Visualiserar lite till.. frågan är både lätt och komplex (innefattar lite om och därför)
Höljet på svetsen = svetsen är ansluten till ren skyddsjord idag, det innebär att fram till nollskenan (i undercentralen eller huvudcentralen) skit samma ..säkringsskåpet! är dedikerad för felströmmar, person/brandskydd.
Obelastat = maximal kapacitet kvar.
I den bästa av världar, den teoretiska, är höljet på svetsen, bordet, golvet, allt du tar på, i samma enhet, hopbunden av kontakten med varandra, svetshöljet står på bordet som står på betonggolvet, där armeringen är hopbunden med skyddsjorden.
Allt ska vara i samma jord.
Vi skapar potentialskillnader genom gummisula, gummitassar på svetshöljet, bruten skyddsjord! och så vidare, vi ser inte felen, ibland är vi vilse, om du är perfekt och aldrig gör misstag, då går det fint med återledare i bordet, problemet uppkommer när du får sämre
kontakt mellan bord och svetsämnet, vilken väg tar svetsströmmen då.
Att "alltid" flytta återledaren till svetsstället skyddar dei från misstag.
Som komplement till Jörgens skisser, en strömkrets utgår från "strömpumpen" = strömkällan, vad det nu är,
accumulator,
generator, transformator, solcell.
Det vill mena, den ena kretsen slutar där nästa "pump" tar vid, ta en av generationerna på Heleneholm som steg ett, kretsen som den genererar når enbart till primärsidan på första transformatorn, i sekundärsidan på denna transformator tar
krets nummer två vid, och så vidare.
Själva svetsaggregatet du ställer på bordet skapar en egen krets, precis som alla tidigare "pumpar"