63an skrev:Svetsar man ljutjärn typ så ska man kyla av i fint träkolpulver i timtal, då slipper man de här spänningarna som alla pratar om!
Om livet vore så enkelt... Det hjälper, både med spänningarna och annat, men det är inget som löser alla problem automatiskt.
Först och främst spänningarna. Metall expanderar när den värms och krymper när den kallnar. Om man lägger en varm svetsfog mitt på en (jämförelsevis) kall metalldel kommer svetsfogen krympa medan den kallnar, och eftersom det omkringliggande materialet inte kallnar lika mycket uppstår spänningar. Är det vanligt segt stål kommer denna krympning dra delen skev, alla som har svetsat har upplevt det, men eftersom gjutjärn är ett material som inte kan ändra form särskilt mycket och inte tål särskilt hög dragbelastning så spricker det.
Den tidigare nämnda metoden att svetsa nån centimeter och därefter smida ut svetsen är avsedd just att "platta till och expandera" svetsfogen samtidigt som den krymper av att kallna, och förhoppningsvis hålla spänningen så liten att det inte uppstår några problem.
En annan metod är att värma upp hela delen kraftigt före svetsningen, och därefter (gas)svetsa med tillsatsmaterial av gjutjärn (riktigt gjutjärn alltså, inte bara nickelpinnar avsedda FÖR gjutjärn som dom för pinnsvetsen). Efter svetsningen skickar man tillbaka delen in i värmen, eller packar den i
isolering och låter den kallna extremt långsamt. Eftersom hela delen är mycket varm från början kommer den krympa ihop med svetsfogen, och spänningarna minimeras. Att hela delen kallnar extremt långsamt gör även att spänningar mellan olika sektioner av delen minimeras, som annars kunde ske om t.ex. tunna utstickande delar kallnar snabbt medan en rejält tjock klump i mitten håller kvar värmen.
Problem nummer två med gjutjärn och svetsning är den tokhöga kolhalten i metallen. Det vanliga grå gjutjärnet får man när det (efter gjutning eller annan kraftig
uppvärmning) kallnar mycket långsamt, det blir mörkgrått för att en stor del av kolet separerar från metallen och bildar små grafitflagor inuti den istället. Om gjutjärn kallnar snabbt får man istället vitt gjutjärn med en mycket ljusare färg, kolet hinner inte lösas ut utan blir kvar i form av järnkarbid. Vitt gjutjärn är ännu sprödare och så hårt att det inte går borra eller använda annan skärande bearbetning på.
Nu kanske det ringde någon klocka hos de som svetsat gjutjärn tidigare. En svetsfog som kallnar snabbt leder till att gjutjärnet i den omedelbara närheten blir hårt vitt gjutjärn. Inget man t.ex. vill försöka borra nya skruvhål igenom.
Hårdlödning har den stora fördelen att det görs vid mycket lägre
temperatur, med vissa
silverlod under 600 grader (gjutjärnets smältpunkt är nått i stil med 1200 grader beroende på kolhalt o.s.v.). I kombination med den jämförelsevis långsamma uppvärmningen som låter värmen spridas till en stor del av det man hårdlöder undviker man det mesta av svetsningens problem i gjutjärn. Fast man ska kanske inte doppa grejerna i isvatten när man är klar ändå...