Som tidigare ägare av två lingrävare blev jag kontaktad av en mycket trevlig gubbe som hade en Åkerman 350 som han ville bli av med, nu hade jag ju inte tänkt skaffa fler maskiner på ett tag men runt skrotpris finns det undantag Tiden gick lite men efter ett tag bestämde vi oss för ett datum och åkte några mil för att kolla på maskinen. Jag hade inte sett någon bild och visste inget om skick mer än att bolinder 1054 motorn skulle vara det enda av större ekonomiskt värde (vilket nog är fallet för många lingrävare). Väl framme hittade jag henne i skogskanten och fick en sån känsla av "vad har jag gett mig in på?"
(notera den snygga typskylten!)
Hon hade inte rört sig på runt 15-20 år och före det inte mycket så skicket var därefter Ägaren hade köpt den 1994 då den precis blev räddad från skrotdöden eftersom skrotarens gasflaskor tog slut precis när han skulle sätta skärbrännaren i stickan! Sedan köptes lingrävaren i tanke att ta motorpaketet till ett sågverk, men som tur är blev det inte av och Åkermannen provgrävdes lite med några gånger innan hon ställdes ett bra tag. Jag gillar ju historian men när man såg den fick jag inte någon större vilja att betala för den För vem visste hur den skulle vara? När det stått så länge kan kopplingar bli jobbiga som märks på min Fuchs 301, tänk om allt var fastrostat? Men gubben verkade tvärsäker på att jag skulle köpa den, en riktigt härlig prick Så efter vi hade kollat på andra mycket intressanta maskiner i hans samling satt vi och fikade en timme, sedan blev det lite snabbt "ja vi får tänka på det nu ska vi vidare", men jag hade ju inte fått diskutera maskinen ens! Så jag fick hejda mina medföljare och pratade lite med gubben om maskinen, jag var ju inte så intresserad när det inte ens är säkert om den skulle vara räddningsbar och det enda han tyckte var bra (motorn) tydligen hade blandat vatten i oljan så inte ens den var värt mycket Men jag fick kolla på den en gång till innan vi åkte och till min förvåning kunde jag snurra på trummorna! Då kanske inte allt satt sig helt? Ägaren erbjöd att vi skulle testa starta den så två veckor senare blev det bestämt att vi iallafall får försöka väcka maskinen!
När vi kom dit igen hade löven försvunnit och man kunde se maskinen Ägaren hade försökt starta den någon dag tidigare men det kom inte bränsle som det skulle till spridarna, så det var bara att börja riva insprutningspump! Med en massa brakeclean, stålborste och tryckluft kunde vi få det mesta rent och såg över kolvar och ventiler för både matarpump och insprutningspump. Vi kunde handpumpa upp bränsle till spridarrören vilket inte verkade rätt Riktigt nog var det inte rätt eftersom backventilerna för insprutningspumpen hade hängt sig, en i öppet läge och tre i stängt! Iallafall byggdes inget tryck i pumpen av detta, så vi fick plocka upp ventilerna och lirka upp dem med en massa smörjmedel. Efter någon timmes fixande var allt övergånget och vi vred på nyckeln, märkligt nog fungerade det finfint och maskinen startade för första gången på kanske 20 år Motorn gick inte riktigt som den skulle men det var bra nog för att smörja lite kopplingar och testa trummorna! Här är en liten video om fixen
När ventillyftarna kom i rätt läge sen började maskinen gå betydligt bättre och var nu jättestark, motorn verkade inte ens blanda vatten i oljan! Det gick finfint att köra alla funktioner (om än glappt och tungt) och eftersom gubben själv prutat ner sig själv innan vi startat maskinen blev det affär
Fina Åkerman 350 redo att hämtas Två veckor senare var det bestämt att vi skulle dit och hämta grävaren med min maskintrailer, hytten hade nog inte klarat att åka lastväxlare eftersom det är som ett korthus av plåtar som inte sitter fast Baserat på motorn och stickan bör maskinen vara byggd ca 1953-57, ungefär 10-15 år efter min Åkerman 300. Under den tiden blev det en massa uppgraderingar som 18 underrullar istället för 4, kardandrift, bromsar på banden för att svänga (300an frikopplar bara ena bandet), betydligt lättare kontroller där spakarna inte behöver "ramla i" och lite bredare plattor.
Så igår hände det äntligen! Den efterlängtade men väldigt nervösa dagen var framför oss, lördagen hade tagits för att se över allt på traktor och maskintrailer så inget skulle gå fel. Framme hos maskinen kl 10 och mirakulöst nog gick allt bra så hon var uppe på trailern en timme senare Några nya remmar hade införskaffats av den gamla ägaren (stort tack för det! ) så nu slirade inga remmar. Oljan hade blivit svagt grå av att stå två veckor så får väl se över motorn lite översiktligt, det räcker förhoppningsvis med kemisk motorsvets! Maskinen startade fint och sen var det "bara" att larva upp, det såg jag ju fram emot jättemycket Ja ja, det finns inget val! Efter ett par velande försök drog jag bara på och fick upp maskinen rakt och fint, den gled inte ens! Allt stod perfekt så bara att svänga överdelen och spänna fast allt
Att köra hem tog lite längre tid men det var inte så illa, traktorn är stark och backarna få Men rädslan för att något skulle gå fel finns såklart trots allt hade fått översyn och bromsar på ekipaget fungerade, jag kör nog inte så mycket över 6 ton på ett tag!
Allt hemkommet och förvånansvärt lätt hade det gått, nu var man med ännu en lingrävare
Såhär hade vi förresten ramperna, grova hembyggda träramper med grova stålramper som förstärkning och plankor som glidskydd. Såg ut som plockepinn men det fungerade perfekt! Här är en liten video från när jag gungar med maskinen och sedan åker av Notera att jag kör fel håll först, det kan ni tro var läskigt!
Sen kördes maskinen upp och testades lite; den är verkligen mycket smidigare att köra med än 300an! Sen började motorn gå dåligt och dog, jag kollade dieselfiltret men inget bränsle fanns där så det hade väl svallat upp smuts i tanken under hemfärden. Det får rengöras och sen ska allt oljas upp, sen är det bara att köra, hon är ju hemma nu