Bondedagbok !

[PeterR]

Oj! Den borde nog inte bara förstärkas utan att först byta till fräsch plåt?

[Trigon]

Jag kan ju inget om utmattning, men om vi svetsar fast ett 10 mm tjockt plattjärn på undersidan runtom de utsatta hålen och så penselmålar lite på det så måste det väl nästan bli som nytt igen?

Detta inlägg har raderats av BM 4 ever den 06:28:41, 07-12-2022.

[RoXa]

Läste lite i senaste Arvensis, och det spås att nästa år kan bli tufft ekonomiskt.

Deras exempelgård med 50% belåning kommer att ha utgifter (ränta + 2 % amortering) på 8125 kr/ha, som ska täckas av TB2+bidrag.

Det gäller att nästa år får en lika fin odlingssäsong som 2022 för att räkna hem det där. Eller så får vi hoppas att bondekåren i stor utsträckning är lågt belånad eller sitter på låga arrenden.

[Trigon]

Då verkar dessutom inte skribenten ha tänkt på att amortering betalas med skattade pengar, så man får väl lägga ytterligare minst (2500/0,7)-2500 = 1071 kr/ha till det där räkneexemplet. Men frågan är väl om inte amorteringen när man redan är så lyckligt lottad att man ligger på 50% belåningsgrad mer är att betrakta som ett tvångssparande? Iofs ska ju ändå pengarna fram på något vis om man nu inte lyckas att förhandla sig till amorteringsfrihet en period. Men jag tänker att det som behövs för att klara perioder med högre ränta är en rejäl buffert med pengar på banken. Det kan förstås vara svårt att hålla sig med för nystartade, men de bönder som varit igång ett tag sitter antagligen på större besparingar än man kan ana?

Men bara för att räntorna varit stadigt sjunkande de senaste 30 åren och inte alltför länge sen var så nära noll man antagligen kan komma är det ju inget som säger att det är rätt nivå för de kommande 10-20-30 åren. Möjligen att det faktum att medelsvensson är löjligt högt belånade kan ha betydelse för att kappvändande politiker kommer att göra vad de kan för att hålla räntan på en rimlig nivå, om det nu alls går i längden, men i övrigt är det ju marknaden som sätter räntan. Jag har ju levt i tron fram tills nu att en av framgångsfaktorerna för en lantbrukare är att man jobbar med hög belåningsgrad och köper till mark så fort det blir till salu eftersom marken hela tiden stigit i värde p.g.a. sjunkande räntor, men det är ju möjligt att det faktumet inte alltid gäller oavsett omvärldsläge? Det blir väl några spännande år framöver.

[Trigon]

Här i mitten på detta stycke är en grej som många rådgivare verkar vara väldigt insnöade på.



"Ger det lönsamhet i odlingen att prissäkra vete för 3 kr nu så ska man antagligen göra det, såvida man inte har så stora kostnader att det inte räcker till med 3 kr."
Det är givetvis bra att sprida riskerna, men den som har högst kostnadsläge (rent av över 3 kr) har ju sannolikt också störst behov av att säkra priset och veta ungefär vad inkomsten kommer bli, men de med lägre kostnader och troligen högre lönsamhet antagligen borde ha mer marginaler att gambla och hoppas på högre spannmålspriser framöver. Säkrar man hela tiden priser så fort man har en acceptabel lönsamhet kommer man ju aldrig ha möjligheten att tjäna några riktigt grova pengar heller.

[ste]

Håller med i ditt resonemang, nu när traktorer och maskiner ökat i pris med runt 30 procent bör maskinkostnaden i kalkylen öka rätt mycket om någon ska ha råd att nyinvestera. Hörde en av de större lantbrukarna i länet säga vem fan ska kunna köpa ny traktor med de nya priserna på fendt.

[Alrik]

Här i mitten på detta stycke är en grej som många rådgivare verkar vara väldigt insnöade på.



