Att fixa till en kabelsökare är en tanke som dykt upp i min skalle då och då utan att det hänt något.
Här om dagen gjorde jag en labbuppkoppling för ett test.
Principen är att mata den sökta kabeln med en tonsändare och sedan med hjälp av en sökspole leta efter det magnetfält som sändarsignalen genererar i den sökta kabeln.
Sändaren består av en kristalloscillator (en kristall från ett gammalt kvartsurverk, 38,768kHz ) och ett effektsteg i form av en gammal bilstereoförstärkare.
Mottagaren består av en sökspole avstämd till sändarfrekvensen. Spolen är ansluten till absolutvärdesbildare (fungerar som en ideal diod), ett filter och ett visarinstrument.
I mitt försök så matade jag den sökta kabelns ena ända med sändaren "heta" utgång. Som återledare för sändarkretsen använde jag elsystemets skyddsjord.
Sändarens "kalla" utgång kopplades till skyddsjord på sändarsidan. Den sökta kabelns andra ända kopplade också till skyddsjord.
Sökobjektet var en ca 30m lång koaxialkabel som ligger på ca 0,5m´s djup.
Resultatet av mitt första försök var positivt.
Räckvidden verkar vara mer än en meter.
Det var inga problem att hitta kabelns läge med en noggrannhet på 10-15 cm.
Djupet fick jag inte ut av mätningen.
Nästa försök får väl blir att leta rätt på en kabel som ligger djupare och för att se om det också fungerar.
Mätprincipen verkar fungera bra för en kabel som man har tillgång till båda ändar av.
Hur man ska hitta kablar som man inte "äger" båda ändarna på får bli en kommande utmaning.