När man talar om lågfarts- och högfartsspolen så menar man de spolar på tändplattan som har till uppgift att strömförsörja CDI-systemet (ge några hundra V
spänning som ska ladda upp den kondensator, som sedan laddas ur via tändspolen). Vissa system använder samma spolar även för att "trigga" och bestämma tändläget, andra kan dessutom ha en eller flera separata "pickupspolar" (induktiva givare).
Vanligtvis är det lågfartsspolen som har lättare att gå sönder, pga att den är lindad med mycket tunnare tråd än högfartsspolen.
Ett fel som kan förekomma på CDI-tändplattor är dock dålig
kontakt i skarvarna mellan den tunna tråden i spolarna och utgående kablar från tändplattan. Kan konstateras genom att ohmmäta spolarna vid kontakten till CDI-enheten flera gånger, mellan mätningarna kan man polvända instrumentet, ruska om motorn kraftigt eller göra några startförsök. Får man olika mätvärden mellan gångerna, är det dags att titta till skarvarna.
På enklare CDI-tändsystem är det ofta någon
analog krets i tändmodulen som ska sköta tändförställningen, och den kan bli konstig med tiden, t ex om någon elektrolytkondensator har torkat ut och åldrats. Ett säkert tecken på elektrolytkondensatorproblem är om modulen fungerar ännu sämre i kyla än i normal
temperatur (eller att den fungerar något bättre om man har värmt upp den).