Kanske ett något omständligt svar som inte svarar exakt på frågan men kanske till nån hjälp förhoppningsvis.
Det där med att ha något som säkerhet/pant, där har vi i Sverige en traditionsprincip och det där med tradition handlar inte om jul och midsommar utan om att något överlämnas. Ska man få en pant så ska den alltså överlämnas, man går till pantbanken och lämnar över guldsmyckena och då är de pantsatta. Har någon något så är det alltså inte pantsatt.
Från det där finns det vissa undantag, så kallade hypotekariska panter. Det kan gälla fastigheter men också bostadsrätter, skepp och kanske nåt till. Det vore ju lite opraktiskt att lämna in en lantbruksfastighet på banken när man vill låna, alltså löser man det på ett annat sätt genom att registrera panten. Där finns det alltså register och man kan enkelt kolla via lantmäteriet, bostadsrättsförening eller vad det nu gäller. Bör inte vara nåt problem, de flesta känner nog på sig att det gäller att kolla upp sånt.
Sen finns det ytterligare ett sätt att pantsätta och det är företagshypotek. Då är hela företaget som säkerhet för en skuld. Det ger den som har skulden företräde att få ut som fordran om det uppstår problem. Den pantsättningen är inte nåt hinder för att sälja något, det går utmärkt för sig. Men det kan bli problem om man medvetet köper något med syftet att dra undan tillgångar. Samma gäller vid konkurs oavsett om det finns hypotek eller inte. Man ska alltså vara lite försiktig om det är uppenbart att säljaren står på ruinens brant. Finns det nån anledning att tro att säljaren plundrar företaget i sista rycket innan det går omkull ska man hålla sig därifrån.
Nå, typ en
grävmaskin då, pant var alltså inget problem, har säljaren maskinen så är den inte i pant. Däremot så kan det finnas en restskuld och ett återtagandeförbehåll. Det innebär ju att säljaren egentligen inte är ägare med full rätt att förfoga. Säljer man ändå maskinen så är det faktiskt ett brott, man har gjort nåt som man inte hade rätt till. Men nu tar vi köparens perspektiv, säljaren har gjort fel och kan få fn för det man vad händer med köparen? Vi tar lagtexten:
>>Har någon förvärvat lösöre genom överlåtelse från någon annan som hade egendomen i sin besittning men varken var ägare till den eller behörig att förfoga över den på det sätt som skett, får förvärvaren äganderätt till egendomen, om han har fått den i sin besittning och var i god tro.
En förvärvare skall anses ha varit i god tro endast om det är sannolikt att egendomens beskaffenhet, de förhållanden under vilka den utbjöds och omständigheterna i övrigt var sådana att han inte borde ha misstänkt att överlåtaren saknade rätt att förfoga över egendomen.<<
Man kan alltså trots att säljaren inte hade rätt att sälja ändå bli ägare men under två förutsättningar. Den ena är att man fått besittning, tagit hand som saken alltså. Att man betalat räcker inte, man ska ha tagit prytteln bort från säljaren. Ska man vara garderad så betalar man alltså inte och låter grejen stå kvar så länge, då kan det vara kört.
Den andra förutsättningen är god tro. Och det är ju inte så enkelt att reda ut vad det är. Köper man en bilstereo med avklippta kablar mitt i natten av en okänd på en parkering, då lär man vara i ond tro. Vad som är god tro beror på situationen. Är det nåt som gör att man får vibbar av tvekan bör man avstå eller begära mer underlag. Kvitto på betalning, fullständiga handlingar,
kontakt med den som säljaren påstår sig ha köpt av, sånt kan ju absolut ge god tro även om man är lite tveksam. Däremot lär man inte behöva forska efter om det finns en restskuld, det lär ju om inte annat gå eftersom banker inte svarar på frågor om andras affärer.
Sen finns det numera här en obehaglig nyhet. I det där fallet att säljaren säljer saken fast han inte fick för att det fanns ett äganderättsförbehåll, då funkar det utmärkt med god tro för att skydda sig. Inte så om saken varit stulen eller nån fått den genom våld eller hot. Då är det bara att lämna tillbaka även om man varit i aldrig så god tro och det även om säljaren i sin tur varit i god tro när denne köpt. Det där är alltså det riktigt allvarliga, att nån säljer nåt med en restskuld kan klara sig men råkar man köpa nåt som varit stulet, då är man rökt på riktigt. Och hur kollar man det? Tja, man får ju känna sig för. Notera att den här regeln ger all anledning att tacka och åka utan att handla om man känner sig det minsta tveksam om det är ärliga tag.
Sen är det ju så att om man köpt något och fått lämna det tillbaka så kan man kräva säljaren på skadestånd. Det förutsätter ju naturligtvis att det ska finnas något att hämta om det ska vara nån glädje med det. Kan alltså vara en poäng att kolla säljarens kreditvärdighet. Finns det tillgångar att ta så är man mer skyddad om det händer något.
Det finns också diverse mer
regler, den som t ex blivit av med familjejuvelerna för att nån olovligt sålt dem har rätt att köpa tillbaka dem, man kan få hävd på ett köp om det gått tio år och man inte betett sig allt för illa osv. Fast det kanske räcker nu. Men, alltså, man kan inte på nåt enkelt sätt kolla om det finns en restskuld. Men om man gjort lite rimliga bakgrundskontroller och fått det man köpt med sig, då kan man vara rätt lugn även om det fanns ett återtagandeförbehåll. Skulle det däremot vara så att det man köpt nån gång varit stulet, då är det riktigt illa. All anledning att vara försiktig alltså.