) däremot fick jag inte överta den om jag inte tog med denna skapelse hem. En veteranpunktsvets av fabrikatet ASEA. Historiken var lite bristfällig, men ägaren hade för sig att den var testad någon gång på sjuttiotalet i alla fall 
Tekniska data:
Plockade av locket, en begränsat utrymmessnål kontaktor visade sig, gnistsläckarhuvar av förslagsvis pressad asbest. Gott om plats mellan kontakterna.
En del av innanmätet, fyrdubbel kopparplåt som sekundärlindning:
Strömuttagen, här sker omkopplingen på sekundärsidan mellan huvudområdena.
Ruttna kablar, vilket var en av orsakerna till att jag rev isär den ifrån början, sen kan jag inte ljuga om att jag var lite smått nyfiken oxå
. Gillar inte rutten el i helt plåtkapslade apparater, och sedan vet man aldrig hur matarkablar och annat är inkopplade. Detta är fotbrytaren, kändes som en billig helljusomkopplare ungefär, innanför skalet fanns däremot en brytare tillverkad med yrkesstolthet. Mestadels porslin och försilvrad? koppar.
Elektrodhandtagen, grova koppargrunkor isolerade med asbestväv, de flätade svetskablarna är även de isolerade med samma värmetåliga material. och varma blev de av bara fyra små sekundlånga svetsar
Kontaktorns hjälpkontakter, tyvärr inte i bruk.
Primäromkopplarens spärrar, de låser och vredet spänner upp en fjäder, när fjädern är spänd utlöses spärrarna och kontakterna hoppar blixtsnabbt till nästa läge. Samma teknik som i de gamla vridströmbrytarna i porslin eller bakelit ni kanske har hemma. God känsla i brytaren var det i alla fall
Järnhjulen kärvade, lika bra att smörja till dom när byxorna ändå är nere.
Det var dåligt med tunnplåt under 12mm, hittade efter en stunds sökande ett par bitar 0,7. Det går säkert att få till snyggare punkter om man fixar till elektroderna en smula, experimenterar med inställningarna, och övar lite. Det verkar i alla fall funka, och det blev starka svetsar vilket är huvudsaken just nu.
Så, då är ett par timmar av lördagen dödad, och jag ställer undan denna härliga skapelse tills punktsvetsningstarmen suger igen
