Mats i Myrhult skrev:Kanske inte ska såga det helt ännu. Men det som låter så enkelt utifrån kunskaper från lektionerna i fysik och kemi har visat sig vara svårare än så.
Öppet sinne är bra. Och jag var stor bränslecellsentusiast i början av seklet. Samtidigt var jag inblandad i höghastighetsmotordrift där vi körde knytnävsstora motorer upp till 120 000 RPM och fick ut
ungefär 40 kW ur motorn. De hade neodymmagneter och en förspänd kolfiberhylsa som höll magneterna på plats. Det var ganska dramatiska tester med motorn i en tjockväggig stålcylinder som stod i en "bunker" omgiven av sandsäckar i ett gammalt mejeri.
Detta ledde till att jag tillfälligt hamnade i GM:s utvecklingsccenter för bränsleceller i Rochester, NY där vi körde luftsystem för bränsleceller men nu med beskedligare
varvtal, cirka 30 000 RPM.
Det blev en hel del diskussioner kring vätgas och de problem den medförde. Att utvecklingen skulle fortsätta mot bättre system var alla övertygade om men problemet då var att det inte fanns några vätgasmackar. Det var ett större problem än teknologin. Att den skulle fortsätta att utvecklas "från det primitiva via det komplexa till avancerat komplexa system för att slutligen bli praktiskt användbar" [St Exupery] var alla som jobbade inom branschen övertygade om. På samma sätt som skett med LED-lampor och mobiltelefoner. I det senare fallet var situationen ungefär densamma. Genomslag för tekniken krävde bra täckning och utbyggnad av mobilnätet men för att detta skulle ske krävdes att ett tillräckligt antal "pionjärer" använde nätet.
I en avslutade sammanfattning sade ansvarig för just den delen av tekniken (luftsystemen), John Bonkoski, att "Actually, this is the only possible solution". Men medan gräset växte dog kon. Utvecklingen har ändå fortsatt och det vi ser nu är långt från hur det såg ut vid millenniumskiftet.
Men det är farliga grejer och vi kommer nog att se en del spektakulära olyckor innan alla problem har lösts. Alfred Nobel hade samma problem. Han sprängde en hel del fabriker och människor i luften innan dynamiten blev användbar.
På sikt tror jag att H2 kommer att vinna. Orsaken är att energin för att framställa gasen är alldeles gratis och vid storskalig användning blir den "ännu mera gratis" och förlusterna (kompression av gasen, transporter etcetera) kommer att räknas in i kostnaden, vilket gör att de blir osynliga. Produktionen kommer troligen att ske i områden runt ekvatorn, kanske i obemannade flytande anläggningar, och vindkraften kommer att dö ut. Biogas kräver tillgång till saker att omvandla till gas och där är tillgången inte obegränsad. Solen kommer, om allt fortsätter som det gjort i miljoner år, att skicka ny energi till Jorden varje dygn.
Det kommer troligen att dyka upp nya miljöproblem. Kanske syrebrist nära stora omvandlarststioner (H2 -> el) eller något annat som "ingen tänkte på". Så panik och oöverlagda botemedel kommer säkert att fortsätta frodas. Vi människor verkar behöva något att bekymra oss för. Ibland är det prästernas Helvete och ibland är det "Vad ska grannarna säga?"
Hannes Alfvéns fusionsreaktorer kanske blir aktuella igen? Ryssarnas Tokamak var ett steg på vägen.
När det finns olika teorier så brukar verkligheten vara vad som gäller.