Svejsan skrev:...Grabben har punktat och punktat och det går väldigt bra. Men på nåt ställe bränner det hål fast det är samma gap mellan plåtarna, samma position på svetsmunstycket och samma inställningar på svetsen, ser inte vad som skiljer. Och har det brännt hål på ett ställe så blir det gärna ett hål när grannpunkten görs efter ett tag. Märkligt. Det är som plåten är tunnare på några ställen...
Det är egentligen inte så konstigt om det är olika tjock plåt på olika delar av samma bit. Detta kommer sig av när man har dragpressat plåten. För att försöka förklara lite enkelt så tänk dig att du vill tillverka en vanlig rostfri gryta (skål, burk eller vad som i den formen). Då börjar du med en rund plåt som är lite större än bottendiametern på grytan plus två sidors höjd. Du har en hydraulpress med minst två axlar. På pressbordet ställer man ett verktyg som är format som grytan ska se ut invändigt. Pressbordet har en massa hål där man ställer ner pinnar som är exakt lika långa. Dessa står på ett undre, rörligt pressbord (
axel 2), som kan höjas och sänkas hydrauliskt. På pinnarna lägger man en ring, mothållarringen, som passar utanpå plunchen (verktyget som är format som grytan). I det övre pressbordet (axel 1), som också är höj- och sänkbart, sätter man också fast en ring (dragring) som är stor nog att gå utanpå plunchen plus lite drygt två materialtjocklekar. Denna ring kommer att bestämma ytterdiametern på grytan, och den måste vara tillräckligt djup för att hela grytan ska rymmas inuti den. Nu börjar tillverkningen.
Mothållarringen är upphissad lika högt som plunchen. Man lägger den runda plåten centrerat på mothållarringen och sänker ner den övre dragringen så man klämmer fast plåten. Genom att trycka med den övre ringen och hålla emot med den undre får man en klämkraft mellan ringarna som håller fast plåten. Presskraften i övre ringen är högre än mothållarkraften i den undre (plus kraften som åtgår för att forma plåten), så man pressar ner båda ringarna med plåt mellan sig. Nu får vi börja tänka på vad som händer med plåten.
Håller man för hårt så kan inte plåten glida mellan ringarna. Då kan man bara forma den så djupt som plåten tål att sträckas, och det är inte mycket innan den spricker. Vad som händer om man håller för lite tar vi i slutet, men om man håller lagom mycket så kommer plåten att ligga mot toppen av plunchen och dras över denna, samtidigt som den dras inåt på ringen. Jämför genom att lägga ett papper på bordskanten så det sticker ut en bra bit utanför. Håll med ena handen fast papperet mot bordsytan och med andra handens fingrar precis utanför bordsskivan. Drag andra handen rakt nedåt så glider papperet mellan fingrarna. Om vi återgår till den runda plåten. Ju längre ner du drar plåten desto längre in mot mitten dras ytterperiferin. Det betyder att ytterdiametern minskar, men som alla vet är omkretsen på en liten cirkel mindre än en stor, och detta betyder att det är mindre material per ytenhet ju längre in vi kommer. Men var tar materialet vägen undrar den skarptänkte? Jo, när det inte kan befinna sig på ena hållet får det röra sig på det andra, plåten blir alltså tjockare ju längre in du drar ytterdiametern. När plåten kommer förbi överringens innerkant så bockas den uppåt och dras ut så den blir tunnare. I den lodräta delen under formpressningen är det alltså en
dragkraft för att få in den vågräta delen så den blir tjockare. Ju djupare du drar plåten desto tjockare blir den vågräta delen. Det betyder att den blir svårare att bocka upp till lodrät, så då kan man behöva minska mothållskraften. Samtidigt vill dragkraften i den lodräta delen tunna ut plåten. Blir mothållskraften för stor så spricker plåten.
Vad händer då om man håller för lite? Jo, när plåtdiametern minskar så flyter inte plåten som den ska och blir tjockare, den veckar sig istället. Och om ni jämför med en korrugerad takplåt så är den förvånansvärt stark. Även om plåten bara är 0,7 mm tjock så är den lodräta delen 20 mm! Samma sak här, veckar sig plåten så blir den på vissa punkter otroligt tjock medan andra punkter mycket tunnare. Då håller det olika mycket och plåten spricker (än en gång).
Just att veta hur hårt mothåll man ska ha vid olika djup är en av svårigheterna vid djupdragpressning. Detta varierar bl.a. med hur varm oljan är i maskinen, hur varmt verktyget är, föroreningar som har kommit under produktionen, kvalitétsskillnader i plåten, hur mycket smörjmedel som finns på plåten osv. Man måste alltså se på en detalj och veta vad som kommer att hända med nästa för att kunna kompensera för detta innan det har hänt.
Hastigheten man drar med har också betydelse om än inte alls så stor som mothållet.
På mer komplicerade former är det mycket svårare att kunna styra var man tar materialet ifrån. Då kan man ibland styra detta genom att hålla fast plåten olika hårt på olika punkter, man kan få dra detaljen i flera steg så man formar först en del, sedan nästa osv. Man kan styra genom att först dra en del (så man tar plåt från ytterdelen) sedan stansa bort en bit i mitten för att slutdra och ta material från mittendelen.
Formpressning är ett hantverk, och att byga verktyg till detta kan vara ännu värre.
Men för att sammanfatta en herrans massa text. Jo, plåttjockleken
är olika tjock på olika punkter av samma detalj, och detta beror på tillverkningsmetoden.