"Ger det lönsamhet i odlingen att prissäkra vete för 3 kr nu så ska man antagligen göra det, såvida man inte har så stora kostnader att det inte räcker till med 3 kr."
Det är givetvis bra att sprida riskerna, men den som har högst kostnadsläge (rent av över 3 kr) har ju sannolikt också störst behov av att säkra priset och veta ungefär vad inkomsten kommer bli, men de med lägre kostnader och troligen högre lönsamhet antagligen borde ha mer marginaler att gambla och hoppas på högre spannmålspriser framöver. Säkrar man hela tiden priser så fort man har en acceptabel lönsamhet kommer man ju aldrig ha möjligheten att tjäna några riktigt grova pengar heller.

Acceptabel lönsamhet kan vara bättre än att gambla med hela volymen. Sen är de som allt, ibland vinner du ibland förlorar du. Bäst netto över lång tid får du med att ha en strategi du följer hyffsat. De är lättare att träffa lägre priser än att alltid träffa toppnoteringarna.

Kan säkra vårvete på runt 4kr av skörd -23, med lite odlingskontrakt och tillägg så har du 25-30 ör till. Den lönsamheten är god skulle jag säga. Vem vet vad du får i januari 2024?

Toppen vad marknaden var villig att betala såg vi nog i mars-april i år. Om inte de blir rejäl missväxt på par kontinenter samtidigt så dröjer de nog ett tag innan dom topparna slås prismässigt på bulken.



Att du sålde vid ett bra pris som ger bra netto.

Vad kommer du gräma dig mest åt? Om priset går ner 50 öre eller upp 1kr?

[Trigon]

Det jag menar är att rådgivarna hakar upp sig så mycket på vad man har för produktionskostnad för det man odlar, (för det är väl det enda de kan säga som går att räkna fram på något vis). När det viktiga egentligen är att fördela risken genom att inte sälja allt på en gång och fundera över vart man tror att marknaden är på väg. Vad ska man göra om man kommer fram till att priset man har möjlighet att binda till nu inte betalar de produktionskostnader man anser sig ha? Låta bli att binda priset och hoppas att det kommer att stiga oavsett vad man tror om marknaden framöver?

Just nu kan det mycket väl vara så att det är ett bra läge att sälja en del av nästa års skörd i förväg eftersom vi redan är på en hög prisnivå och den möjliga fallhöjden neråt därför borde vara större. Men rådgivarna sa ju samma sak förra vintern när man kanske kunde säkra -22 års veteskörd för runt 2 kr. Hur stor fallhöjd var det på priset då? Antagligen mindre än det är nu. Samtidigt finns det ju uppenbarligen en och annan som tror på att priset kommer att ligga en skaplig bit över 3 kr efter nästa skörd, för annars skulle det ju inte finnas någon som är villig att ta motrisken när man säkrar priset nu. Jag tänker mig att det är som att binda räntan, över tid så har det varit billigast att ha rörlig ränta på sina eventuella lån, sen finns det enstaka tillfällen när det kanske är bättre med fast ränta, som t.ex. nu och i början på 90-talet när räntan var 500% en kort period. Men även om man glädjer sig åt att man har fast ränta nu och sparar ett par procent årligen jämfört med rörlig ränta så varar ju inte den fasta räntan för evigt. Blir det en längre period med hög ränta så står man där till sist ändå. Har man bara tillräcklig ekonomisk buffert så klarar man några år med en högre rörlig ränta också. Samma sak tror jag det är med spannmålspriserna, ser man bara till att ha en tillräckligt stor buffert så borde det vara mest lönsamt i längden att oftast inte säkra några priser innan skörd.

Detta förutsätter dock att man kan lagra sin skörd, och dessutom helst kunna överlagra åtminstone en del av den nåt år om spannmålspriserna blir alldeles för låga under något/några år. Måste man leverera i skörd varje år, eller håller på med utsädesodling som i mitt fall så att det inte går att överlagra kan det ha ett större värde i att sälja skörd i förväg, eftersom att man inte kan vänta in bättre priser flera år efter man tröskat. Dessutom känns det som att marknaden ofta har en förmåga att överreagera, så om priserna sjunker nu från denna historiskt höga nivå så kanske de fortsätter onödigt långt ner i källaren innan de vänder upp en bit igen. Så nu funderar jag faktiskt också på att säkra åtminstone en del av den kommande skörden.

