Uppgift om bågspänningen i datablad för en svetselektrod (MMA, "
pinne" ) är bara ett riktmärke på
ungefär hur hög spänningen brukar bli då man svetsar med elektroden i fråga vid rekommenderad
ström. Så ställ in lagom ström på svetsen och låt sedan spänningen bli vad den blir. Svetsen "vet" ju ändå inte hur stort spänningsfallet i kablar, jordklämma, elektrodhållare mm är.
Tänk på att det inte är självklart att elektroden ska anslutas till + på svetsen, det finns en hel del elektrodtyper, i synnerhet
rutil och sura, som bör anslutas till minuspol. För vissa elektroder anges i katalog eller datablad att man kan använda ena eller andra polariteten, ibland spelar det ingen större roll och ibland kan man påverka elektrodens uppförande genom att välja polaritet så + är mer lämpligt i vissa fall, - är bättre i andra fall.
Elektroder som är oberoende av polaritet var omtyckta på stora svetsverkstäder förr i tiden då en och samma omformare eller likriktare matade flera arbetsplatser, varje svetsare hade då ett reglerbart seriemotstånd för att ställa in lämplig svetsström men alla svetsare som delade på en omformare var tvungna att använda samma polaritet. Och då var det såklart det mest "kritiska" jobbet som kanske krävde en och endast en speciell elektrod som fick bestämma polariteten.
Glöm inte heller att det faktiskt finns fall där det kan vara att föredra att svetsa med växelström, speciellt vid kälsvetsning inne i hörn och på liknande ställen där magnetisk blåsverkan kan göra att ljusbågen
lever sitt eget liv och inte alls gör som svetsaren vill när man använder likström.
Min gamla trefasinvertersvets (Starweld / Starmaster RC 300) har 60 V tomgångsspänning enligt typskylten, i praktiken tror jag den ligger kring 65 V, modernare invertrar verkar som regel ligga högre än så.
