#18 » 12:32:24, 11-04-2019
När det gäller skräcködlor så har jag prövat att hålla en sån. Låt bli det, det blir både dyrt och alldeles för besvärligt. Annars fanns det allt möjligt skrock om salamandrar förr, folk hade de konstigaste idéer så sett till folktro är det inte så fel att kalla dem skräcködlor.
Salamandrar är groddjur. Finns tre grupper, grodor/paddor, salamandrar och maskgroddjur som är lite udda. Det som är speciellt för groddjur är att de lägger rom i vatten och att larverna utvecklas där. Det skiljer ju dem klart från t ex ödlor som sköter allt det där på landbacken.
Kopparödlan känner man igen på att den är just kopparfärgad och framförallt så har den ju inga ben. Kan alltså först tas för en orm men det är en ödla. Skogsödlan som är den absolut vanligaste i Sverige är mörkare och har ben. Sandödlan är väldigt ovanlig och det man enklast kan titta efter är om man ser ödlor som är gröna på sidan.
Så stor risk att nån snor salamandrar är det inte men inte uteslutet heller. Men de är som alla svenska groddjur och reptiler fridlysta. Dock får man ta in ägg och följa larvutvecklingen på de vanligare arterna men de fullbildade måste släppas ut igen.
Salamandrar har gifter i huden som kan vara ordentligt potenta. Finns folk som blivit rejält sjuka av att hantera salamandrar. Det är inte alla djur som fixar att äta dem. Snoken gör dock det, den äter gärna salamandrar. Det är nåt helt naturligt och nåt som de klarar av, man behöver inte vara bekymrad för det. Att nån blir snokmat är helt naturligt, det är när miljöerna försvinner eller dammar som varit fisktomma fylls med fisk, det är då det går illa för salamandrarna.
5 personer gillar det här inlägget.