Mätning av
temperatur är svårt. Man kanske hänger en termometer mitt i rummet och tror att det är 20.3 grader om man läser av det. Så enkelt är det ju rakt inte. Till att börja med har de flesta termometrar en onogranhet på minst +-1 grad. De som är bättre kostar ordentligt. Sen påverkas också termometern av strålning. Det ger lätt mätfel på några grader i ett vanligt rum. Så om det var den egentliga lufttemperaturen man ville veta får man ta den där avläsningen med en ordentlig marginal för osäkerhet.
IR -mätare är än osäkrare. De mäter strålning och det finns där åtskilligt som kan gå fel. Klassikern är att mäta mot blank yta och få sin egen reflekterade strålning in i mätaren, man får alltså snarare sin egen temperatur än det man vill veta. Mätningen påverkas också av materialets emmesivitet, hur det skickar ut strålning.
Enklare mätare för några hundringar har simpel optik och ingen justering för emmesivitet. Man kan sen om man vill hitta mätare för sexsiffriga belopp som har helt andra möjligheter och noggrannhet - men de kräver då också kunskap om man ska kunna få nån glädje av möjligheterna.
Enkla regeln om att mäta temperatur är att man mäter fel. Vill man inte göra det så ställer det stora krav på utrustning (och därmed plånbok) och kunskap. Med det sagt, man kan ha stor glädje av en enkel ir-mätare och ofta får man värden som man kan tänka att de ligger rimligt nära vad man kan tänka sig är rätt. Men man ska också vara medveten om att det finns en oerhörd potential att det kan bli fel så in i hoppsan. 30 grader fel är inga som helst problem att man hamnar. Om man mäter på ett annat material än vad tillverkaren kalibrerat för eller råkar få in strålning från nåt annat håll än vad man tänkt sig så kommer det att gå käpprätt åt skogen. Så, ja, använd gärna ir-mätare, helst då inte det billigaste man hittar. Men se mätvärdena med en rejäl dos skepsis.
