Jag har lätt att sälja saker som inte behövs och knappast kommer att behövas eller saker som jag inte trivs med. Det känns bättre att de kommer till användning hos någon annan än att de rostar eller ruttnar bort hos mig.
Det är bättre att ta pengarna ur dåliga grejor än att ha dem kvar och vara frustrerad när de inte fungerar ordentligt.
Däremot är det helt otänkbart att sälja saker som fungerar bra och som är i användning eller som ingår i mina långtidsplaner.
De är inte till salu..... i alla fall inte för något pris som någon person vid sina sinnens fulla bruk kunde tänkas gå med på att betala. Går de sönder skall de repareras till fullgott skick kosta vad det kosta vill...... eller i yttersta nödfall ersättas med en annan motsvarande.
Dessutom har jag en del ärvda grejor som jag ogärna skulle sälja. Farfars timringssverktyg. Farfarsfars hyvlar. Morfarsfarfars
verktygslåda och en båtmodell som han gjorde. Morfarsmormors plättpanna. Skåpet som morfars föräldrar fick 1918 av en rysk familj som fick bråttom hem. Litet gamla möbler och husgeråd och sådant som har gått i släkten i långa tider.