Och ett gott allmänt råd när det gäller blyersättning är att hellre dosera för lite än för mycket. Om man är osäker på om man har kommit ihåg att hälla i blyersättning eller inte, så är det bättre att köra en tank utan blyersättning än att råka få dubbel dos. Många äldre europeiska motorer är för övrigt faktiskt gjorda för blyfri bensin, det var inte förrän en bit på 50-talet som man började tillsätta bly i bensinen på den här sidan Atlanten. Och billig lågoktanig bensin var blyfri längre än den högoktaniga. Motorfotogen fick aldrig någon blytillsats.
De motorer som verkligen är blyersättningskrävande är dels luftkylda motorer som går med höga temperaturer kring ventilsätena (t ex luftkylda VW), och dels extrema lågprismotorer som
saknar lösa ventilsäten och istället har dem bearbetade direkt i det tvivelaktiga gjutjärnet i toppen (t ex Skoda och Ford/Saab V4).
När det gäller tänddelar och
renovering av tändsystem, så är ett annat gott råd att INTE byta alla delar enbart för att de finns med i satsen du har köpt. Byt bara de delar som det bevisligen är något fel på och låt de andra vara kvar. När det blir fel på tänddelar så är det så gott som alltid "barnsjukdomar" som visar sig på relativt nya delar redan efter några veckor. Gamla originaltillverkade delar är ofta mer driftsäkra än fabriksnya märkeslösa piratdelar.
På så gott som alla fördelare för 4-cylindriga motorer ska brytaravståndet vara ca 0,4 mm. Men det är bara om fördelaren är i absolut nyskick och perfekt glappfri, som det är någon mening att ställa in brytaravståndet noga. Om fördelaren är sliten så är det säkrare att koppla in en kamvinkelmätare eller oscilloskop och ställa in till rätt slutningsvinkel (vanligtvis omkring 50°), sen får avståndet bli vad det blir. Om brytarna är nybytta och du har pålitliga uppgifter från verkstadshandbok på inställningen, så ställ in avståndet i överkant eller slutningsvinkeln i underkant, så kommer det att bli rätt när klacken har slitit in sig mot brytarkammen.
