Ska också sägas att EU-regler finns i olika varianter. En förordning kan tillämpas direkt, den är lika giltig som en svensk lag och den ska tillämpas före svensk lag om det blir motstridigt. Sen finns det också direktiv. Det är en instruktion om något som ska införlivas i nationell rätt och normalt kan det inte tillämpas direkt innan det införlivats.
Storbritannien har lämnat EU men det innebär inte att man slipper all reglering. Jämför med Norge, man får ta in en massa
regler men man har ingen chans att påverka dem.
Det hela kompliceras också av att England och Sverige/Tyskland har olika principer för avtal. Så här ser det ju ut; Du kan få köpa den har prytteln för en tusenlapp - Anbud. Ok, jag tar den - Accept. > Där har vi ett avtal. Skillnaden ligger i tiden mellan anbud och accept. Vi har löftesprincipen vilket innebär att den som lämnar ett anbud är bunden till det medan den eventuella köparen funderar. England har kontraktsprincipen vilken innebär att säljaren är bunden först när köparen accepterar, där finns det alltså inga hinder för att dra tillbaka ett anbud medan köparen funderar. Naturligtvis tillkommer en massa finlir på det där men så ser det ut i grunden.