Maskinisten

Drar man nytta av kapillärkraften så kan man ju bevattna underifrån och med hjälp av reglerad dränering/underbevattning klara sig med bråkdel av vattenmängden. Har man dessutom sluttande landskap med diken i närheten med någorlunda flöde i över sommaren så behöver man inte ens pumpar. Så har jag.

Många bäckar små sägs det.
Planen blir iaf att gräva en brunn och testa kapacitet. Är kapaciteten tillräcklig så kan man gräva låt säga 3-4 till och pumpa upp till gemensam pumpgrop där man då har erforderlig kapacitet. Frågan är bara hur stort avstånd man måste ha för att inte brunnarna ska påverka varandra?
Eventuellt komplettera med något dämme för att fylla på sin lilla pumpgrop.

Att ha underbevattning funkar dessvärre bara där bevattningen gör minst nytta. Dock ändå intressant finns möjlighet för något dämme där man kan spara vatten inför sommarens torka. Dessvärre har vi inga vattenförande bäckar inte en sommar som denna iaf och det är dessa somrar som bevattningen ska dimensioneras för.

Har blivit aktuellt att ordna bevattning igen...
Fick tipset att gräva 3m brett och 50 meter långt dike då detta hade varit fullgott till en annan bonde.
Har nu grävt en provgrop problemet är dock att den vattenmättade sanden under matjorden "flyter" ut och hålet kollapsar.
Inte så skoj med 1:10 lutning då blir det aldrig djupt.
Tips och idéer mottages tacksamt.

Förr ställde man ju betongringar och grävde inuti så dom sjönk hela tiden.

Sand är ju ett rent he1vete o gräva i

Pausar idéen om brunn så handlar snarare om att hålla väggarna på diket i schack.