tortap skrev:Är det inte cykler av frysning som trycker upp stenar?
Jo. Tror att det tidigare i tråden finns lite om någon som har forskat på ämnet,det är vissa jordar som transporterar upp sten till ytan .
Våra mulljordar bryts ned av att vi odlar dom. Är jorden torr går det att elda den. Mulljordarna blir lägre och lägre över tid. Förr i tiden löste man det genom att sänka bäcken mera . Bäck sänknings företaget som är aktuellt här bildades 1929 sedan djupnades bäcken på 1964. Lite osäker på årtalen.
Vad som orsakat den stens närmande till himlen vet inte jag, vi brukar skylla på bortodlingen, enklast på det viset, just den här stenen ligger i slänten ned till den djupa mullen. Kommer man ned tillräckligt djup så är det lera . Rätt många av våra åkrar lutar mot det öppna dikena som är grävda på lågpunkterna mulljord som gradvis över går till någon mullrik lera eller sandjord. Sedan slutade man med åkern där det vart för mycket sten.
Jag tror att det som vi
lever med är något som skapades av någon av Slartibartfasts kollegor med hjälp av den senaste istiden.
Jag tror mig få någon slags perspektiv på tillvaron när jag ser en sten som en man som jag träffade när jag var liten har skrällt över med den hästdragna harven.
Vi lever i en värld med precisions odling där satelliter styr våra maskiner . Vi skördekarterar har styrfiler till att justera utmatningen på såmaskinerna. Allt ska ske "just in time" .
Det är då jag kan känna att titta på en sten kan ge mig ro i själen.
Sedan finns det stenar som man bara
måsteta bort, hur man skiljer på dom olika stenarna har jag inte riktigt klart för mig .
Göran i Björnarbo
vilket som så är det skönt att få väck den.
