Det är helt riktigt att det inte är helt enkelt att ange vilka temperaturer vi har på en satellit. Det beror ju på många faktorer, avståndet till solen, satellites reflektions och absorptionsförmåga vilken kan vara helt olika beroende på vilken sida av satelliten vi tittar på. Sedan tillkommer naturligtvis också den
värme som satelliten själv genererar inte bara genom så kallad dissipation utan också på att vi måste ha "värmemattor = heater mats" för att elektriskt värma upp ytor som annars skulle bli för kalla.
Ett par bilder kan kanske vara intressant.
Den första bilden visar solsidan, den som blir som sagt omkring 400°C.
En närbild på "Nexeltyget"
Baksida på satelliten tittar ju ut i den tomma Rymden(Deep Space). Den har den då kallade abosoluta nollpunkten, dvs -273.15°C eller 0 Kelvin.
Kopplingen till satelliten sker även i detta fall genom strålning. I detta fall vill vi ha det omvända från den varma framsidan, så lite reflektion som möjligt men maximal absorption. Det åstadkommer man med en så kallad radiator.
Temperaturen på baksidan är därför någonstans mellan -50C och -100C.
Här en bild på radiatorn. Ni har rätt, det ser ut som "gamla" persienner.
Och till sist en närbild på radiatorn. Det svarta hålet är stjärnsensorn som vi använder till navigationen av satelliten. När jag hinner kommer jag att skriva mer om det.
Det som gör det komplicerat är att BepiColombo flyger nära Jorden och nära solen. Omkring Jorden är instrålningen från solen 1500 W/m2 medan den vid Merkurius är 15000 W/m2 plus 5000 W/m2 som värmestrålning från den varma planeten, dvs mer än en faktor 10 skillnad.
När vi är nära jorden måste vi därför värma satelliten med elektriska element (heater mats) för att den inte skall frysa (raketbränsle fungerar inte så bra i isform
och vissa fryser redan vid -5°C. Nära Merkurius måste vi göra oss av med värmen, framför allt den som vi får på grund av solen och Merkurius.
