Här kommer historien om hur jag fick en 580D!
Chefen tipsade mig om ett inlägg i en maskinistgrupp på facebook. "Hymac 580D skänkes"
Lät ju för bra för att vara sant, men då motorn gett upp hade ägaren tröttnat och då den dessutom stod väldigt illa till så tyckte han det var smidigast att ge bort den... Tyvärr så var jag tvåa på bollen, jaja tänkte jag. Jag har ändå nog med grävmaskiner. Men det sved ändå lite, en 580D är ju en våt dröm för alla Hymac fantaster. (Om det finns fler än jag?) Sista årsmodellen -86 dessutom.
En vecka senare(i fredags) så ringde ägaren och sa att den första hämtaren inte dykt upp. Ville jag ha den så fick jag hämta den! Min otroligt snälla chef lånade ut en lastbil och min gode kollega Martin lovade följa med som chaufför och medhjälpare. Ringde runt och försökte jaga en lastmaskin el något liknande då den enligt uppgift stod en bit från vägen där det inte gick ta sig in med lastbil, dessutom var det uppe på en kulle. Fick tag på en kille med en L50 som kunde hjälpa till. Tack Rolle på Märsta Förenade som verkligen ställde upp och letade lastmaskin klockan 16 en fredag.
Det blev måndag och vi rullade mot huvudstaden. Väl på plats hittade vi en Hymac. Den stod rent ut sagt jävligt illa till! Brant som tusan och en tvär hårnålskurva ner för backen. Ni ser minigrävaren uppe på bilden, strax framför den stod maskinen.
Ägaren hade hissat upp bommen och stickan så efter att jag lossat bromsarna var det bara att påbörja resan ner...
Killen som lovade hjälpa oss visade sig vara en riktig klippa, då vi direkt på plats insåg att en L50 var lite liten för jobbet så ordnade han en L120H. Det var en j*vla tur, 12 ton grävmaskin frirullande ner för backen kräver lite mothåll. Det va lite trixande, men gick ändå långt över förväntan att få ner den till flaket.
Efter att skruvat loss lite lampor och skyddsgaller på taket så klarade vi fri höjd och kunde trötta men glada vända hemmåt!
Nu står den hemma med sitt äldre syskon. Har idag tittat lite mer på nyförvävet, förutom ett misstänkt motorhaveri. (Ingen olja på stickan mm) Så ser den riktigt bra ut, inte mycket sprickor, hel och rak i plåten inte upprostad eller sönderskruvad. Komplett med alla delar. Att det sitter S50 fäste på som jag har på min 580BT gör mig inte heller ledsen. Kedjorna är slitna i bandvagnen då ledarhjulen är nästan på väg ut, dessutom är en hel del plattor lösa. Kanske får 580C låna ut sina larvkedjor. Mest stryk ser kedjorna ut att ha fått av att en del rullar inte snurrar, så sjukt dumt att köra en maskin med stillastående rullar... Men ska titta lite mer på motorn i veckan. Har någon en Perkins 63544 liggade kan man höra av sig!
Blev just jävligt tråkigt att laga rost på 580C...
/Ante