Min syster och systerdotter bor i Stockholm. Jag skulle ta med en antik möbel upp till systerdottern, men tyvärr så hann inte målaren få den klar innan avfärd, så där sprack en transport.
Däremot så hade min bror en gammal kamin han inte ville ha eller viste värdet på, så jag slängde ut en fråga på en byggnadsvårdsgrupp på FB. Var en kille från Ludvika som var intresserad av kaminen, men av lätt förklarliga skäl så tyckte han det var för långt att köra ner till Skåne. Men till Stockholm körde han gärna, så där blev affär av och lite nytta av körningen.
Nästa tursamma sak var att jag behövde en förgreningspropp för lamputtag. Finns bl.a. på Hornbach, men fem mil enkel resa till min närmsta butik för att köpa en pryl för 40 kronor kändes inte lockande. Kom på kvällen innan att det kanske fanns någon butik längs vägen. Inte en enda låg ens tänkbart till förrän uppe i Stockholm, men den låg på samma avfart där jag skulle svänga av! Bara några hundra meters omväg.
Men bäst av allt var ända att ett par dagar innan jag skulle åka så ringde en för mig helt okänd man. Till saken hör att jag samlar på gamla diskoljuseffekter. Han har ett stort företag som sysslar med ljud och ljus och hade en bra laddning armaturer han inte hade någon nytta av. Istället för att köra allt på tippen så letade han upp mig på nätet och erbjöd mig allt, gratis till och med!
Jag tackade så mycket och frågade om det gick bra om jag kommer på tisdag? Han lät lite chockad och tyckte det inte var någon brådska, så jag fick förklara att jag ändå hade ärende upp.
Inga konstigheter med körningen. Hade lånat en lätt lastbil, så det var trevligare körning än med PB och släp. Allt stämde bra, kaminkunden kom fram tio minuter före mig, han blev nöjd, jag fick tag på min elpryl och körde sedan hem till systern där jag övernattade.
Kan villigt erkänna att jag såg inte fram emot körningen i Stockholms innerstad. MN hade lugnat mig med att trafiken var inga problem med innan sju på morgonen, så kvart över sex körde jag från systern. Tvi vale vad mycket bilar det var! Körde som tosingar gjorde de också. Kände mig som den fattige kusinen från landet, vilket egentligen var en mycket korrekt jämförelse...
Kom fram i tid. Enda felkörningen var att jag tvekade på att svänga in på en smal gata när jag var nästan framme så jag fick köra runt ett kvarter extra. Allt var mycket föredömligt förberett. Tvätten var delvis nerplockad för att minska lasthöjden och stod lastad på en specialpall, rullbordet var fastbandat på en annan pall. Allt lyftes upp snabbt och smidigt på lastbilen.
Många tack än en gång för en mycket smidig affär.
Åkte från MN, men det tråkiga var att jag skulle nu in till Sankt Eriksgatan. Hade fått besked om att det var stoppförbud fram till tio, men efter det var det tillåtet att stanna för av- och pålastning. Jag hade över två och en halv timme jag måste slå ihjäl. Hittade en parkeringsplats med skyhög avgift (i alla fall för en lantis), men stället var stendött och där fanns lediga platser. Parkerade och började surfa på mobilen. Högst plötsligt så står det en P-Nisse bakom bilen och håller på att skriva. Snacka om att jag fick bråttom iväg...
Kör in mot centrum och spanar förgäves efter någonstans att ställa bilen. Slutar med att jag passerar stället jag ska till, men på fel sida gatan, dock en timme för tidigt. Ja, ja, kör längre fram för att försöka vända och parkera. Men med tanke på hur alla andra har parkerat så ser det inte hoppfullt ut. Står bilar i korsningar, där det är stoppförbud, dubbelparkerinagr på båda sidor av gatorna så de är helt blockerade osv...Något ställe jag kom in på stod det beväpnad militärvakt, ett ställe var tydligen polisstation. Huvva!
Slutade med att jag stannade där det var stoppförbud, men jag kunde skylla på att vägen var blockerad framför mig av en dubbelparkerad personbil och en dubbelparkerad sopbil som tömde en massa soptunnor. Stod där ett tag när plötsligt det kommer en liten vit skåpbil, precis likadan som förra P-Nissen hade kört, och stannar bakom mig. Då pallade inte mina nerver längre utan jag flydde igen. Var troligen ingen P-Nisse utan ytterligare en stockholmare som parkerade sämre än vad jag gjort. Såg bilen när jag lyckats komma runt kvarteret.
Men nu var klockan så mycket att jag styrde mot ljusfirman. Trots att det nog bara var en km så tog det så lång tid att jag var framme prick klockan tio och kunde stanna på gatan.
Ljuskillen hade pratat om 40 armaturer, men när vi hade grävt tillräckligt djupt så hade de hittat och jag lyckats trycka på 48 armaturer på lastbilen, kontroller till dessa, plus två centereffekter.
Under tiden jag sätter fast ett enda spännband kom fler polisbilar med blåljus än vad jag ser i Skåne på en hel månad. För första gången har jag också hållit på att bli ihjälkörd av en elscooter!
Men efter några timmars lastande och pratande styr jag kosan hemåt. Ni vet väl vad som är bäst med hela Stockholm? Jo, E4:an söderut!
Skämt å sido, mycket trevliga människor jag träffade, men jag håller på att få psykbryt på allt folk, trängsel och trafiksituation, så jag var glad när det bar söderut, trots diverse strul med vägarbete, konstiga trafikskyltar, köer som stod still osv.
Men, i ärlighetens namn, där det gick långsammast var nog nere i Småland, förbi Ljungby. 15 km långt vägbygge. Någon gång när jag kikade på GPS:ens hastighetsangivelse så stod den på 12 km/h!
Till slut var jag i alla fall förbi detta och tyckte att nu är det inte så himla många mil kvar hem. Då är det trafikolycka framför mig med tungt fordon. Jag var väl lite trött och avtrubbad, hade inte följt med exakt var jag var, allt var regnvått och mörkt, ja bortsett från alla röda baklampor. Hjärnan gick på högvarv, exakt var är jag, finns det någon avfart innan det står helt still, och i så fall, vart går denna???
Jodå, avfart skulle finnas en km längre fram enligt vägskylt, men det ena ortsnamnet låg helt fel för mig, och jag kunde inte placera det andra. Trafiken började gå långsammare. Såg ut att stå helt still en bit fram, och sedan stod jag också still. Efter att ha funderat ett litet tag så kör jag ut på vägrenen och kör fram till avfarten. Vinna eller försvinna. Visade sig att jag kunde komma parallellt med E4:an en bra bit så jag kom förbi olyckan.
Var ordentligt mör i både kropp och knopp när jag kom hem, men jag var tvungen att lasta av alla lampor innan jag kunde gå och lägga mig eftersom det småregnade ute (och hade gjort så nästan hela vägen från Stockholm).
Morgonen efter, när det hade börjat ljusna, kunde jag lasta av tvätten och sedan lämna tillbaks lastbilen.
Jaha, en herrans massa text, och ändå har jag inte fått med nästan någonting om tvätten som tråden egentligen skulle handla om. Tror jag tar det i ett nytt inlägg.
