Jag har kontrollerat med MSB och fått bekräftat att om man handlar som privatperson och ska använda för privat bruk så är det godkänt att transportera liggande flaskor i personbil (kombi). Dock ska det vara väl lastsäkrat.
Tyska motsvarigheten gav samma svar med hänvisning till europeiska överenskommelser (med korrekta nummer), samt tillade att det även gällde vid sjötransporter.
Scandlines, både deras svenska och danska kontor, bekräftade att det inte var några problem med min transport.
Efter en hel del mailkontakt med
Brejcha GmbH så var allt ordnat. Jag beställde två 50-liters flaskor enligt svensk standard (används tydligen olika anslutningar i Tyskland och Sverige, men svensk argonkoppling används till nitrogene i Tyskland. Dock är lågtrycksmanometern på reduceringsventilerna för nitrogene graderade i bar). Beställde även reduceringsventiler enligt svensk standard med lågtrycksmanometen graderad i liter/minut. Flaskorna är ägda, dvs att när de behöver fyllas så får jag tillbaks samma flaska, och när de ska provtryckas så får jag bekosta detta själv.
Alltihop skulle levereras i fredags till utlämningsstället.
Tryckte i 3 bar i bakdäcken på gamla 945:an, packade in familjen och styrde kosan mot
Lalandia. Detta är ett stort badland i Rödbyhamn (byn heter så) som bara ligger några km från färjeläget. Lastade av familjen och ringde till utlämningsstället. De hade inte fått leverans ännu, så vi tog en snabb runda inom badlandet. 27 grader i luften, 32 grader i varmaste utomhuspoolen och ”bara” 24 i de kalla. Nio olika vattenrutschkanor (varav 89 trappsteg upp till de två högsta, samtidigt som man fick bära en stor och tung ”gummibåt” som rymde fyra pers. Phu!).
Efter någon timme så smet jag ut och ringde igen. Då var flaskorna komna, så det var bara att bege sig över sundet till Puttgarden. 45 min med färjan, 8 km att köra och kom in i en gammal liten by med smala kullerstensgator, allt enkelriktat och svårt att bli av med bilen, men jag hittade fram. Lastade in flaskor och tackade för hjälpen. Tillbaks till färjan. Sa till vid incheckningen att jag hade två gastuber med, men mannen i luckan bara fnyste och viftade avvärjande som det var inget de brydde sig om. Sedan frågade han lite humoristiskt om de var stängda (annars hade de kanske brytt sig). Färjan var tio minuter försenad (värsta missödet på hela resan).
Kom hem till stugan och värmde lite mat för att sedan ha en lugn kväll.
Två dagar till med bad, bus och familjestärkande aktiviteter innan vi styrde norrut igen. Det kändes i bilen att man låg ganska nära maxlasten (hade gissningsvis 50 kg till godo), men körde lugnt och allt gick bra. Hemma fem på kvällen. Ganska mör i kroppen men med lycklig familj.
Nu ska jag bara försöka hinna använda lite gas också. Jag har inte ens provkört min
TIG, och den har jag haft i över ett år. Men nu
saknar jag bara en
nippel, så kanske det blir provkörning innan jul.
Kostnader, då. Ja flaskor, manometrar och trasport upp till norra Tyskland gick på 500 Euro. Tre dagars inträde på Lalandia (vilket också inkluderade en snabb-biljett över till Tyskland) kostade 3634 SEK. Färjebiljetter över Öresund 491 SEK. Körning 56 mil med bil jag inte räknar någon värdeminskning på, kanske 1400 SEK. Totalt 10.355 SEK. Kostnaden är alltså lika stor som för två 11-liters flaskor från
Air Liquid, men vi har haft en trevlig familjeweekend och jag har fem gånger så mycket gas för samma pengar!
Anledningen till att jag föredrog 50-liters köpeflaskor framför 20-liters utbytesflaskor var att jag ser mina nästan som engångsemballage. Om jag hade gjort som t.ex. Ola Svensson Skåne och handlat på Hornbach så hade två flaskor kostat mig 420 Euro första gången (mot 450 för mig), men jag hade bara fått 40% så mycket gas. Det lär ta några år innan jag har tömt blandgastuben, och kanske aldrig att jag tömmer argontuben, så jag tyckte det var bättre att behöva vänta när jag ska fylla jämfört med bekvämligheten att bara lämna in och få en ny i utbyte.