Samma resonemang gäller för gödning och diesel. Är det billigt med gödning så kanske man borde fundera över att köpa för mer än bara det kommande året. Skulle det bli ännu billigare längre fram kan man köpa ytterligare nån årsförbrukning. Gödningen kan ju inte bli hur billig som helst, och om det inte är ens sista år som bonde så kommer man ju antagligen ha användning för den förr eller senare. Det är iofs möjligt att vi aldrig mer kommer tillbaka till de löjligt låga gödningspriser som varit historiskt, men då får man väl vänja sig vid en ny nivå av vad som kan anses vara billig gödning.

Håller med i ditt resonemang, nu när traktorer och maskiner ökat i pris med runt 30 procent bör maskinkostnaden i kalkylen öka rätt mycket om någon ska ha råd att nyinvestera. Hörde en av de större lantbrukarna i länet säga vem fan ska kunna köpa ny traktor med de nya priserna på fendt.

Ja runt 4 mille för en 728 tar ju ett par år att spara ihop till, 720in får nog tjänstgöra i många år till här.

[Alrik]

Är nog ytterst få som kan överlagra skördar eller handla gödning för flera år. Hade man varit synsk och fått kapitalet med sig så hade de varit lättare.

Ingen skulle trott dig om du ville låna för att handla gödning för 4-5 år sedan när Axan var under 2kr med att säga att de blir en extrem ekonomisk vinst om några år.

Är precis som allt, lätt att spela munspel efteråt.

Tog du hem 4 årsförbrukningar diesel för ett år sedan? Själv så fyllde jag upp 5m3 innan årsskiftet och 10m3 med HVO efter årskiftet pga K&N odlingskontrakt. Sen handlar de ekonomi och kunna lagra. Vem gissade att ryssen skulle gå in på riktigt?


Ang rådgivning så finns de en sak att säga om:
- Den som lyder råd är vis men man ska välja vilka råd man lyder.

[Trigon]

Vad hoppades man på när Axanet kostade 2 kr och man ändå bara valde att köpa det man behövde för stunden? Att det skulle kosta 1,5 eller 1 kr året efter? Det är ju trots allt en tillverkningsprocess som sker så det kan ju inte bli hur billigt som helst. Jag vet flera häromkring som brukat köpa Axan mm. för flera år när det varit billigt tidigare om åren. Bonden sålde sin sista gödning till en granne förra våren, tyvärr strax innan jag fick arrendera till närmaste grannens mark och vi insåg att det kanske varit bättre att jag köpt den gödningen. Låna till att köpa insatsvaror som man behöver om några år kan väl inte vara konstigare än att låna för att köpa maskiner? Man kommer ju garanterat behöva använda gödningen förr eller senare, om man köper den det året, eller några år senare handlar ju bara om lagringsutrymme och att det behöver betalas ränta på pengarna under en period?

Tyvärr blev det ingen diesel köpt här när den var som billigast under Coviden, vi kan bara lagra en dryg årsförbrukning i nuläget, det har väl inte varit så stora prisvariationer tidigare om åren att bonden tyckt sig behöva större kapacitet. Men blir det en rejäl lågkonjuktur framöver så oljan blir lite billigare, och kanske lite skattelättnader på det så att dieselpriset kommer ner tillräckligt långt då kan det nog vara idé att börja fundera på vilka möjligheter det finns att säkra förbrukningen för några år framöver.

[ste]

Att bygga likviditet tar rätt många år men är väldigt viktigt, jag tror att det beror på en själv rätt mycket kan du avstå att investera i en ny traktor när grannen köper nytt tex. Vissa bönder har under sin livstid aldrig haft tillräcklig likviditet . När jag jobbade i usa lagrade man spannmål i flera år i väntan på prisuppgång. Jag har rätt dåliga erfarenheter av rådgivare som ofta är nyexade agronomer eller lantmästare utan erfareheter och utan ekonomiska konsekvensanalyser.

[mimeck]

Jag kan ju inget om utmattning, men om vi svetsar fast ett 10 mm tjockt plattjärn på undersidan runtom de utsatta hålen och så penselmålar lite på det så måste det väl nästan bli som nytt igen?

