Man ska ju skilja på å ena sidan fotogenmotorer av tändkuletyp (semidieslar) och å andra sidan ottomotorer med
tändstift, som är avsedda för fotogendrift.
Den senare sorten, som väl är vanligast i fotogentraktorer, går utan vidare att köra på vanlig modern bensin. Förvärmningen sker ju inte förrän i insugningsröret där bränslet redan är blandat med
luft och mer eller mindre förgasat. I Sverige slutade motorfotogen att säljas i början av 1960-talet, medan många fotogentraktorer fortfarande var i dagligt bruk. Ägarna fick då en kompensation av staten, en engångssumma på några hundra kronor per
traktor som skulle motsvara den bensinskatt de fick betala under traktorns återstående livslängd.
Tack vare den kraftiga förvärmningen i insugningsröret går det utmärkt att köra en sådan motor på E85. Eventuellt måste man byta till ett större huvudmunstycke i förgasaren, men ofta räcker blandningsskruvens inställningsområde till för att få korrekt blandning även på E85. Precis om vid fotogendrift får man använda bensin vid kallstart.
Ser man däremot på tändkulemotorer, så är det dieselolja (eller för den delen RME eller HVO) som är mest lämpat som modernt
bränsle för sådana. På den tid sådana motorer var aktuella så var de ju kända som "allätare" som gick på nästan vilket bränsle som helst, ju billigare desto bättre. Vanliga tändkulebränslen var dels oraffinerad rå
olja och dels s k solarolja, som var återstoden sedan man hade raffinerat bort bensin och gasol ur råoljan. Nere på kontinenten var det vanligt att tändkulemotorer kördes på stenkolstjära, och i Sverige byggdes det några stora anläggningar under kriget för att raffinera fram ett lämpligt tändkulebränsle ur trätjära.
Jet A-1, dieselolja och eldningsolja 1 är i stort sett samma sak, det är bara detaljer i specifikationerna som skiljer. Jetbränslet har strängare krav på att vara vattenfritt och gå att pumpa i sträng kyla, dieseloljan har krav på cetantal, smörjegenskaper och numera stränga krav på frihet från svavel, eldningsoljan är i stort sett samma sak men inte lika noggrannt testad. I princip kan man säga att ett misslyckat parti Jet A-1 eller diesel, utan vidare kan kan säljas som eldningsolja.
Lampolja/lampfotogen är i stort sett samma sak som eldningsolja, möjligen har man tagit bort en del tunga och illaluktande
kolväten ur den.
Mineralterpentin (kallas också t ex
lacknafta eller
white spirit, förr fanns det många fler varumärken på den som t ex Dilutin eller Varnolene) är en ännu något lättare fraktion, man kan säga att den ligger mellan eldningsolja och bensin i egenskaperna. Numera finns det också en variant som kallas aromatfri lacknafta, den är så att säga lacknaftans motsvarighet till alkylatbensin. Ganska luktfri och inte så hälsovådlig som vanlig lacknafta, duger bra för att förtunna färg och rengöra penslar men är helt oanvändbar för att t ex rengöra motordelar. Förmodligen är s k lampolja som säljs dyrt i enlitersflaskor
ungefär samma sak som aromatfri lacknafta.
Man bör komma ihåg att motorfotogenen på sin tid var den billigaste (sämst raffinerade) oljeprodukt som det överhuvudtaget gick att köra en motor med tändstiftständning på. Den kunde vara ganska olika från gång till gång, det var nog vanligt att det ingick misslyckade partier av t ex bensin eller eldningsolja i den.
Ingenting blir dock bättre för att man blandar bensin och t ex diesel för att göra bränsle till en fotogenmotor med tändstift. Risk finns att dieseln sänker oktantalet så mycket att till och med en lågkomprimerad fotogenmotor får problem med spikning, och i och med att det finns med bensin med mycket lättflyktiga kolväten, så är brandfaran lika stor som om man hanterar ren bensin. Idag är det ju ingen större prisskillnad på diesel och bensin som motiverar att försöka "dryga ut" bränslet heller.
De fotogentraktorer som finns i min bekantskapskrets, brukar köras på bensin, en av ägarna tror jag använder E85 emellanåt också.
