Tvåstegsförgasare var mycket vanliga på bilar fram tills insprutningen tog över helt och hållet. Den enklaste lösningen var att andra steget styrdes mekaniskt och öppnade från kanske 70 % gaspådrag på första steget, men det förekom också vakuumstyrning som var mekaniskt förreglad mot första stegets gaspådrag, så att andra steget inte ens öppnade vid fullgas om varvtalet låg under en viss gräns. På så sätt slapp man risken för så liten lufthastighet i förgasaren att den inte klarade att finfördela bränslet, eller kanske inte ens suga upp det genom huvudmunstycken och emulsionsrör, om man försökte segdra med fullgas och riktigt lågt varvtal. I en del fall styrdes andra steget av en pendel, så det bara kunde öppna i uppförsbackar eller vid acceleration.
En mer udda lösning fanns på en del Peugeot på 70-talet, med två helt separata Solex enportsförgasare som var installerade som första och andra steg.
Vissa VW Transporter hade två förgasare som öppnade parallellt och försåg två cylindrar var med bränsle från förgasarnas huvudsystem, men bara den ena förgasaren var utrustad med tomgångssystem. Tomgångsbränsle till andra sidan av motorn fick alltså gå genom utjämningsrören.