Se bara till att färgen verkligen täcker sprickorna och måla ett tjockt lager, gärna 2 lager. Om du gör så så tror jag inte du behöver förstärka med mer järn.
Du kan iallafall utanvidare gå ner till 5mm plattjärn.

[Alrik]

Vad hoppades man på när Axanet kostade 2 kr och man ändå bara valde att köpa det man behövde för stunden? Att det skulle kosta 1,5 eller 1 kr året efter? Det är ju trots allt en tillverkningsprocess som sker så det kan ju inte bli hur billigt som helst. Jag vet flera häromkring som brukat köpa Axan mm. för flera år när det varit billigt tidigare om åren. Bonden sålde sin sista gödning till en granne förra våren, tyvärr strax innan jag fick arrendera till närmaste grannens mark och vi insåg att det kanske varit bättre att jag köpt den gödningen. Låna till att köpa insatsvaror som man behöver om några år kan väl inte vara konstigare än att låna för att köpa maskiner? Man kommer ju garanterat behöva använda gödningen förr eller senare, om man köper den det året, eller några år senare handlar ju bara om lagringsutrymme och att det behöver betalas ränta på pengarna under en period?

Tyvärr blev det ingen diesel köpt här när den var som billigast under Coviden, vi kan bara lagra en dryg årsförbrukning i nuläget, det har väl inte varit så stora prisvariationer tidigare om åren att bonden tyckt sig behöva större kapacitet. Men blir det en rejäl lågkonjuktur framöver så oljan blir lite billigare, och kanske lite skattelättnader på det så att dieselpriset kommer ner tillräckligt långt då kan det nog vara idé att börja fundera på vilka möjligheter det finns att säkra förbrukningen för några år framöver.

Du talar lite emot dig själv just nu eftersom din mentor bara hade en skvätt gödning kvar som såldes och bara har diesel för ett års förbrukning.

Axan har rört sig mellan 1,90-2,80 för mig fritt gård från 2015 till inköp för 2021, dvs ganska liten prisdiff under 7år. Var nog rent tekniskt billigast inför 2021 trots att kilopriset var snäppet högre än de lägsta priset. Dieseln har i princip knaprat uppåt hela tiden med samma linjära takt. Troligen så resonerar många att handla en till 10-15m3 tank inte kommer betala tanken på många år så då kan man lika gärna handla kontinuerligt.


Ang låna till insatsvaror som det inte är någon form av säkerhet i mot maskiner där säkerheten sitter i maskinen är ganska stor skillnad. Låna till gödning kan man nog ses som ett blancolån.

Hur många årsförbrukningar av biofer står i maskinhallen?

[Trigon]

Det var väl det att tanken hela tiden var att jag skulle arrendera resterande halva av gården och lägga om den till eko, då fanns det ju ingen större anledning för bonden att köpa ett jättelager med gödning de sista åren, utan mer försöka använda upp det som redan fanns så gott det gick. Det är ju en sak om man ändå kan använda det man köpt undan för undan, jämfört med att bara köpa på spekulation för att hoppas kunna sälja dyrare till nån granne något/några år senare. Det går ju att göra det också om man bara har lagringsutrymmet, men det är nog en betydligt högre tröskel att börja aktivt köpa och sälja insatsvaror. Har man plats över och avräkningspriserna är i botten kan man förstås köpa lite spannmål/raps i skörd av grannarna också. Men det är nog också en rätt så hög tröskel att börja med det, även om jag tänkt tanken nu när det ändå normalt blir betydligt mindre volym av skörden (och mer plats kvar i torken/maskinhallen) än när det bara odlades konventionell havre, vete och raps för några år sen.

