Man kan nog räkna med att de flesta trefasmotorer från förkrigstiden som finns kvar idag, är omlindade minst en gång. Och då beror ju lindningens kvalitet på den firma som har lindat om motorn, vad de har haft för resurser till impregnering osv.
Många gamla motorer lindades om inte bara för reparation, utan det var också vanligt med omlindning i samband med att elnätet lades om för annan
spänning eller frekvens. Förr fanns det ju många elnät med 110/190 V trefas, på en del håll ännu mer udda spänningar (t ex hade Helsingborg 150 V trefas utan nolla i många år), och de motorerna blev omlindade eller utbytta när man gick över till 220/380 V.
Det har också funnits elnät med 25 Hz, och när de näten lades om till 50 Hz (gradvis med början på 1920-talet, och omläggningen gick som fortast direkt efter kriget), blev alla trefasmotorer omlindade till dubbla poltalet för att behålla ursprungligt
varvtal. Detta gäller t ex Stockholm och Göteborg, samt alla elnät som matades från Vattenfalls anläggningar i Göta älv samt Norrbotten.
Ska man ha gamla tvivelaktiga trefasmotorer i drift idag, ska man absolut mata dem via jordfelsbrytare. Då finns det god chans att den löser vid ett motorfel innan det hinner utveckla sig till brand.
