Stödrätterna följer inte med marken, det är brukaren som äger dessa (i vanliga fall, finns undantag). Har inte stödrätterna använts på två år så förverkas dessa och går upp i nationella reserven. För några år sedan (tre?) skrevs reglerna om så då drogs
alla stödrätter in och man fick nya för den mark man brukade och fick bidrag för, dvs de som hade för mycket stödrätter blev av med överskottet, de som hade för lite stödrätter fick inga nya...
Med egen betesputs kan man köra över flera gånger om året och hålla det snyggare. Finns det något tråkigare än att se åkrar som växer igen och bara består av ogräs och sly? Inte vad jag vill se från köksfönstret i alla fall...
Saknar du bara stödrätter så är det nog lönt att skaffa dessa, men
saknar du även mark så kan det kanske vara tråkigt att behöva skaffa även detta bara för att kunna söka stöd. Finns det ingen i din närhet som behöver marken? Jag har en granne några km iväg som har mycket får. Han brukar ha en liten flock som betar på min mark. Jag är glad och tacksam att få marken avbetad, det är trevligt med djur och att marken används. Jag brukar köra över med putsen efter att djuren har flyttats.
Fårägaren är tacksam över att han har
ström till elstängslen (även de som ligger bredvid min mark. Jag håller en del koll på hans djur och vattnar dessa. Det är helt enkelt en win - win-situation.
