Har man problem med LED-armaturer som går sönder, så kan det vara intressant att plocka isär dem och studera elektroniken för att se mer exakt vad som har hänt med dem.
Exempel: fuktskador, dåliga lödningar som spricker upp, elektrolytkondensatorer som åldras (börjar läcka, sväller upp, exploderar, tappar kapacitans mm), krafthalvledare som går sönder antingen för att de är underdimensionerade eller för att konstruktionen i övrigt är klantigt gjord så de utsätts för t ex onödiga strömstötar som de inte tål i längden. I en del riktigt billiga armaturer händer det att LEDarna körs för hårt, med högre
ström än de är tänkta för, så de går sönder en efter en. Dålig kylning/värmeavledning kan också ställa till det.
Kyla ska inte vara något problem för LED-armaturer, men däremot kondenserande fukt.
Det finns dock ingen anledning att elektroniken ska hålla sämre för att den
driver en LED än vad den gör om den ingår i ett drivdon för ett T5-lysrör.
För några år sedan konsultade jag på en industri där jag observerade att elskrotbingen ständigt var full med trasiga drivdon till T5-armaturer. Elektrikerna där fick tydligen byta sådana på löpande
band. De som gick sönder var av flera olika välkända märken, mest Tridonic och Osram. Jag räddade och undersökte några av dem, det visade sig att Tridonic alltid fick problem med en elektrolytkondensator medan Osram drabbades av antingen kortslutningar i transistorer i spänningsomvandlaren eller spruckna lödningar (de senare ofta med ljusbågar och brännhål i kretskortet som följd).
Man kan nog säga att dagens drivdon för LED och lysrör går sönder på
ungefär samma sätt som nätdelarna i tv-apparater gjorde på 70- och 80-talet. Man kan undra när belysningsbranschen ska lyckas göra samma kvalitetsuppryckning på den sortens switchade spänningsomvandlare, som hemelektronikbranschen genomförde för 25 år sedan...