Ängsvingel, odling och skörd

[Trigon]

Frölådan på Cameleon är i minsta laget och rymmer ca 30 kg ängssvingel, räcker till 3 ha. Som tur är finns plats att stapla i en pall med säckar i stora lådan, men det är ändå lite påfrestande att behöva fylla så ofta. Blir det mycket mer insådder med mer skrymmande fröarter än vitklöver får vi nog fundera på att tillverka en förhöjningskrage till frölådan.

[Trigon]

Åkerbönorna som var skyddsgröda till ängssvingeln blev tröskade relativt tidigt 25-26 augusti. När jag varit runt och inspekterat insådden ser det ut som att den raden som såddes in tillsammans med bönorna är väldigt klen på de flesta håll. Undantaget är några mindre områden med lite lättare jord som kan se ut nåt såhär.



Men på de flesta ställena är det raden jag sådde in mellan bönraderna vid den försenade radhackningen som är något att hoppas på. Storleken på dessa plantor är kanske inte så mycket att hurra för ännu, men mängden plantor ser lovande ut.



Nu de senaste dagarna har hela arealen fått en giva med rötrest som motsvarar ungefär 60 kg ammoniumkväve fär att gynna bildning av de skott som ska bära frö nästa år. Planen är att lägga ungefär lika mycket kväve tidigt i vår helst i form av rötrest eftersom jag tror det är den snabbaste kväveformen jag kan använda.

[Trigon]

Från början var planen att varken putsa eller radhacka insådden med ängssvingel nu i höst. Men efterhand som hösten gått så har det blivit mer och mer ogräs som vuxit i storlek. Om det bara stör ögat, eller om det även stjäl skörd genom att konsumera kväve och skymma ängssvingelplantorna vet jag inte. Men nu när de flesta andra fältarbeten är färdiga finns det tid utan att något annat på gården blir lidande, så nu är jag mer än halvvägs över ängssvingeln med putsen.



Framförallt är det spillraps som fanns där även i bönorna, men även en del baldersbrå och diverse annat elände jag helst skulle vilja bli kvitt. I vissa områden kan det vara så mycket spillraps att man kan fundera på om det inte hade varit ett fullgott rapsbestånd.



All spillraps är förstås en stor risk med avseende på uppförökning av klumprotssjuka, och blir det någon mer gång jag sår in ängssvingel i åkerbönor kommer jag troligen inte så in ängssvingeln direkt tillsammans med bönorna i samma rad, vilket sen gör att man inte kan ogräsharva. Några ogräsharvningar hade kanske inte fått helt rent från spillraps, men sannolikt minskat beståndet betydligt.

På många andra ställen är det i alla fall inte lika farligt med stora ogräs, det känns som att det åtminstone delvis hänger ihop med hur besvärlig leran är, lättare jord = mer spillraps.



Och på några enstaka mindre områden som i den här slänten med eftermiddagssol är det rent av lite tunnt med ängssvingelplantor.



Vid en eventuell radhackning får jag nog försöka låta bli att hacka dessa små områden så att så många plantor som möjligt blir kvar. I övrigt ser insådden bra ut det jag sett hittills. Men ängssvingelplantorna ser ut att vara lite i minsta laget, så att jag kanske begraver dem för mycket med jord om jag försöker radhacka i rimlig hastighet nu. Men bara jag putsat färdigt ska jag testa lite med Cameleon och se vad som händer.

Man kan ju tänka sig att vänta till våren med radhackningen också med den risken att om det blir en ogynnsam vår så kanske det är svårt att komma ut och hacka tillräckligt tidigt. En hackning nu, eventuellt med lite smalare skär (gissningsvis 180 mm), och en till i vår med full bredd på skäret (230 mm) är väl det säkraste om bara resultatet blir acceptelt. Det ogräs som är absolut allvarligast i ängssvingeln (kvickrot) tror jag inte är nåt problem denna gång eftersom dessa fält var väldigt rena från kvickrot innan insådden, men ju större andel av fältet som blir hackat desto bättre och säkrare är det förstås för att hålla tillbaka eventuella kvickrotsplantor som ändå kan finnas här nånstans.

