Sitter och snöar in på specialbussarna som förekom i början av 90-talet och hittade följande artikel på en nederländsk sida:
https://bigtruck.nl/nieuws/de-scania-bu ... -in-zwedenGoogle translate:
"Scania 'bussen' från ASG i Sverige
Scania 113 H-torpeden med dubbelhytt som du ser här är inte en
lastbil utan en buss. Tack vare att det finns åtta sittplatser kunde detta fordon registreras som buss, vilket gjorde att maxhastigheten då var 90 km i timmen. För lastbilar var det bara 70 km i timmen.
Den utbyggda Scaniakabinen erbjöd plats för åtta passagerare och hade en extra dörr på höger sida. Släpet var fäst på ett sådant sätt att det inte bara gick att koppla ur. Detta gjorde den till en ledbuss enligt registreringsskylten. ASG använde dessa kombinationer i flera år och gynnades av den högre tillåtna hastigheten. Uppskattningsvis sex av dessa "ledbussar" trafikerade ASG, som användes på expresslinjerna för
styckegods. När lastbilarnas hastighet ökade i Sverige var denna konstruktion inte längre nödvändig, och dessa märkliga kombinationer försvann från gatorna."
Det hela fortsätter på den polska sidan 40ton.net
https://40ton.net/takie-ciezarowki-szwe ... j-zakazow/Google translate:
"Svenskarna registrerade sådana lastbilar som bussar – snabbare körning, färre förbud
Högre hastighetsgränser, att inte omfattas av omkörningsförbud och undantag från semesterrestriktioner – allt detta gör att bussar kan röra sig mycket friare på vägarna än lastbilar. För två dagar sedan skrev jag också om idén med EU-kommissionen, som skulle vilja luckra upp arbetstidsnormerna speciellt för bussförare (artikel här ). Finns det något sätt att använda åtminstone några av dessa
regler vid transport av gods? För att hitta svaret på denna fråga går vi tillbaka till Sverige på 1990-talet.
Ni kanske minns artikeln från juli i år där jag visade en Scania 113 Torpedo med tre stolsrader, utbjuden till försäljning via en dansk auktion. Vid den tiden hade jag ingen aning om vad det exakta skälet till skapandet av detta fordon var, eller hur många kopior av en sådan sak som skapades. Idag stötte jag dock på minnen av gamla svenska chaufförer och förklarade att allt hade att göra med regelverket kring bussar.
Bilder från juliartikeln:
Som det visar sig användes sådana avlånga Scans av ASG, en svensk logistikoperatör som en gång tillhörde de statliga järnvägarna. Detta företag hade ett helt nätverk av fasta transportlinjer, transporterade främst styckegods och erbjöd även expresstjänster med leverans nästa dag. Och det var under detta sista projekt som svenskarna kom på idén att skapa lastbilar för snabbare körning, registrerade som bussar. I början av 1990-talet fanns det bestämmelser i Sverige enligt vilka lastbilar inte fick överstiga 70 km/h, men bussar fick köra upp till 90 km/h.
Här valdes Scanie 113 Torpedo som bas, det vill säga traktorer med motorn monterad framför hytten. I detta arrangemang behöver kroppen inte lutas, så att förlänga den var mycket lättare. Dessutom var det inre utrymmet inte begränsat av en tunnel. Själva utbyggnaden skedde i mitten av hytten, mellan hytten och sovrummet, tack vare vilket fordonet fick ytterligare
fönster och en extra dörr på höger sida. Allt detta lades ihop till tre stolsrader som, även om det ytligt sett framstår som ett åttasitsarrangemang, uppenbarligen räckte i Sverige för att registreras som buss. Den senaste modifieringen omfattade semitrailern som skulle fästas permanent på traktorn utan möjlighet till snabb losstagning. Tack vare detta blev traktorn och trailern ett och skapade... en ledbuss.
Bild sparad av en av de svenska förarna:
Bild Börje Aronsson på Facebook
En av ASG:s stora underleverantörer skulle i början av 1990-talet förbereda så många som fem eller sex fordon av denna typ. De transporterade styckegods på nämnda expresslinjer och fanns länge kvar i många svenska förares minne. Lastbilsbussar sågs vanligtvis i vänster körfält, där de utnyttjade sina privilegier till fullo. Tydligen hände det också att Scanias faktiskt tog passagerare, och ASG-bolaget fick till och med sälja biljetter och erbjöd resor mellan början och slutet av den ordinarie linjen. Det skulle dock behandlas som en ytterligare funktion hos dessa fordon, utan någon nämnvärd ekonomisk betydelse.
På senare år ökade svenskarna lastbilarnas hastighet till 80 eller 90 km/h, beroende på vägklass och fordonskonfiguration (solo eller kombination). Därmed upphörde ovanstående idé att väcka intresse. Vid sekelskiftet såldes också ASG och gick från statens händer först till det schweiziska företaget Danzas och sedan till tyska DHL. Dessutom har reglerna för homologering av fordon blivit så komplicerade att det idag skulle vara riktigt svårt att registrera ett liknande "ledfordon". Även om det också måste erkännas att idag skulle fördelarna med en sådan modifiering vara ännu större, särskilt i länder som Polen eller Tyskland. Man kunde flyga genom Tyskland på söndag, medan i Polen skulle vänster körfält på motorvägar vara öppet och hastighetsbegränsaren inställd på 100 km/h skulle bara underlätta omkörningen."