Ignitroner eller thyratroner. Tidstypiska. Kan ju också ha varit kvicksilverlikriktare. Allt det där labbade man rätt mycket med innan transduktorerna och tyristorerna kom. Och nu är det IGBT och kiselkarbid eller Galliumarsenid. What next? Vi har varit med på en alldeles otrolig resa. Inte bara när det gäller processorkraft utan också kraftelektroniken.
Att Orla inte hade körkort 1962 kan förklara några episoder. Orla var ju också lite kulturinriktad och en kväll i Stockholm tyckte han att vi (en distriktsmästare i rally i Östergötland och jag) skulle hänga med på visning på Moderna Muséet på Skeppsholmen.
Orlas framfart i regn och mörker och med dålig syn var en upplevelse. Distriktsmästaren kved. Själv var jag inte direkt orolig - men ändå. Parkeringen utanför Moderna Muséet var avdelad med pelare och vita rep med reflexer på men det uppfattade nog aldrig Orla. Inte förrän torkarna försvann när ett av repen halkade över huven och tog med sig dem. Det var väl reflexen han såg när den gled förbi mitt framför näsan.
Orla försökte ta sig ur genom att backa. Men repet hade redan fastnat i antennen och ville varken gå av eller släppa. Ettan i och fram igen. Då trasslade repen in sig i framvagnen och påverkade styrningen så det blev svårt att navigera. Stolparna hängde i en klase efter bilen och det började gå tungt. Till slut vågade inte ens Orla försöka mer utan vi gick in på muséet. De hade en del verktyg på vaktmästeriet och vi fick hjälp att klippa oss fria.
Det här var på den tiden då "performance" och "happening" var populära konstformer och publiken ville inte missa något. Så där stod de i blötan och applåderade allt vad vi gjorde. När vi kom loss till slut var jublet öronbedövande.
Vi tog taxi tillbaka.