[Trigon]

De etableringsförsök som finns talar ju oftast för att frögrödan ska etableras samtidigt som huvudgrödan. Enda förklaringen jag kan se att det gick så dåligt för mig är att det var för kallt för ängssvingeln att gro då i början på april trots att den låg på rätt djup och hade groningsfukt vid flera tillfällen, vad som sen skulle ha hänt med fröna är svårt att begripa. Visserligen var det aningens skorpa på sina håll, men jag tycker ändå att jag lyckades bryta den när jag körde och vältade med hjulen bakom såbillarna på Cameleon. Här är ett sånt ställe där det helt fattas plantor i bönraden trots att jag sådde samma utsädesmängd där som jag sen gjorde mellan raderna vid hackningen i början på juni.



Nu regnade det visserligen ordentligt efter sådden mellan raderna i juni och en gång är ju ingen gång, men det är ju lite lustigt när man själv får såna motstridiga erfarenheter jämfört med vad som normalt rekommenderas från rådgivningshåll.

Vitklöver däremot verkar klara tidig sådd väldigt bra är min erfarenhet, också från i år.

Radhackningen gör förresten fältet mer eller mindre korrugerat konstaterade jag när det smattrade ovanligt mycket från knivarna tidigare idag. Tydligen hade jag lyckats lägga mig så att hjulen gick nere mellan bönraderna. Ungefär 1 dm sidledsförflyttning så gick hjulen uppe på bönraden istället, och det blev en betydligt behagligare tillvaro för knivarna utan att jag behövde göra mig det stora besväret att ändra stubbhöjd (en av nackdelarna med denna puts).

[Trigon]

Jag var ute med Cameleon och testade redan igårkväll, mest för att försöka komma fram till vilken bestyckning som var minst dålig. Jag bestämde mig för att inte köra med bredare än 120 mm skär och hellre hacka för grunt än för djupt eftersom jag är rädd för att lägga för mycket jord på ängssvingelraden. Idag på förmiddagen gick det inget vidare, det var inte förrän solen torkat upp marken ordentligt som det blev någorlunda vettigt resultat.



Ska man radhacka såhär års utan att behöva släpa sig fram i kladdig lera får man tänka att det är "tröskväder" som behövs, men att man antagligen får börja lite längre fram på dagen än med en tröska och att man kan fortsätta lite längre på kvällen i gengäld. Nu radhackar jag den frövallen som troligen kommer bli liggande 2, eller rent av 3 år. Efterhand som åren går kan det bli problem med att vallen blir för tät för optimal fröproduktion. Även rotogräsen blir väl mer och mer problem med tiden, därför valde jag detta fält framför det andra där jag planerar att bryta ängssvingelvallen redan nästa höst för att få in det fältet på rätt ställe i min tänkta växtföljd och kunna så in vitklöverfrövall där våren 2024.
Det blir inte helt rent mellan raderna efter den här hackningen, men min förhoppning är att ta bort en del ogräs nu, och underlätta för att kunna göra en ordentlig hackning till våren, med ett bredare skär.
Gödslingen ser ut att ha haft effekt, här är nollrutan som blev när jag fick välja mellan att ha dubbelgödslat 22,5 m, eller ogödslat 1,5 m på ett ca 200 m långt drag.

[Trigon]

Även 2022 års pris på Ekoängssvingel är ju fastställt hos LM nu och ökade 2 kr från ca 26 till ca 28 kr/kg. Trenden går ju åt rätt håll inför höstens skörd även om det kanske inte är så sannolikt att det kan öka ännu mer. I vilket fall handlar det om att göra vad som går för att få högsta möjliga skörd nu. Största problemet är nog att det verkar bli snålt med rötrest till våren, så det är inte så osannolikt att jag får välja mellan att transportera dit nötflyt, mylla pellets, eller kanske en kombination av dem, kvävet måste i alla fall ut på ett eller annat sätt för att kunna ge förutsättningar för en bra skörd.