Att vi inte har mer lagring till diesel än ungefär ett år är nog som du säger att det är lite besvärligt att ordna med mer utrymme. Bonden har ju ändå varit med under oljekrisen på 70-talet men det är ju möjligt att såna prisstegringar och besvär att få tag på diesel faller i glömska efter ett tag. Sen råkade Covidprisfallet på diesel inträffa ungefär i glappet mellan när jag köpte diesel av bonden undan för undan och när jag började fylla tankarna själv, dessutom var jag nog inte så mycket på tårna om detta som jag kanske blivit nu. Det var väl egentligen först när Putin började härja på allvar och det eventuellt skulle kunna bli besvärligt att få tag på diesel och kanske rentav ett världskrig i några år som vi börjat fundera på om det inte vore bäst att ha ordentligt med diesel hemma. Hade man dessutom lyckats fylla det lagret när det var som billigast hade det ju varit trevligt, men det är ju lätt att vara efterklok som du redan varit inne på.

Det är lite svårt att säga hur länge nuvarande pelletslager kommer att räcka eftersom målet är att inte använda några jättemängder av det (är oftast dyrare än alternativen) utan kontinuerligt kunna köpa nötflyt från grannen, och rötrest från biogasanläggningen i Lidköping. Detta har jag dock inga långsiktiga kontrakt på även om jag hittills fått ungefär de mängder jag frågat efter. Men i värsta fall får jag ju vara beredd på att klara mig med bara pellets om det skulle knipa. Sen är vi lite osäkra på hur lagringsstabila pelletsen är så jag har inte vågat handla på mig några jättemängder. Jag vet dessutom inte i nuläget exakt hur stora givor jag vill lägga till olika grödor i olika situationer eftersom jag inte hunnit testa mig fram i nån större utsträckning ännu. Men i bästa fall om jag får tag på de mängder övrig gödsel jag vill tror jag att nuvarande pelletsförråd räcker i 3-4 år, och i sämsta fall om jag uteslutande måste gödsla med pellets i 1,5-2 år.

Varför skulle det anses som ett blancolån att låna till att köpa gödning? För att man kan sälja eller förbruka gödningen utan att betala tillbaka lånet? Jag tror ändå det finns rätt stora pantutrymmen i många lantbruksfastigheter att använda som säkerhet till lån för inköp av insatsvaror. Är man relativt nystartad och någorlunda fullbelånad är det kanske inte så lätt, men majoriteten av alla lantbrukare har ju varit igång bra länge och bör rimligen ha gott om belåningsutrymme. Sen kan det såklart ändå ta emot att låna till den typen av inköp, men det är ju en annan fråga.

Att bygga likviditet tar rätt många år men är väldigt viktigt, jag tror att det beror på en själv rätt mycket kan du avstå att investera i en ny traktor när grannen köper nytt tex. Vissa bönder har under sin livstid aldrig haft tillräcklig likviditet . När jag jobbade i usa lagrade man spannmål i flera år i väntan på prisuppgång. Jag har rätt dåliga erfarenheter av rådgivare som ofta är nyexade agronomer eller lantmästare utan erfareheter och utan ekonomiska konsekvensanalyser.

Jag instämmer, har man inga ekonomiska reserver att ta av så vågar man antagligen inte ta några större ekonomiska risker heller (prova nya grödor mm.) och har svårt att utnyttja bra affärsmöjligheter, det blir svårt att tjäna ordentligt med pengar. Börjar man från noll och inte har några besparingar innan man blir bonde så kan det nog vara bra kärvt att lyckas spara ihop till det också. Det är ju många investeringar man vill göra som kan vara mer eller mindre lönsamma men som tär på sparkapitalet. Måste man dessutom börja med att köpa en större gård och sträcka sig till sitt yttersta för att få ihop till köpeskillingen sitter man ju redan rätt så trångt. Det blir ett väldigt stort försprång man på nåt vis måste hämta in jämfört med de bönder som varit igång ett tag. I mitt fall har jag haft turen att kunna få börja jordbruket i någorlunda stor skala med arrende utan att behöva anstränga ekonomin med att köpa en jättedyr gård först och då blir det ju betydligt lättare att ha ekonomiska marginaler. Men hade jag varit 20 år och inte haft några sparade pengar att börja med hade bara det varit tillräckligt besvärligt. Även om det i nuvarande situation kanske hade gått att lösa på något vis hade jag antagligen inte vågat ta så stora ekonomiska risker som jag ändå kan kosta på mig i nuläget.