Njae, lägger den här istället:
Travemündeincidenten
Berättad av 1) oskyldig och oinformerad betraktare 2) den där idioten som orsakade det hela
Betraktaren: Jag satt och tog en pilsner på färjeterminalen i Travemünde då ett par i fyrtioårsåldern slog sig ner vid bordet intill. De var förmodligen svenskar eller norrmän. Mannen reste sig och gick in på toaletterna. Efter kort tid kom han tillbaka och frågade kvinnan efter tio pfennig. Det är vad det kostar att använda toaletterna. Ganska snart kom han tillbaka och bad att få ytterligare tio pfennig. Jag började bli lite fundersam. Vad hade hänt?
Min förvåning stegrades till bristningsgränsen när han kom ut igen, nu med en
rulle toalettpapper i handen. Han fick tio pfennig och återvände med papperet in på toalettavdelningen. Kvinnan, som nu hade slut på tiopfennigstycken gick till kassan och växlade. Jag hade ju inget med saken att göra, men tyckte det var lite konstigt. Nu skulle det väl inte behövas fler tiopfennig? What could possibly go wrong?
Aber, hast Du mir gesehen! Han kom ut med toalettpapperet igen och fick sina tio pfennig. Kvinnan sade något åt honom och han ställde nu rullen på hennes bord! Och gick in på toalettavdelningen igen. Jag satt alldeles förstummad. Min pilsner, som jag glömt på bordet, hade förlorat sin fräschör och jag fick in en ny, kall och skummande pilsner. Jag hade just påbörjat den då mannen kom ut och båda skyndade mot färjan som just skulle lägga ut. Det var knappt, men dom kom med.
Idioten: När vi kom till terminalen ville K. ha kaffe. Själv kände jag behov och fick en tiopfennig av K. När jag öppnat båset såg jag att det inte fanns något papper i hållaren. Jag gick ut till K. igen och fick tio pfennig så att jag kunde hämta papper i något annat bås. Jag gjorde det, gick in i ett annat bås och hämtade den rullen. Men nu var ju dörren till ”mitt” bås låst. Jag gick ut till K. igen med rullen i näven och fick tio pfennig. Det satt en kille vid bordet intill. Han hade beställt in en öl men jag vet inte vad det var för fel på honom – han hade inte rört ölet. Det fina skummet var borta och ölen såg ganska ofräsch ut. Han såg ut att ha något problem.
Hittills hade ju allt gått bra. Men nu började jag bli lite stressad av att dom ropade efter oss i högtalaren. Färjan skulle strax gå och jag kände att det var knappt om tid. Stressen gjorde att jag alldeles hade glömt vilket som var mitt bås. Det jag öppnade hade redan en rulle och då kom jag ihåg att det nog måste vara båset till vänster om det som var båset med den tomma rullhållaren.
Jag gick ut till K. igen och förklarade att jag måste ha ytterligare en tiopfennig. Hon hade just växlat till sig några så det var lugnt. K. föreslog nu att jag skulle lämna den där förbannade rullen på bordet och bara helt enkelt välja ett bås på andra sidan så att jag inte skulle riskera att även det båset var utan papper. Jo, det fungerade faktiskt. När vi gick mot färjan hade mannen vid andra bordet fått in en ny öl. Den gamla var orörd. Undrar om han kommer sig för att dricka den nya ölen? Konstiga människor det finns…
Som sagt, varför göra det enkelt när man kan komplicera det så fint?
När det finns olika teorier så brukar verkligheten vara vad som gäller.