[161A]

Nu är jag ingen expert på ängssvingel, men skulle tro att precis som de flesta gräsfrö odlingar så är det viktigt att få kvävet tidigt. Varken Nötflyt eller pellets är särskilt snabbverkande tänker jag. Skulle det va möjligt med fjäderfä gödsel? eller det är inte tillåtet eller går kanske inte att få tag i

[Trigon]

Med tanke på den tidiga skörden (sannolikt mitten på juli) så är det säkert som du säger att kvävet behöver vara tillgängligt tidigt och att det egentligen inte är lämpligt med varken nötflyt eller pellets. Dock är jag tveksam till om hönsgödsel är så mycket bättre? Möjligen att man skulle kunna sprida det på morgonfrosten med lite lättare lass nån gång under mars, och därigenom få det på plats tidigare än nötflytet? Tillgången har jag inte undersökt, men det är nog inte omöjligt att det kan gå att få tag på.
Nu när du säger det så har jag iofs också en brunn med ca 600 kbm rötrest och kanske 60 ton vinass, en väldigt vass blandning som borde innehålla ca 4000 kg ammoniumkväve i rätt så snabb form. Tanken var att köra det på vetefältet som ligger precis jämte eftersom jag tyckte det blev så katastrofalt dålig kväveverkan med nötflyt på vetet förra året och jag har väl varit helt fastlåst vid den tanken och levt på hoppet om att det ändå skulle bli rötrest tillgänglig precis innan växtsäsongen drar igång som vi då kan lasta om i en liten brunn precis vid Ängssvingelfälten (då blir det ingen extra fraktkostnad). Men om jag nu inte får det som jag hoppats så kanske det minst dåliga alternativet ändå är att ta åtminstone ca 10 kbm per hektar (totalt 53 ha ängssvingel) av den befintliga brunnen och mylla pellets och köra nötflyt på höstvetet ändå trots att jag inte tänkte det från början. Grannens nötflytbrunn ligger precis jämte det vetet så logistikmässigt blir det snäppet bättre att köra nötflytet på vetet än att i värsta fall transportera bort det till ängssvingeln. Då finns det en rimlig plan ändå. Det kan nog behövas lite input utifrån ibland för att bryta sina egna fasta tankebanor. Tack!

[Trigon]

En liten hake med den senast uppkomna planen kan vara svårigheten att sprida så lite som 10 kbm flyt per hektar, jag vill minnas att min ordinarie tunnkörare som jag brukar leja med PG25 brukar prata om ca 15 kbm/ha som nån sorts minimigräns.
Men i slutänden bör det väl bara vara hastigheten på ekipaget som är begränsningen? Stor traktor och liten tunna borde vara ett gångbart recept. Jag köpte ju faktiskt bondens gamla Star 12 kbm tunna med 12 m ramp (även om jag aldrig kört med den hittills), en av de första med ramp här i trakten säger han, jag tror den är från slutet på 80-talet. Frågan är om mina "små" traktorer på ca 200 hk orkar upp i 15-20 blås ute på fältet med den hängande efter, eller vad för hastighet som nu kan krävas för att komma ner tillräckligt i giva.

[Trigon]

Större delen av ängssvingeln fick biogasgödsel motsvarande drygt 40 kg ammonium-N när det gick att köra på frosten några nätter och morgnar i slutet på mars och början på april. Tyvärr gick först min gamla Star-tunna sönder, och sen även den PG18 som jag hyrt av en granne. Nu återstår ca 300 kbm att sprida, och förhoppningsvis ska det ske på onsdag med hjälp av en inlejd tunna. Eventuellt kommer jag mylla lite pellets också för att få till lite mer kväve, får se vad som hinns med innan nästa regn. Idag provade jag att radhacka så smått. Hacka bort bönstubbraden och den halvt misslyckade raden med ängssvingel. Som synes är det bitvis mycket elände som stryker med också.
Eventuellt blir det fortsättning på hackningen imorgon.