behov av och odlar tillräckligt mycket slåttervall så kan man säkert klara sig bra utan, men i nuläget vill jag inte göra det och jag kan inte se något annat än att det skulle bli ett stort ekonomiskt avbräck att göra det jämfört med att ha grö
dor som tröskas varje år på hela arealen, åtminstone så länge vi inte har en lönsam djurproduktion där vi kan få avsättning för slåttervall. Med den utgångspunkten är min uppfattning att man måste radhacka för att kunna klara ogräsen i ett längre perspektiv. I nuläget kommer jag kanske köra 150-200 ha med maskinen årligen, varav 50-100 ha legokörning. Målet är att komma upp i egen areal till kanske 200-300 ha, men jag har ingen brådska att komma dit, odlingen är lönsam i nuläget också, men hade givetvis varit ännu lönsammare med större areal att sprida ut maskinkostnaderna på. Men tiden måste räcka till för att sköta en större areal också annars är det som ordspråket säger "Det är bättre med en liten välsignad bit än ett stort förbannat stycke". Det är bättre att odla 150-200 ha välarronderad mark i stora fina skiften än att lyckas skrapa ihop 300 ha men ha en massa små eländiga bitar utspridda med mycket transporter kors och tvärs.
Jag tror att det bara är Emil Olsson på Slätte som har en 12 m serieproducerad maskin i nuläget, hans andra levereras troligen snart om den inte redan är på plats. En av hans är dessutom i kombiversion, för att kunna så både gödning, utsäde och frö i en körning. Det var inget alternativ förra vintern, men nu tror jag att de utprovat kombisådden färdigt för serieproduktion. För oss hade det nog inte varit aktuellt med den merkostnaden ändå, eftersom det finns så mycket tillgång till riktig gödsel i närområdet och det är betydligt billigare än pellets vid korta körsträckor för gödseltunnorna. 
