Nu har jag väntat och väntat och väntat på att det ska bli fullt med ängssvingelplantor bland bönplantorna men det ser ännu tunnt ut på sina håll, plantor finns nog nästan överallt och hade det varit vitklöver det gällde som verkar ha en förmåga att expandera åt alla håll och kanter hade jag inte varit så orolig. Men för full skörd på ängssvingel ska man tydligen helst ha ca 100 plantor per kvm, det blir
ungefär 30 per meter med radavstånd på 32 cm. Så många plantor är det många delar av fältet som inte har i nuläget enligt min bedömning. Försöka bedöma vilka delar av fälten som eventuellt duger utan att behöva bättringsås känns också som ett hopplöst projekt. En dålig insådd är helt enkelt totalt värdelös.
Inte mycket mer att göra än att beställa mer frö och så i en ny
rad mellan de gamla raderna så får jag se till hösten om någon av raderna ser ut att duga ensam, eller om jag i värsta fall får behålla båda raderna och låta bli att radhacka.
Förhoppningsvis blir första och sista hackningen med frösådd färdig i natt och sen väntas en del regn om nån dag, så kanske kan det bli bra ändå.
Om jag ska försöka gissa vad som gått snett så är det väl risk för att ängsavingelfröet av olika anledningar inte klarar tidig sådd lika bra som vitklöverfröna verkar göra. Jag sådde en liten ruta med en annan gröda tillsammans med ängssvingelinsådd i ena bönfältet sista dagarna i april och där har fröet kommit bättre tycker jag, om man t.ex. titta på den här raden i ena körspåret.