Sakta men säkert börjar man vara på banan igen! Knät fungerar i huvudsak som det bör även om det är svårt att gå ned djupt på huk t.ex. Men till vardags var det länge sedan knät känts så här bra!
Jag har kunnat jobba sedan snart tre veckor tillbaka men här på hemmaplan har det varit svårt att komma igång. Att vara sängliggande en längre tid är fan inte bra för psyket. Har fått kämpa med att få något gjort och det är svårt att finna någon större glädje och inspiration, men det börjar släppa lite nu. Jag har i varje fall kunnat tänka över ett och annat under tiden och det kommer bli rätt stora förändringar här på gården. Målet är att få bort sådant som kostar tid, pengar och ger gråa hår för att i stället kunna lägga mer på framför allt familjen. Men även hinna med att underhålla byggnadsbeståndet här på gården och givetvis mitt "nyodlingsprojekt". Som ni kanske redan gissat är det i första hand djuren som får stryka på foten.
Idag fick jag ett ryck att försöka rensa upp lite ris ute på "lillänget" då marken har börjat frysa till. Lillänget är den lilla markplätten som finns framför Kåkarna fram till kvarnån som rinner genom byn. Det är också den som brukar svämma över vid högvatten... Den har varit översvämmad inte mindre än 3 gånger sedan i Augusti, något av ett rekord. Att ta sig ut med
traktor har inte varit att tänka på i år men nu så har marken börjat tjäla och tanken var att utnyttja föret innan snön kommer på allvar. Tyvärr överskattade jag tjälen och jag fick avbryta efter en timme då jag började köra sönder. Men får det vara minusgrader några dagar till och snön behagar vänta så ska det nog gå att fortsätta.
I övrigt finns det några rejäla rishögar efter sommarens vedermö
dor som ska brännas upp inför nästa års nyodlingssäsong. Det blir nog att ta tag i bara slaktbilen kommer och hämtar fårbesättningen nästa vecka.
Men nu blir det ett besök på aquarena för lite babysim med minstingen!
Av en duglig maskinskötare måste obetingat fodras uppmärksamhet och samvetsgrannhet, ordningskärlek, lugn och nykterhet.