Ja, man hade ju en lite annorlunda stil då för 30 år sen när jag och mina kompisar höll på med flyget.. Av nån konstig anledning som jag nu inte fattar så flög vi mest på vintern, kanske för att störtningarna blev lite lindrigare då, för då fanns det ju ofta en 60 cm snö
Men vi tyckte att det var lite kallt att ligga ute i 10 minus och slå igång motorn så vi startade uppe i mitt mekarrum på övervåningen, och sen sprang vi ner med planet igång,
och ut i trägården..och så gällde det att killen med radion var med på noterna när man bara slängde iväg planet, ett antal svängar runt körsbärsträden och sen en brant stigning för att komma över lagården
Ja , det var tider det!
Sen en rubrik som nästan förtjänar en egen tråd... Störtningar man minns
Jag minns särskilt två och en tredje som var återkommande och väldigt mystisk..
Den första var när min kompis flög sitt nya plan nästan första gången, han hade inte kört så mycket, men nu gick det bra och han seglade omkring över en åker...När man kör sidledes framför sig på kanske 200 m håll så är det ju väldigt svårt att se exakt hur planet ligger till i förhållande till förmål.... Så SMACK! Rätt in i en telefonstolpe
nästan duktigt att träffa en så liten yta egentligen, tog mitt i motorn, så det blev bara flis av hela planet...
En annan gång var det jag som flög här hemma, var rätt högt upp när förmodligen batterierna tog slut, och planet la sig i en störtdykning precis lodrätt ner med full gas..och lyckades träffa byvägen! En tre meter bred väg
Även här var det plastkassar som gällde för att samla ihop spillrorna
Den lite mystiska störtningen var en annan kompis som alltid råkade ut för..Osvikligt varje gång han flög så gick det jättebra i ca 5 minuter och sen la sig planet i spinn rätt ner, han flög ofta på en annan plats där det var mycket mossar runt så planet klarade sig rätt bra, men man fick gräva upp det
Men än idag när vi ses så kan vi undra över vad det berodde på egentligen...
Ibland får man sadla om.
Har gått från myllan till kontoret.